Ar­kiv X

Ar­kiv X gav oss sci­ence fic­tion, ufon och pa­ra­noia. Vi möt­te mannen som star­ta­de allt, Chris Car­ter, 2004.

Topp 100 TV-serier (Sweden) - - Innehåll - Text: Nick Setch­fi­eld

Chris Car­ter, ge­ni­et som ska­pa­de Ar­kiv X, ar­ki­tek­ten bakom en hel ge­ne­ra­tion med gås­hud, är för­svun­nen. I tre da­gar nu har en op­ti­mis­tisk lapp le­gat på mitt skriv­bord med ett löf­te: ”Chris Car­ter – ring kon­to­ret – 18:00.” I tre da­gar har den trans­kon­ti­nen­ta­la te­le­fon­lin­jen va­rit död, bort­sett från någ­ra pa­nikar­ta­de pr-män­ni­skor som på­står att de inte har en aning om var Car­ter är. Jag fruk­tar na­tur­ligt­vis det värs­ta – el­ler åt­minsto­ne det to­kigt osan­no­li­ka. Bort­förd av rymd­va­rel­ser? Hem­lig re­ge­rings­o­pe­ra­tion? Ett ka­ta­stro­falt mid­dags­av­tal med en enorm mu­te­rad, pa­ra­si­tisk orm? Jag vill så gär­na tro …

”Jag sit­ter jour som ju­ry­med­lem”, er­kän­ner Car­ter ef­ter att han till slut lo­ka­li­se­rats till Ka­li­for­ni­en. Det är en fan­tas­tisk tan­ke i sig – spe­ci­ellt om för­sva­ret i den här rätts­sa­ken vi­lar på en kon­spi­ra­tion av skräm­man­de re­ge­rings­o­pe­ra­tio­ner, ut­omjording­ar och El­vis – men jag tror sna­ra­re att den ti­di­ga­re re­dak­tö­ren på Sur­fing Ma­ga­zi­ne i själ­va ver­ket ja­ga­de vå­gor på Stil­la ha­vet. ”Jag öns­kar att jag ha­de sur­fat”, sä­ger Car­ter så torrt att vi vill stän­ka vat­ten på ho­nom. Sur­far han fort­fa­ran­de? ”All­tid. Men inte idag.”

Otro­ligt nog är det el­va år se­dan Ar­kiv X för förs­ta gång­en hit­ta­de sin väg ge­nom de oc­kul­ta mo­tor­vä­gar­na i USA [25 år 2018 – Red.]. Se­ri­en var en blandning av När lam­men tyst­nar, Twin Peaks och Twi­light Zo­ne. Den var hipp, kus­lig, sex­ig och mörk och såg till att ska­pa­ren krön­tes till en av de sto­ra re­vo­lu­tio­nä­ra in­om tv-in­du­strin. Car­ter gav oss en am­bi­tiös, fil­misk vi­sion till den lil­la skär­men och gjor­de mi­ni­a­tyr­fil­mer som de­fi­ni­e­ra­de 90-talskul­tu­ren i he­la sin för­vrid­na, pa­ra­noi­da här­lig­het.

Ar­kiv X var stort. Det kan va­ra att vi har glömt hur stort det fak­tiskt var. Se­ri­en var stör­re än Buf­fy, stör­re än Star Trek och en hårs­mån från Star Wars i att va­ra ett li­ka au­ten­tiskt och epok­de­fi­ni­e­ran­de fe­no­men. Hjäl­tar­na var väl in­gra­ve­ra­de i den kul­tu­rel­la tids­an­dan – Gil­li­an An­der­son i läpp­glans och un­der­klä­der i FHM; en la­ko­nisk Da­vid Duchovny som gästar­tist på Let­ter­man och The Lar­ry San­ders Show. Bok­hyl­lor ra­sa­de un­der vik­ten av av­snitts­gui­der, se­ri­e­ma­ga­sin och an­nat. Ca­ta­to­nia sjöng en psalm till Mul­der och Scul­ly sam­ti­digt som se­ri­ens eg­na spök­li­ka te­malåt nåd­de top­pen på hit­lis­tor­na. Fanska­ran var med på att knuf­fa igång in­ter­net. Om 1995 ha­de en färg så var det Ar­kiv X-grön – den mys­tis­ka, själv­ly­san­de färg­ny­an­sen som all­tid tog fram bil­der av ob­duk­tio­ner vid Area 51.

Och så, i lik­het med brit­pop och Chris Evans slu­ta­de plöts­ligt Ar­kiv X. Se­ri­en för­svann från den kul­tu­rel­la ra­darn ut­an att läm­na ef­ter sig i stort sett någon­ting för­u­tom min­nen, för all­tid dömd att ham­na på en vind och i se­cond hand-bu­ti­ker. San­ning­en ha­de kom­mit fram. X var bor­ta.

