Twin Peaks

Vi har be­sökt en av de märk­li­gas­te des­ti­na­tio­ner­na på den ame­ri­kans­ka kar­tan.

Topp 100 TV-serier (Sweden) - - Innehåll - Text: Ste­ve O’bri­en

Den lik­nar ingen­ting vi har sett på tv … el­ler på Guds jord”, skrev Ti­me när Twin Peaks dök upp på tv-skär­men 1990. 25 år se­na­re finns det fort­fa­ran­de ingen­ting som lik­nar den. Trots sitt sto­ra arv (Lost är skyl­dig den väl­digt myc­ket) är de två sä­song­er­na av Twin Peaks uni­ka – Da­vid Lynchs och Mark Frosts ex­cent­ris­ka och nyck­ful­la ba­by.

Det var ett mord­myste­ri­um i så­po­pe­ra­tapp­ning med en dan­san­de dvärg, en kvin­na med en stub­be och myc­ket körs­bärspaj. Väl­kom­men till Twin Peaks …

AGENT DALE COO­PER

1 Du mås­te kän­na till att det fanns en tid fö­re Fox Mul­der för att för­stå hur fräsch roll­ka­rak­tä­ren Dale Coo­per kän­des 1990. Fbi-agen­ter på tv var som re­gel bars­ka och väl­digt ro­li­ga på den ti­den. Så kom agent Dale Coo­per med sil­kes­mjuk hy och ny­fik­na ögon, ett Sher­lock-smart gos­se­barn med en fot i FBI och en i Ti­bet. Coop var en vän­lig själ från en gam­mal tid, nå­got som for­ma­de hans öde – att stir­ra in i en spegel och se Kil­ler BOB:S re­flek­tion stir­ra till­ba­ka – än­nu grym­ma­re.

KVIN­NAN MED STUBBEN

2 En­ligt Lynch-le­gen­den upp­fanns kvin­nan med stubben – Log La­dy – på in­spel­ning­en av Era­ser­he­ad då re­gis­sö­ren pre­sen­te­ra­de en idé för skå­de­spe­la­ren Cat­he­ri­ne E. Coul­son om en tv-se­rie som het­te I’ll Test My Log With Eve­ry Branch Of Know­led­ge, där hon skul­le bä­ra med sig en tall­stub­be som di­ver­se trä­ex­per­ter skul­le un­der­sö­ka (lyss­na nu, Net­flix!

”Det var ett mord­myste­ri­um med en dan­san­de dvärg och en kvin­na med en stub­be.”

Det­ta är guld!). 16 år se­na­re får Coul­son ett sam­tal från Lynch om att spe­la rol­len som Log La­dy i Twin Peaks. Vi kom ald­rig fram till vad hon egent­li­gen het­te, ba­ra att hen­nes av­lid­na ma­ke var en skogs­hug­ga­re som dö­da­des på bröl­lops­da­gen och vars an­de möj­li­gen (tro­li­gen?) le­ver i stubben hon hål­ler var­je mi­nut, var­je dag. Det fak­tum att Coul­son – i verk­lig­he­ten – fort­fa­ran­de bär med sig stubben gör ba­ra att vi gil­lar hen­ne än­nu mer.

THE BLACK LODGE

3 Det kan stäm­ma att djä­vu­len har den bäs­ta mu­si­ken, men han har ock­så den bäs­ta de­ko­ren. Ex­akt var el­ler vad The Black Lodge är fram­går inte i Twin Peaks. Klart är att det de­fi­ni­tivt är plat­sen Kil­ler BOB kal­lar ”hem”. För att va­ra en man i full jeans­ut­styr­sel har han över­ras­kan­de cool smak i in­red­nings­de­sign. Med si­na blod­rö­da sam­mets­gar­di­ner och vi­ta sick­sack­golv såg det all­tid ut som en rik­tigt fet natt­klubb som man ald­rig ha­de fått kom­ma in på.

FEMTIOTALSSTIL

4 1950-ta­let var inte en li­ka oskyl­dig pe­ri­od i ame­ri­kansk histo­ria som de pop­kul­tu­rel­la kli­ché­er­na vill ha det till, men det är tyd­ligt att för Lynch – som väx­te upp un­der de åren – har de­cen­ni­et en loc­kan­de ren­het. Twin Peaks värld är som en me­lo­dram av Douglas Sirk blan­dat med en Ja­mes De­an-film med en stor dos Aleis­ter Crow­ley. Det är som om 50-ta­let hän­de där men ald­rig slu­ta­de.

