Ba­by­lon 5

Den­na rymdo­pe­ra fängs­la­de mil­jo­ner sci-fi-fans på 90-ta­let. Var­för?

Topp 100 TV-serier (Sweden) - - Innehåll - Text: Jay­ne Nel­son

Den skul­le va­ra rymdo­pe­ran över al­la rymdo­pe­ror. Den jäm­för­des of­ta med (el­ler ställ­des mot) Deep Spa­ce Ni­ne – gans­ka orätt­vist ef­tersom det var två helt oli­ka se­ri­er. Ba­by­lon 5 var en frisk fläkt. Se­ri­en be­rät­ta­de en histo­ria som var så medryc­kan­de att det var svårt att för­kla­ra pre­cis hur för­bluf­fan­de allt var, men vi ska gö­ra så gott vi kan. Häng med när vi be­sö­ker Ba­by­lon 5 – vårt sis­ta, bäs­ta hopp för fred …

DEN VÅ­GA­DE VA­RA SCI-FI FULLT UT

1 På ti­digt 90-tal fanns det en se­rie som var kung – Star Trek: The Next Ge­ne­ra­tion. Inte för att vi kla­gar – det var en här­lig se­rie och den ba­na­de väg för den glim­ran­de Deep Spa­ce Ni­ne. Men en del sci­ence fic­tion-fans öns­ka­de sig kanske en aning mer även­tyr, nå­got nytt och färg­starkt ut­an någ­ra spär­rar för tit­ta­re som inte var va­na vid sci-fi och med till­räck­ligt mod för att byg­ga ett uni­ver­sum som inte ba­ra var ett gäng på ett rymd­skepp som mö­ter rymd­va­rel­ser med kons­ti­ga pan­nor. Och där­för var mö­tet med Ba­by­lon 5 som att äta kladd­ka­ka till fru­kost ef­ter år av gröt.

CENTAURI-HÅR

2 Det här var inte ba­ra en fri­syr. Det var ock­så J. Michael Straczyn­ski och al­la in­vol­ve­ra­de i se­ri­en som pe­ka­de fing­er åt kri­ti­ker­na världen över. ”Ja, vi är sci­ence fic­tion!” sa de. ”Ba­ra se på den här fri­sy­ren – se på den! Kan ni han­te­ra det­ta?!”

STATIONENS STOR­LEK

3 För att pa­ra­fra­se­ra den kä­ra gam­la Lif­ta­rens gui­de: Ba­by­lon 5 är stor. Väl­digt stor. Du kan inte ana hur enormt, fan­tas­tiskt, van­vet­tigt stor den är. Allt­så, du tror kanske att det är långt att gå ned till apo­te­ket, men det är ba­ra små­po­ta­tis jäm­fört med Ba­by­lon 5. Det var en rymd­sta­tion så stor att en roll­ka­rak­tär kun­de ta en pro­me­nad och gå vil­se i den. En hel vå­ning var gömd i åra­tal ut­an att nå­gon märk­te det. All eloge till se­ri­e­ska­par­na som tack va­re en hand­full rek­vi­si­ta och li­te CGI kla­ra­de att för­med­la hur stor Ba­by­lon 5 fak­tiskt var.

PRO­FE­TI­OR

4 Ba­ra för att en se­rie är sci­ence fic­tion be­ty­der inte det att den mås­te hål­la sig till ben­hår­da sci-fi-kon­cept el­ler kas­ta ut and­lig­het och ma­gi ge­nom fönst­ret. Se­ri­en drog nyt­ta av allt från psy­kis­ka kraf­ter till pro­fe­ti­or på ett mäs­ter­ligt sätt. Lon­do, till ex­em­pel, viss­te ge­nom he­la se­ri­en att G’kar var mannen som skul­le dö­da ho­nom och vetska­pen om det­ta for­ma­de för­stå­e­ligt nog hans hat för den stac­kars Nar­n­am­bas­sa­dö­ren. Att se var­je en­kel pro­fe­tia ut­veck­las vec­ka ef­ter vec­ka var jät­te­ro­ligt, även om vis­sa av oss verk­li­gen slet ut de små hjärn­cel­ler­na på att för­sö­ka för­ut­se hand­ling­en ut­an stör­re fram­gång.

