30 Metallica (även kallad The Black Album)

Metallica

Med över 20 miljoner sålda exemplar runtom i världen är Metallicas självbetitlade femte skiva – mer känd som ”The Black Album” (en passande referens till The Beatles skiva ”The White Album”) – en av de mest sålda metalskivorna någonsin. San Francisco-kvartetten hade sålt en miljon skivor med Master Of Puppets från 1986 utan att lansera varken singel eller musikvideo, men fem år senare var deras uttalade mål att bli mainstream eller som trummisen Lars Ulrich uttryckte det ”trycka ner Metallica i halsen på varenda jävel i hela jävla världen.”

Den tidigare skivan … And Justice For All led av dålig produktion och blev en besvikelse. Om Metallica skulle bli en storsäljande akt globalt – Lars hade både Guns N’ Roses och Def Leppard i sikte – var de tvungna att skärpa sig. Nu.

”Det var fortfarande bara tio radiostationer i USA som spelade dem”, sa managern Cliff Bernstein för att illustrera läget. För en ambitiös man som Lars Ulrich var det inte nog.

Under den förra 240 konserter långa turnén hade gruppen sammanställt vad de kallade riffbandet, ett kassettband med en rad riff som James Hetfield, Kirk Hammett och (den relative nykomlingen) Jason Newsted kom på. Innehållet skulle utgöra grunden till Metallicas nästa studioalbum. Det första riffet på riffbandet var ett som Kirk Hammett hade jammat fram. Det var embryot till vad som skulle bli bandets mest kända låt, Enter Sandman.

Producenten Bob Rock tog sitt arbete på allvar. Han hade skapat stora skivor åt The Cult ( Sonic Temple) och Mötley Crüe ( Dr Feelgood) och hans specialitet var lättillgänglig pop-rock som lät toppen när den strömmade ur bilradion. Producenten inledde med nio månader av träningsläger och demoinspelningar. Lars tog trumlektioner och Hammett blev coachad av gitarrlegenden Joe Satriani. ”Med facit i hand – de nio månader vi ägnade i det där rummet var ett rent helvete”, sa Lars senare.

Men det var värt det med tanke på slutresultet. ”Alla 12 låtar är våra”, sa trummisen. ”De skrevs innan vi påbörjade pre-produktionsessionerna, men Bob gjorde en stor insats med att hjälpa oss bygga upp soundet. Alla kom med idéer. Förra gången var det mer: ’Det här är mitt trumsound, dra åt helvete!’ Bobs styrka var att han fick oss att leverera, särskilt när det gällde sången.”

Hetfield växte med uppgiften, särskilt i låtar som Wherever I May Roam som handlar om bandets sammanhållning ute på vägarna, och The God That Failed som är en ovanligt personlig låt om hans barndom. Ljudlandskapet som bandet och Rock skapade var fylligt och brett samtidigt som det hade den enkelhet som de hade strävat efter.

Det medförde en rad problem. När Kirk Hammett hörde Nothing Else Matters för första gången tänkte han: ”Har James skrivit en jävla kärlekslåt till sin flickvän? Det är bara konstigt.” En försvarlig andel av Metallicas fans kände på samma sätt. Den här öppenhjärtliga, ömsinta balladen är Metallicas mest kommersiella låt någonsin, vilket innebar att de som ansåg sig vara äkta Metallicafans hatade den.