COOPERS ”TIBETANSKA STENMETOD”

5 Det fanns ett ti­digt tec­ken på att den­na agent stack ut. Coo­per an­vän­der en sam­ling små­sten och en mjölk­flas­ka för att ta re­da på vem som dö­da­de Lau­ra Pal­mer. Bort­sett från att det inte fun­ge­rar rik­tigt.

DR JACOBY

6 En knäpp­gök till psy­ki­a­tri­ker som är be­satt av Ha­waii, för­äls­kad i sin ton­år­spa­ti­ent och som kan gö­ra trol­le­ri­trick – vad finns det att inte tyc­ka om?

KIL­LER BOB

7 De fles­ta on­da roll­ka­rak­tä­rer blir snabbt ba­na­la när man tit­tar närm­re på dem. Det gäl­ler inte Kil­ler BOB, den sto­ra skur­ken i Twin Peaks. Han såg kanske ut som en ro­a­die åt Lynyrd Skynyrd och ha­de det osex­i­gas­te nam­net på den här si­dan av Ur­ban (inte ”Kil­ler”de­len så klart), men BOB ex­i­ste­ra­de inte i vår fy­sis­ka värld. Vi vet inte hur länge han har ex­i­ste­rat. Se­dan uni­ver­sums fö­del­se, för­mod­li­gen. Och vi vet inte vil­ka and­ra för­u­tom Le­land Pal­mer och Dale Coo­per han har be­bott för att gö­ra ofatt­ba­ra sa­ker. Han kan va­ra in­ne i Louie Walsh nu, vem vet?

FI­RE WALK WITH ME

8 Få var för­tjus­ta i fil­men som kom 1992. Fans blev ir­ri­te­ra­de över att den inte gav svar på den sis­ta epi­so­dens cliff­hang­ers me­dan and­ra blev över­väl­di­ga­de av de gal­na Lynch-grep­pen. Hal­va roll­be­sätt­ning­en må va­ra bor­ta, men Fi­re Walk With Me går djupt in i de mör­ka sis­ta da­gar­na i Lau­ra Pal­mers liv och de faus­tis­ka grym­he­ter­na som om­ring­ar hen­ne.

SHERILYN FENN

”I re­a­li­te­ten var det ba­ra Da­vid Lynch som spe­la­de oss ett spratt.”

9 Fö­re Twin Peaks var Sherilyn Fenn mest be­römd för nam­net skri­vet på John­ny Depps hjälm i fil­men Plu­to­nen från 1986 (de var för­lo­va­de då). Men när Twin Peaks vi­sa­des på skär­men var hon en av de mest kän­da kvin­nor­na i världen. Aud­rey Hor­ne var för­fö­ran­de, djärv och van­vet­tigt vac­ker. Hen­nes bäs­ta ögon­blick var då Aud­rey tog ett körs­bär i mun­nen och knöt stjäl­ken med tung­an. Tit­ta på det på Youtu­be och ge dig själv ett par mi­nu­ters åter­hämt­ning.

MU­SI­KEN

10 I mot­sats till and­ra se­ri­er från den ti­den är Twin Peaks fort­fa­ran­de ele­gant och evigt ung tack va­re Ang­e­lo Ba­da­la­men­tis mu­sik. Al­la de sen­ti­men­ta­la bal­la­der­na, slit­na jazzlå­tar­na och me­lan­ko­lis­ka kla­go­sång­er­na gjor­de ljud­spå­ret till ett al­ter­na­tivt hång­e­lal­bum på 90-ta­let.

DEN STÖR­DE SÅPAFANSEN

11 Med tan­ke på de lå­ga tit­tar­siff­ror­na vid se­ri­ens näs­tan obe­grip­li­ga slut är det un­der­ligt att tän­ka på hur många som fak­tiskt följ­de de förs­ta av­snit­ten – hur enormt stort och do­mi­ne­ran­de Twin Peaks var som fe­no­men.