“BA­BY­LON SQUARED”

5 Vi kun­de själv­klart ha fyllt des­sa si­dor ba­ra med ex­em­pel på fan­tas­tis­ka epi­so­der men med tan­ke på det mod se­ri­e­ska­par­na vi­sa­de med ”Ba­by­lon Squared” kan vi inte för­ne­ka att det är en av de bäs­ta. Ef­ter att ha av­slö­jat att Ba­by­lon 4 för­svann ut­an ett spår in­nan Ba­by­lon 5 bygg­des, fick vi i epi­so­den se att rymd­sta­tio­nen dök upp igen från ing­en­stans in­nan vå­ra hjäl­tar gick om­bord för att lis­ta ut var i all världen den ha­de va­rit. Vi fick inte många svar men att få se en mys­tiskt åld­rad Sin­clair fly­ta ge­nom sta­tio­nen och bli kal­lad ”Den En­de” fres­ta­de vår ap­tit för vad som skul­le kom­ma här­näst.

SHERIDAN OCH DELENN

6 Inte för att bli få­ni­ga här, men … ja, vi kom­mer att bli få­ni­ga. Ro­man­sen mel­lan Sheridan och Delenn han­te­ra­des otro­ligt snyggt från dag ett och ar­be­ta­de sig upp till ett hjär­te­vär­man­de av­slut. Det blev för­äls­ka­de lång­samt och över­ty­gan­de med en käns­lig­het som överskug­ga­de det fak­tum att de var oli­ka ar­ter. Även när She­ri­dans fru kom till­ba­ka och för­stör­de li­te av idyl­len han­te­ra­de se­ri­en he­la pre­mis­sen med stil och för­sva­ga­de ald­rig nå­gon av roll­ka­rak­tä­rer­na. För att sum­me­ra: Sheridan + Delenn = sant, okej?

”Se­ri­en drog nyt­ta av allt från psy­kis­ka kraf­ter till pro­fe­ti­or på ett mäs­ter­ligt sätt.”

LENNIER

7 Ef­ter att ha ac­ku­mu­le­rat nörd­po­äng från Twi­light Zo­ne var Bill Mumy re­dan en sä­ker vinnare i rol­len som Lennier, den vän­li­ga as­si­sten­ten till am­bas­sa­dör Delenn. Med sin sym­pa­tis­ka na­tur såg han till att Lennier blev en trev­lig och på­lit­lig del av be­sätt­ning­en på Bably­lon 5 – även om han tog ett par mo­ra­liskt tvek­sam­ma be­slut och kros­sa­de vårt hjär­ta i sam­ma ve­va. Det fak­tum att han var hem­ligt för­äls­kad i Delenn gjor­de ho­nom ock­så till en gans­ka tra­gisk fi­gur.

SHA­DOWS SKEPP

8 Al­la skepp i Ba­by­lon 5 var bril­jan­ta och många såg ut att va­ra fy­sis­ka ma­ni­fes­ta­tio­ner av de rymd­va­rel­ser som an­vän­de dem. Men det finns ingen­ting som över­träf­far on­da rymd­va­rel­ser med skepp som ser ut som spind­lar – sto­ra, svar­ta, tag­gi­ga spind­lar som fly­ger ge­nom rymden och dö­dar oskyl­di­ga. De dog till och med som spind­lar med be­nen ihop­kryl­la­de som en död spin­del­ak­tig boll! Det är som om vå­ra störs­ta räds­lor bygg­de eg­na skepp och flög ut i rymden. Vad blir näs­ta grej? Ormskepp?