EN KULTSERIE FOR AL­LA

”Ar­kiv X har fak­tiskt va­rit på om­sla­get till TV Gui­de två gång­er un­der lop­pet av de sis­ta tre må­na­der­na här bor­ta”, in­vän­der Car­ter me­dan han lå­ter li­ka över­ras­kad som nå­gon an­nan. ”Det är kons­tigt, för det känns som om se­ri­en fort­fa­ran­de är i luf­ten.”

”Jag har li­te mer per­spek­tiv på det nu”, er­kän­ner han. ”Jag tror inte jag nå­gon gång kom­mer att ha ett helt rik­tigt per­spek­tiv. Vi var den störs­ta kult­se­ri­en på pla­ne­ten och jag tänk­te all­tid på oss som en kultserie även då vi nåd­de fram till all­män­he­ten.

Jag bru­ka­de lä­sa re­cen­sio­ner om oss i po­li­tis­ka kom­men­ta­rer och mark­nads­fö­rings­kam­pan­jer. Det är då man in­ser att man har pe­ne­tre­rat en del av

”Ar­kiv X var hipp, kus­lig, sex­ig och mörk.”

”Myc­ket av Ar­kiv X:s fram­gång var tur och ti­ming. Det fanns ing­et lik­nan­de på tv.”

kul­tu­ren. Men man vet ald­rig hur folk kom­mer att se på en vid ett se­na­re till­fäl­le. Det får va­ra upp till fram­ti­den.”

Fjär­ma­de Ar­kiv X sin publik till slut? Skräm­de den bort tit­tar­na ge­nom att grä­va ner sig i sin egen in­veck­la­de my­to­lo­gi, det änd­lö­sa drav­let om svart ol­ja, bin och pri­sjä­ga­re? Car­ter av­vi­sar tan­ken om att se­ri­en till sist kväv­des av sin egen bak­grunds­hi­sto­ria.

”Jag hål­ler inte med om det, men jag sym­pa­ti­se­rar med det”, er­kän­ner han. ”När en se­rie på­går i nio år är det väl­digt myc­ket man mås­te va­ra tro­gen mot. Jag tror vi var den förs­ta se­rie som fak­tiskt åbe­ro­pa­de hand­ling­en som en my­to­lo­gi. Ja, det blev kom­pli­ce­rat, men jag tyc­ker att vi job­ba­de myc­ket hårt varen­da epi­sod med att se till att ing­en läm­na­des i stic­ket och hjälp­te till att kom­ma ikapp. Jag tror att se­ri­en känns in­veck­lad om man ba­ra ser den ibland, men om man ser den he­la ti­den som en hän­gi­ven gör så blir det mind­re kom­pli­ce­rat.”

Kom igen – du kom på sa­ker un­der ti­den. ”Jag ha­de en idé om vart jag ville. Jag viss­te ba­ra inte hur jag skul­le ta mig dit. Och det var det som var ro­ligt, för om idéer­na är för tyd­li­ga el­ler för ri­gi­da upp­täc­ker man att man tving­ar sig fram sna­ra­re än hit­tar den rät­ta vägen.

Det var en punkt un­der det fjär­de och fem­te året där vi ha­de ta­git fram så myc­ket my­to­lo­gi att histo­ri­er­na bör­ja­de be­rät­ta sig själ­va på nå­got sätt. Plöts­ligt bör­ja­de allt att ut­veck­las på egen hand. Vi var trog­na det vi ha­de ska­pat och histo­ri­er­na slu­ta­de med att bli gans­ka vack­ra som en …” Car­ter ler, näs­tan ge­ne­rad över sin egen me­ta­for. ”En vac­ker mat­te­ek­va­tion!”

VARAKTIG SUC­CÉ

Hu­vud­rolls­in­ne­ha­va­ren Da­vid Duchovny läm­na­de se­ri­en det åt­ton­de året, men Car­ter förnekar att det var det som var döds­stö­ten. Och nej, se­ri­en gick ald­rig ige­nom en lång, elän­dig pe­ri­od som fick fan­sen att väd­ja om att den skul­le dras in.

”Vet du, jag tror ald­rig att vi kom till den punk­ten. På rik­tigt. Jag tyc­ker vi gjor­de ett strå­lan­de ar­be­te det sis­ta året. Ef­tersom Da­vid ha­de läm­nat se­ri­en kanske folk som sat­te på ka­na­len såg på den som nå­got an­nat än Ar­kiv X, men histo­ri­er­na – och ut­fö­ran­det av de histo­ri­er­na – var fan­tas­tis­ka. Och Ro­bert Pa­trick och An­na­beth Gish gjor­de ett väl­digt bra jobb. Se­ri­en änd­ra­de sig, men vi nåd­de ald­rig en punkt där allt pe­ka­de nedåt.”