Men om en del av de ti­di­ga fan­sen ha­de ve­tat vart se­ri­en var på väg är det tvek­samt om de ha­de hop­pat på Twin Peaks-tå­get från bör­jan. ”Vem mör­da­de Lau­ra Pal­mer?” frå­ga­de världen. ”Hen­nes pap­pa, men han var be­satt av en ond an­de som het­te BOB så han var inte alls skyl­dig”, blev sva­ret till slut. (Al­la ga­par.) Och hur många såpafans följ­de den i bör­jan, char­ma­de av den ro­man­tis­ka dra­ma­ti­ken för att se­dan bli bom­bar­de­ra­de med prat om The Black Lodge, ugg­lor och ufon?

KAF­FE, DONUTS OCH KÖRS­BÄRSPAJ

12 I en tid då al­la tid­ning­ar för­sö­ker att skräm­ma oss till att äta sun­da­re är det lätt att äls­ka en se­rie som sä­ger att soc­ker och kof­fe­in inte ba­ra är okej ut­an ock­så en di­rekt ka­nal till Gud. Li­ka myc­ket som plas­ten som är vi­rad runt Lau­ra Pal­mer i förs­ta epi­so­den, minns man Twin Peaks nu ock­så för den ex­ta­tis­ka fix­e­ring av svart kaf­fe, donuts och körs­bärspaj så som det la­ga­des av Nor­ma Jen­nings på Doub­le R Di­ner.

INTERTEXTUALITET

13 Lynch prop­pa­de Twin Peaks full med al­la slags in­ter­tex­tu­el­la hin­tar – el­ler trod­de vi i al­la fall – som han viss­te den film­kun­ni­ga publi­ken skul­le gri­pa tag i. Vis­sa pe­ka­de mot Ot­to Pre­ming­ers thril­ler Lau­ra från 1944 som öpp­nar med att hu­vud­per­so­nen dör och den föl­jan­de mor­d­un­der­sök­ning­en – bort­sett från att Lau­ra inte är död ef­tersom mör­da­ren dö­da­de en dub­bel­gång­a­re. Så när She­ryl Lee dök upp igen som Lau­ras ku­sin Ma­de­li­ne var det en och an­nan få­tölj­de­tek­tiv som trod­de det kun­de va­ra en ut­klädd Lau­ra som låt­sa­des va­ra Mad­die me­dan hen­nes ku­sin rutt­na­de i bår­hu­set. Men det he­la var en dis­trak­tion. Så var det den enar­ma­de mannen Philip Ge­rard som ha­de sam­ma namn som en po­lis­man i 60-tals­se­ri­en Ja­gad som myc­ket rik­tigt hand­la­de om jak­ten på en enar­mad man. På den ti­den trod­de al­la att det­ta var vik­ti­ga hin­tar om vad som skul­le hän­da men i re­a­li­te­ten var det ba­ra Da­vid Lynch som spe­la­de oss ett spratt.

DA­VID DUCHOVNY I KLÄNNING

14 Fox Mul­der är inte den en­da Fbi-agent på Da­vid Duchov­nys cv. I den and­ra sä­song­en av Twin Peaks dök han upp som spe­ci­a­la­gen­ten De­nice (ti­di­ga­re Den­nis) Bry­son i tre av­snitt, skic­kad till sta­den av By­rån för att hjäl­pa agent Coo­per. Bry­sons köns­byte över­rump­la­de till och med den sta­bi­le Coo­per, kanske för att Duchovny såg för­vå­nans­värt bra ut som kvin­na.

DA­VID LYNCH SOM GOR­DON COLE

15 Gor­don Cole fick sitt namn ef­ter en roll­ka­rak­tär i Sun­set Bou­le­vard och var Coopers när­mas­te över­ord­na­de. Han spe­la­des av Da­vid Lynch som säl­lan age­rar skå­de­spe­la­re. Cole bör­ja­de ute­slu­tan­de som en ko­misk ka­rak­tär, en älsk­värd och syn­bart döv kil­le som näs­tan vrå­la­de ut si­na re­pli­ker på grund av en ic­ke fun­ge­ran­de hö­r­ap­pa­rat. Så, när han mö­ter den god­hjär­ta­de Shel­ly John­son upp­täc­ker han att han kan hö­ra hen­ne i en av de kor­tas­te och sö­tas­te ro­man­tis­ka ögon­blic­ken i se­ri­en.