FÖRHÅLLANDET MEL­LAN G’KAR OCH LON­DO

9 Gis­sa om des­sa två ha­ta­de varand­ra. Lon­do Mol­la­ri kom från en ras som ha­de miss­hand­lat G’kars folk och gjort dem till sla­var, vil­ket själv­klart fick G’kar att ha­ta varen­da li­ten hår­spets på det an­nars skal­li­ga hu­vu­det. Vart­ef­ter se­ri­en fort­sat­te fick Lon­do mer makt me­dan G’kar för­lo­ra­de allt och kon­flik­ten es­ka­le­ra­de. De käm­pa­de, de tor­te­ra­de, de gjor­de varand­ra gal­na, och än­då … På ett el­ler an­nat sätt blev förhållandet mel­lan Lon­do och G’kar en slags an­strängd vän­skap om man med ”vän­skap” me­nar att de öns­ka­de varand­ras hu­vud på en på­le. Det var en kamp mel­lan två sin­nen som blev bätt­re av det fak­tum att bå­de Pe­ter Ju­ra­sik och Andreas Katsu­las var fan­tas­tis­ka skå­de­spe­la­re som gjor­de si­na livs roll­pre­sta­tio­ner. Så vem bryd­de sig att Lon­do ha­de en ga­len fri­syr och G’kar ett an­sik­te som ett bält­djurs. De var bric­kor i en stor Sha­kespe­a­retra­ge­di som rå­ka­de be­fin­na sig i världs­rym­den.

”NOW GET THE HELL OUT OF OUR GA­LAXY!”

10 (”För­svinn från vår ga­lax! Nu!”) John Sheridan ytt­ra­de den­na odöd­li­ga replik till de on­da Sha­dows och Vor­lons i ”In­to The Fi­re” i sä­song fy­ra, nå­got som led­de till en gläd­je hos fan­sen som sak­nar mot­styc­ke.

PSI CORPS

11 Som om det inte räck­te med vad som re­dan för­sig­gick på Ba­by­lon 5 fanns det en hem­lig del av re­ge­ring­en på Jor­den som sam­lat ihop al­la med psy­kis­ka kraf­ter och sett till att de blev välupp­fost­ra­de och hjärn­tvät­ta­de sol­da­ter. Det­ta för­tryc­kan­de be­te­en­de fick na­tur­ligt­vis blo­di­ga kon­se­kven­ser. Det bäs­ta av allt: vi fick mö­ta Psi-cop Bes­ter, skick­ligt spe­lad av Wal­ter Ko­e­nig som be­sök­te sta­tio­nen fle­ra gång­er med on­da av­sik­ter.

KRIG! VAD ÄR DET BRA FÖR?

12Se­ri­ens öpp­nings­se­kvens till­kän­na­gav att sta­tio­nen kun­de va­ra det ”sis­ta, bäs­ta hop­pet för fred”, men ef­ter­hand som se­ri­en fort­gick dök det upp krig över­allt. Men det blev bra tv av det: Sha­dows gil­la­de att ut­plå­na folk­slag; Centauri för­stör­de G’kars hem­mapla­net; på Jor­den ut­bröt in­bör­des­krig … Mil­da mak­ter, vil­ket dra­ma! Episkt är ba­ra för­nam­net.

FEMÅRSPLANEN

13 Myc­ket har sagts om J. Michael Straczynskis ur­sprung­li­ga plan om att be­rät­ta histo­ri­en om Ba­by­lon 5 un­der fem sä­song­er som en stor ro­man. I des­sa da­gar är långa in­tri­ger var­dags­mat (även om många se­ri­er fort­fa­ran­de be­grän­sar sig till en per sä­song), men det­ta var långt ifrån van­ligt på ti­digt 90-tal – även epi­so­der i två de­lar an­sågs som ra­di­kalt på den ti­den. Visst, ho­tet att bli bort­ta­gen flyt­ta­de fram femårsplanen och det slu­ta­de med fi­nal i fjär­de sä­song­en, nå­got som gjor­de att sis­ta sä­song­en inte ha­de nå­got stort att sträc­ka sig ef­ter, men det spe­la­de inte så stor roll. Det var fort­fa­ran­de fan­tas­tiskt att se en sci-fi-se­rie be­lö­na tit­tar­lo­ja­li­tet med små guld­klim­par från hän­del­ser som det hin­tats om fle­ra år i för­väg.

SU­SAN IVANOVA

14 Battlestar Ga­lacti­cas Ka­tee Sack­hoff kun­de ha spe­lat St­ar­buck som Ivanova och vi skul­le knappt ha märkt skill­na­den. Men Clau­dia Christi­an gjor­de det först.

”Ing­et över­träf­far on­da rymd­va­rel­ser med skepp som ser ut som spind­lar.”

