34 Blizzard Of Ozz

Ozzy Osbourne

Ozzy betraktades av de flesta som passé när han hade fått kicken från Black Sabbath. Men med Sharons hjälp kom han på fötter och lyckades på något vis få ur sig ett lysande album – med lite hjälp från gitarrgeniet Randy Rhoads, basisten Bob Daisley och trumslagaren Lee Kerslake. Låtar som Crazy Train, Suicide Solution och den älskvärt larviga Mr Crowley etablerade Ozzy som en artist som stod på egna ben.

Spola tillbaka till 1979. En tuff tid för Ozzy Osbourne. Han stöttes ut ur Black Sabbath och bodde på Le Parc hotel i västra Hollywood där han satt och kurade i spillrorna av sin karriär som ett hopplöst, ensamt, inburat djur, till synes helt inställd på att det här var hans slutstation. ”Jag tänkte verkligen att det här var slutet för mig”, medger han för Classic Rock tre decennier senare. ”Jag hade fått sparken. Jag söp och knarkade varje dag i tre månader. Gick aldrig ut. Drog inte ens undan gardinerna.”

In i den här scenen av förnedring och självömkan klev Sharon Arden med stenhårda nypor och en stor dos kärlek. Hon hade inte ens fyllt trettio, men var ändå en tuff rock’n’roll-auktoritet, upplärd av fadern Don Arden. Hon var den enda personen som var kapabel att få den stukade sångaren på fötter. ”En morgon kom Sharon förbi och sa: ’Kamma ihop dig nu, jag ska bli din manager,’” minns Ozzy med illa dold beundran. ”När hon väl var med i bilden började det hända saker. Sharon förtjänar all kred för att hon fick mig att göra den där plattan.”

Auditions för att hitta musiker till Ozzys första skiva efter Black Sabbath inleddes med en lapp på en anslagstavla på ett replokalskomplex i Los Angeles. Månaderna gick, men när den unge gitarristen Randy Rhoads dök upp säger Ozzy att det var ”som om Gud kom in i mitt liv”. De lämnade USA för inledande låtskrivarsessioner i Ozzys hus i Stafford, West Midlands.

”Randy var en sådan kille som om han hade en ledig helg satte sig i en bil med roddare och åkte runt i England och tog gitarrlektioner”, säger sångaren . ”Han såg förmodligen mer av England än vad jag någonsin har gjort.”

Rhoads och Ozzy var en perfekt matchning. ”I Sabbath skrev de bara något och sa: ’Kom på något att sjunga till det här”, minns Ozzy. ”Jag hade röstomfånget i studion, men med en låt som Sabbath Bloody Sabbath funkade det inte på scen. Randy var den första killen i hela min karriär som tog hänsyn till det. När jag fick melodin i huvudet till Goodbye To Romance – den Beatles-aktiga balladen – sjöng jag den för honom, och han sa: ’Vi testar den här tonarten.’ Han hjälpte mig mycket på det viset.”

Trots Ozzys kvarhängande sataniska image från åren med Sabbath var det både ljus och mörker på Blizzard Of Ozz som spelades in på Ridge Farm Studios i mars och april 1980. ”Jag gillar att gå in i studion och göra en skiva”, sa han. ”Om det bara handlar om headbanging från start till slut anser jag att det inte är ett album, det är bara en massa oljud. Jag är från den gamla skolan. I Black Sabbath spelade vi jazz och alla möjliga stilar, varje låt var inte Iron Man. Allt som gjorde skivan bättre. Så när Randy sa: ’Har du något emot om vi har med ett klassiskt, instrumentalt stycke [ Dee]?’, svarade jag: ’Vad fan frågar du mig för? Det är din skiva också’. Gör det bara!”

Texterna visade också på bredd. Ozzy skrev om ockultisten Aleister Crowley, hotellens pay-per-view-porr (”Randy brukade kalla dem för bone movies”) och den kontroversiella Suicide Solution som skulle leda till åtal från föräldrarna till en tonåring från Kalifornien som sköt sig själv när han lyssnade på låten. ”Men om du lyssnar på texten så handlar den inte om självmord som en lösning”, invänder Ozzy. ”Den handlar om att dricka. Om Bon Scott faktiskt – om att dricka tills man dör.”

Det kanske var lite magstarkt av Ozzy att tycka till om någon annans dryckesvanor. Trots att Sharon hade fått honom att fungera är det ett misstag att klassificera Blizzard Of Ozz som ett nyktert album. ”I alla bandsituationer jag har befunnit mig i har den första skivan alltid varit roligast”, reflekterar Ozzy, ”den första skivan är alltid roligast, eftersom man har allt att vinna och inget att förlora. Det var en underbar atmosfär när vi spelade in Blizzard Of Ozz. Sharon kom ner, vi gick till puben, blev packade, gick tillbaka, hade roligt … mängder av sprit och droger. Det är när det blir affärer av det hela som det blir skit. Jag förstår fortfarande inte affärssidan av det. Det är min fru som är manager.”

Men även för en novis i musikbranschen stod det klart att affärerna gick bra. Blizzard Of Ozz släpptes i september 1980 och hamnade på sjunde plats på albumlistan i Storbritannien och sålde platina efter att ha legat på listorna i USA i två år. Bara ett år efter att ha gett upp allting var Ozzy Osbourne tillbaka med besked. Blizzard Of Ozz är en triumf, och det hörs. Ozzy levererar med en glöd som han inte riktigt har matchat sedan dess.

utgiven 1980 producenter Ozzy Osbourne Randy Rhoads Lee Kerslake Bob Daisley