En­ligt Ti­me Ma­ga­zi­ne var han en av de 25 mest in­fly­tel­se­ri­ka per­so­ner­na i USA 1997. Pe­op­le kal­la­de ho­nom för en av värl­dens vack­ras­te män­ni­skor 1998. Allt Car­ter ville, var att bli den nye Rod Ser­ling, den sto­ra hjär­nan bakom Twi­light Zo­ne.

”Vi skrev bå­da om det okän­da, men jag kän­ner att jäm­fö­rel­ser­na slu­tar där. Var­je jäm­fö­rel­se är smick­ran­de för mig men är det li­ka smick­ran­de för Ser­ling? Jag har myc­ket att le­va upp till.”

Och Rod Ser­ling ham­na­de de­fi­ni­tivt ald­rig på om­sla­get av Rol­ling Sto­ne, av­bil­dad när han låg halvna­ken i en säng med si­na stjär­nor. ”En an­nan ge­ne­ra­tion”, ler Car­ter. Men det skul­le se ut det. ”Han skul­le ha haft en ci­ga­rett. Han skul­le ha satt fyr på säng­en …”

Är Car­ter re­do för att Ar­kiv X blir ret­ro? Att se­ri­en kom­mer att bli fö­re­mål för kär­leks­full men li­te ir­ri­te­ran­de imi­ta­tion av sto­ra mo­bil­te­le­fo­ner? Det är väl ound­vik­ligt? ”För­mod­li­gen”, sä­ger Car­ter. ”Jag vet inte vad jag kän­ner kring det. Jag tror att kva­li­te­ten är så­dan att se­ri­en ald­rig kom­mer att bli be­trak­tad som kitsch. Den gjor­des med så myc­ket

om­sorg och vi­su­ellt sett var den all­tid för­träff­lig för vi ha­de tid att gö­ra det. Jag tror ald­rig man kom­mer att se nå­got lik­nan­de på van­lig tv igen.”

NY FILM?

Hur ser han på sitt arv i tv-land­ska­pet idag? Är inte da­gens tv en en­da stor syn­da­flod av re­a­li­ty­se­ri­er och lik­nan­de, det den ame­ri­kans­ka me­di­e­mo­gu­len Ted Turner ny­li­gen av­skrev som ”en bunt bil­li­ga trick”?

”Det är li­te fru­stre­ran­de med hän­syn till var vi var för tio år se­dan och var vi är idag. Sa­ker och ting har änd­rats. Jag vet inte om man kan kal­la det bil­li­ga trick. Vis­sa re­a­li­ty­se­ri­er är ge­nu­int in­tres­san­ta. Det är an­norlun­da. Man kan kal­la det bil­li­ga trick, men det är ba­ra en del av kul­tu­ren vi le­ver i. Kanske vi en vac­ker dag kom­mer till­ba­ka till li­te tra­di­tio­nellt histo­rie­be­rät­tan­de.”

”Så myc­ket av fram­gång­en för Ar­kiv X ba­se­ra­des på tur och ti­ming. Det fanns ingen­ting på tv som lik­na­de den på den ti­den. Vi var på en ka­nal som gjor­de sa­ker an­norlun­da.”

Om Car­ter skul­le ha gjort Ar­kiv X idag, hur skul­le han då spe­lat på vår pa­ra­noia? Vil­ka mons­ter lu­rar un­der säng­en på 2000-ta­let?

”Åh, det är up­pen­bart. Det är an­norlun­da och mer verk­ligt. Det hand­lar inte om sa­ker som lu­rar om nat­ten läng­re. Det hand­lar om sa­ker som smäl­ler om nat­ten. Den glo­ba­la ter­ro­ris­mens re­a­li­tet skul­le de­fi­ni­tivt på­ver­ka rikt­ning­en för en se­rie som Ar­kiv X. Det kan till och med gö­ra lik­nan­de se­ri­er över­flö­di­ga.” Li­tar folk mer el­ler mind­re på myn­dig­he­ter nu än förr? ”In­tres­sant frå­ga. Jag tror de på nå­got sätt li­tar mer på myn­dig­he­ter för att de vill bli be­skyd­da­de. På and­ra sätt har de fått mind­re till­tro.”

Mul­der och Scul­ly kan snart få en chans att ly­sa med si­na be­röm­da fick­lam­por på vå­ra värs­ta räds­lor. Car­ter för­be­re­der för ögon­blic­ket en and­ra spel­film för de två san­ningsjä­gar­na [I Want To Be­li­e­ve släpp­tes till slut 2008 – Red.].

”Jag tror det finns in­tres­se för det, men det mås­te bli bra. Folk vill inte se vad som helst. Vad som än hän­der kom­mer jag att gö­ra nå­got bra som folk har lust att se.”

Och vil­ken histo­ria har han lust att be­rät­ta? Car­ter ler hem­lig­hets­fullt. ”Inte en my­to­lo­gisk en, jag kan sä­ga så pass myc­ket!”

Vad finns i asken? Tro­ligt­vis en rymd­va­rel­se. Igen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.