33 Mo­ving Pictu­res

Rush

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

Ski­van Mo­ving Pictu­res släpp­tes 1981 och ham­na­de på fem i topp-lis­tan i bå­de Stor­bri­tan­ni­en och USA. Den har sålt pla­ti­na fy­ra gång­er om i ban­dets hem­land Ka­na­da. För att va­ra en Rush-ski­va är den en vat­ten­de­la­re. Det är en bland­ning av tunga riff, nya våg­for­mer och 80-tals­tek­nik som stäng­de dör­ren till de si­den­ki­mo­nos och sci­ence fic­tio­ne­pos som de­fi­ni­e­ra­de 70-ta­lets Rush. De om­fam­na­de den nya lju­va värl­den. Un­der 70-ta­let var Rush de odis­ku­tab­la mäs­tar­na när det kom till pro­gres­siv hård­rock, be­röm­da för si­na epis­ka kon­cept­styc­ken som tog upp he­la lp-si­dor. Men med de­ras förs­ta ski­va på 1980-ta­let – Per­ma­nent Wa­ves – kom en märk­bar för­änd­ring.

”Vi bör­ja­de skri­va i en mer spar­sma­kad, eko­no­misk form”, sä­ger gi­tar­ris­ten Alex Li­fe­son. Re­sul­ta­tet blev hit­sing­eln The Spi­rit Of Ra­dio, en vir­tu­os rock­re­sa kom­pri­me­rad till mind­re än fem mi­nu­ter. Och tex­ten pas­sa­de per­fekt med det här mer di­rek­ta till­ta­let. Trum­mi­sen Neil Pe­art som har skri­vit al­la Rush-tex­ter se­dan 1975 ha­de hit­tills fun­nit in­spi­ra­tion i uråld­rig my­to­lo­gi och sci­ence fic­tion, men på Per­ma­nent Wa­ves var hans tex­ter enkla­re och in­ne­hål­let mer jord­nä­ra.

Öpp­nings­lå­ten Tom Sawy­er sam­man­fat­ta­de det nya, mo­der­na Rush. Det är en kraft­full, fint ar­ran­ge­rad rock­låt med ett bå­de di­rekt och djupt fi­lo­so­fiskt bud­skap. ”Tom Sawy­er har bli­vit som en sig­na­tur­me­lo­di för oss”, sä­ger Alex Li­fe­son. ”Mu­si­ka­liskt sett är den väl­digt mäk­tig och tex­ten har en slags and­lig­het som till­ta­lar många män­ni­skor. Den är som en slags hymn.”

”Syn­ten är en vik­tig del av Tom Sawy­er”, fort­sät­ter han. ”Det blev en bra in­teg­ra­tion mel­lan oss tre och key­boar­den. Vi lyc­ka­des be­hål­la tri­o­käns­lan. Plus att vi all­tid har känt att vi vill kun­na fram­fö­ra var­je låt så tro­get ori­gi­na­let som möj­ligt när vi spe­lar li­ve, så Tom Sawy­er skrevs med det i åtan­ke. Det finns ing­en komp­gi­tarr un­der gi­tarr­so­lot el­ler nå­got så­dant.”

Det var en låt som var av­gö­ran­de för ban­dets ut­veck­ling. Ged­dy Lee me­nar att mu­sik­styc­ket de­fi­ni­e­rar det ti­di­ga 80-ta­lets Rush. Un­der det de­cen­ni­et fick key­boar­den en allt vik­ti­ga­re roll i ban­dets sound. Över tre de­cen­ni­er se­na­re har var­ken lå­tens kraft el­ler bud­skap mat­tats av. ”Det är nå­got i tex­ten som män­ni­skor kan re­la­te­ra till väl­digt starkt”, sä­ger Li­fe­son stolt. ”En käns­la av själv­stän­dig­het och även­tyr. Det är helt en­kelt en av de där spe­ci­el­la lå­tar­na.

”Mo­ving Pictu­res var an­norlun­da för oss ef­tersom myc­ket bygg­de på jam”, sä­ger Li­fe­son. ”Myc­ket av ma­te­ri­a­let på ski­van skrevs på gol­vet. Det var de­fi­ni­tivt fal­let med Tom Sawy­er. Vi re­pa­de på en li­ten gård ut­an­för To­ron­to. Vi gick ba­ra in och jam­ma­de och ut­veck­la­de lå­tar­na på det sät­tet.”

Red Bar­chet­ta un­der­stry­ker Neil Pe­arts för­må­ga att be­rät­ta histo­ri­er som un­der 80-ta­let blev allt mer ny­an­se­ra­de. Ti­di­ga­re kun­de det be­hö­vas en hel lp-si­da för att be­rät­ta en histo­ria om ett fram­ti­da sam­häl­le där mu­sik var för­bju­den, nu kla­ra­de de av det på sex mi­nu­ter och tio se­kun­der. Allt man be­hö­ver kän­na till om Red Bar­chet­ta är att den ut­spe­lar sig i en fram­tid där bi­lar är för­bjud­na, men där en ung re­bell lå­nar sin far­brors ”old machi­ne” och

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.