STA­DEN

16 I lik­het med Sa­gan om ring­en, The Prisoner och Doc Mar­tin får Twin Peaks folk att sä­ga ”Vi mås­te åka dit på se­mes­ter, älsk­ling!” Se­ri­en fil­ma­des fram­för allt i Sno­qual­mie, Se­att­le och North Bend, Washing­ton, och det är så otro­ligt vac­kert att man näs­tan kän­ner den fris­ka luf­ten fyl­la lung­or­na ba­ra av att tit­ta.

BAKVÄND DI­A­LOG

17 Att själ­va di­a­lo­gen i The Black Lodge ver­kar så osam­man­häng­an­de och ryt­miskt ojämn är en del av dess mar­dröms­li­ka lo­gik. Lynch bad al­la skå­de­spe­lar­na i Lodge-sce­ner­na att spe­la in si­na re­pli­ker på en band­spe­la­re som se­dan spe­la­des bak­läng­es. Skå­de­spe­lar­na skul­le lä­ra sig fo­ne­ti­ken och re­pe­te­ra allt i en mik­ro­fon, vil­ket se­dan bac­ka­des igen så att skå­de­spe­lar­na kun­de mi­ma till det.

MIN­NESVÄR­DA RE­PLI­KER

18 ”Coo­per, du på­min­ner mig idag om en mex­i­kansk chi­hu­a­hua”; ”Ugg­lor­na är inte som de ser ut”; ”Där vi kom­mer ifrån sjung­er fåg­lar­na en vac­ker sång och det är all­tid mu­sik i luf­ten”; ”Jäd­rar vil­ket gott kaf­fe …”; ”Han är BOB, vill ha skoj. Han ler. Al­la spring­er.”; ”Det känns som om jag kän­ner hen­ne, men ibland bö­jer ar­mar­na sig till­ba­ka”; ”Ge­nom mörk­ret av fram­ti­dens för­flut­na läng­tar ma­gi­kern att se. En sång mel­lan två värl­dar – Eld, gå med mig”. Och många fler …

ALBERT ROSENFIELD

19 Man läg­ger snabbt mär­ke till FBI:S spy­di­ge kri­mi­nal­tek­ni­ker när han be­sö­ker Twin Peaks med si­na kros­san­de re­pli­ker och sitt stor­stads­snob­be­ri. Så, just när vi tror att det inte finns en mer ha­tisk per­son i världen sä­ger han att han är en djupt över­ty­gad pa­ci­fist. ”Jag väl­jer att le­va mitt liv i säll­skap med Gand­hi och King”, sä­ger han till Tru­man. ”Mi­na an­ge­lä­gen­he­ter är glo­ba­la. Jag av­vi­sar hämnd, ag­gres­sion och stri­der. Grun­den för en så­dan me­tod är kär­lek.” Gud väl­sig­ne ho­nom.

DET SIS­TA AV­SNIT­TET

20 Det var själv­fal­let inte tänkt som det sis­ta vi skul­le få se av se­ri­en. Den sto­ra sam­ling­en cliff­hang­ers, från Doc Hay­wards för­mo­da­de mord på Ben Hor­ne till Aud­rey som sprängs till Coop som slår skal­len i bad­rums­spe­geln me­dan BOB:S an­sik­te hån­ler till­ba­ka på ho­nom – allt var tänkt att för­kla­ras vi­da­re i den in­drag­na tred­je sä­song­en. Twin Peaks plöts­li­ga bort­gång kros­sa­de vå­ra hjär­tan den gång­en, men den otro­ligt fängs­lan­de fi­na­len där Lynch åter­vän­der ef­ter att ha va­rit bor­ta i sis­ta hal­van av sä­song två är ett häf­tigt geni­drag som fort­fa­ran­de är en av de märk­li­gas­te och om­ska­kan­de epi­so­der­na som nå­gon gång pro­du­ce­rats för tv.

En sak se­ri­en ha­de var fan­tas­tisk de­kor.

Be­vis på att kvin­nor som he­ter Aud­rey kan va­ra otro­ligt sex­i­ga.

An­sik­te mot an­sik­te med BOB i bad­rum­met.

Da­vid Duchovny är rik­tigt het i kvin­noklä­der!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.