KOSH

15 En av de mest fa­sci­ne­ran­de si­dor­na med de ti­di­ga­re sä­song­er­na av Ba­by­lon 5 var Kosh. Ing­en viss­te hur en Vor­lon såg ut un­der sin dra­ke. Ing­en viss­te vad de ville ha. De ba­ra fanns där. Kosh var de­ras am­bas­sa­dör och ta­la­de i gåtor som var så för­vir­ran­de att han li­ka gär­na kun­de ha kom­mu­ni­ce­rat via ett su­do­ko. Inte ens ef­ter att han vi­sat sig blev vi klo­ka­re. Var han en äng­el? En pro­ji­ce­ring av vå­ra in­ners­ta tan­kar? Oav­sett vad så var det choc­ke­ran­de att se ho­nom bli dö­dad av Sha­dows och vi sak­na­de ho­nom när han var bor­ta.

MINBARI-KAMPSVÄRD

16 Mar­cus Co­les 700 år gam­la ut­drag­ba­ra kampsvärd var en så god idé att den dök upp i Det mör­ka ho­tet någ­ra år se­na­re i hän­der­na på Darth Maul, men den­na gång i form av en ljus­sa­bel. Rik­tigt coolt!

MR MORD

17 Sha­dows hög­ra hand, spe­lad av Ed Was­ser, vann vå­ra hjär­tan med sitt char­me­ran­de le­en­de trots att han var onds­kans la­kej. Han ver­ka­de va­ra en trev­lig kil­le men så fort man gjor­de ett av­tal med ho­nom var man döds­dömd. Han res­te dess­utom säl­lan en­sam även om de runt om­kring ho­nom knap­past märk­te hans osyn­li­ga kom­pan­jo­ner … bort­sett från när stac­kars Kosh kom på att de var där. Aj då.

LON­DO OCH VIR

18 Pe­ter Ju­ra­sik gjor­de sitt yt­ters­ta i rol­len som Lon­do Mol­la­ri och gav ho­nom så myc­ket charm och ar­ro­gans att det var en­kelt att för­stå var­för Centauri gjor­de ho­nom till am­bas­sa­dör. Hans tro­fas­ta as­si­stent Vir Cot­to (Step­hen Furst) var Hal­van till hans He­lan och små­sprang ner­vöst ef­ter ho­nom i ett för­sök att gö­ra che­fen nöjd när det egent­li­gen ba­ra var peng­ar, makt och be­röm­mel­se som kun­de gö­ra det job­bet. Ka­rak­tärs­ut­veck­ling­en des­sa två gick ige­nom i se­ri­en var häp­nads­väc­kan­de och det var inte en en­da se­kund då det inte var un­der­bart att tit­ta på dem.

MYSTE­RI­ET KRING KAM­PEN OM JOR­DEN

19 I bör­jan av se­ri­en fanns en vac­ker pa­ra­dox som om­gav de gåt­ful­la Minbari. Den si­da vi såg av dem ge­nom Delenn och Lennier ver­ka­de fred­lig, and­lig och ädel, men de var inte nå­di­ga då de kros­sa­de oss i sin förs­ta kamp mot jord­bor­na. Hur kun­de vi tit­ta­re för­e­na des­sa två fak­ta? Och vik­ti­ga­re, ef­ter ett bru­talt och blo­digt krig ka­pi­tu­le­ra­de de i kam­pen om Jor­den ut­an an­led­ning – de var trots allt på väg att vin­na. Var­för? Mys­te­ri­er­na ho­pa­de sig, men det sto­ra av­slö­jan­det var mäs­ter­ligt ge­nom­tänkt.

DEN SKA­PA­DE TV-HISTO­RIA

20 J. Michael Straczyn­ski var den förs­ta per­son nå­gon­sin som skrev en hel sä­song av en tv-se­rie själv: al­la 22 av­snitt av tred­je sä­song­en. Det var en otro­lig pre­sta­tion och trots att tids­pla­nen mås­te ha va­rit omöj­lig var sä­song­ens kva­li­tet full­stän­digt oklan­der­lig.

Ga­lax­ens bäs­ta par??

Och du trod­de ax­el­vad­dar blev omo­dernt på 80-ta­let.

Darth Maul inte ens på­kom­men.

Ba­by­lon 1, 2 och 3 för­stör­des och 4 för­svann da­gen ef­ter den var fär­dig­byggd.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.