27 Rumours

Fleetwood Mac

Your Own Way med en bitter och till viss mån självömkande text skriven av Buckingham som är direkt riktad till Nicks. ”Packing up/shacking up is all you want to do.” Nicks förnekar att så var fallet och upprördes över att det berättades för världen i en låt – en låt som var perfekt för amerikansk radio till råga på allt. Trumkompet lånades möjligen från Rolling Stones Street Fighting Man, men låten är essensen av det som är Fleetwood Mac.

Don’t Stop skrevs av Christine Mcvie som en positiv, upplyftande låt om att gå vidare. Den pigga saloonkänslan i pianokompet bidrar till att understryka den positiva kärnan i låten. Fleetwood ger dessutom låten en pådrivande intensitet med det marschliknande kompet han levererar, och sången som delas mellan Buckingham och Mcvie bidrar också med musikalisk färg.

De övriga bandmedlemmarna var inte särskilt entusiastiska över Stevie Nicks Dreams förrän Buckingham utifrån låtens grundläggande ackordstruktur gjorde tre delar som alla låter olika. Låten rör sig framåt med en trygg basgång från John Mcvie och ett enkelt trumkomp från Mick Fleetwood medan Nicks i texten varnar Buckingham för att gräset inte nödvändigtvis är grönare på den andra sidan. Ett känslosamt och gripande stycke musik, vackert framfört av Nicks.

You Make Loving Fun skrevs av Christine Mcvie och handlar om hennes affär med bandets ljustekniker (hon sa till sin make John Mcvie att den handlade om hennes hund för att undvika obehag …) och består bland annat av ett groovigt elpianoriff och flera intressanta gitarrpålägg.

En av de mest berömda och ambitiösa låtarna blev aldrig någon singel, trots att alla bandmedlemmar bidrog till att skriva den. The Chain rör sig från den stämningsfulla introsången till 70-talsrock på fyra och en halv minut. Det som imponerar mest är att det sker så sömlöst och övertygande – det låter som om det skulle ha kunnat bli en framgångsrik singel.

Under inspelningen av skivan var John Mcvie konstant packad och alla drog i sig enorma mängder kokain.

”Vi var bara som alla andra band under den eran”, berättade Fleetwood för Classic Rock. ”När jag pratar om gamla minnen med andra band tycker jag inte att vi var värre än några andra. Vi var lättviktare jämfört med många andra. Kolla på Stones eller Johnny Cash och vad de drog i sig. Vi gick inte så långt. Vi drack bara och sniffade högvis med kokain. Tack gode gud att vi inte använde opiater. Kokain är givetvis skadligt, men vi var fortfarande unga. Vi tog ingen skada, det gjorde bara att vi kunde vara vakna i tre, fyra dagar och skapa bra musik.”

I Gold Dust Woman dokumenterade Nicks bandets galna kokainvanor (” Rock on gold dust woman/take your silver spoon/dig your grave”). Senare erkände hon: ”Jag förbannar den dag jag började med kokainet.”

Men det var när de var som mest sabbade av paranoia och interna konflikter som Fleetwood Mac skapade sitt ikoniska mästerverk.