Sköna juveler gör komedi om relationer
ANNIKA ANDERSSON: ”DET FANNS MYCKET SOM LOCKADE”
En Halmstadbo, en Falkenbergare, en inflyttad Åsa-bo, en Stockholms-90-talist uppväxt med Stefan och Krister och så en Trollhättebo. I Göteborg. Nej, det är ingen ny variant på en Bellman-historia. Däremot SKAPAS det på olika sätt historia på Lisebergsteatern i höst.
Rätt svar på geografinöten här ovan stavas till att börja med ett stycke svensk komikerhistoria i form av de rutinerade essen Thomas Petersson och Annika Andersson. I Åsa bor den mångsidige skådespelaren Robin Stegmar, som i början av 2000-talet tittade in hos tv-publiken flera gånger varje kväll i rollen som Roger i första omgången av Icas reklamfilmer.
I samma serie reklamfilmer, fast betydligt längre fram i berättelsen, hittar vi 90-talisten från Stockholm, Joanna Eriksson, alias Cindy.
TILLSAMMANS BILDAR DE en skön kvartett, som med start fredag kväll ska roa publiken på Lisebergsteatern, styrda med fast men varsam hand av Trollhättebon i gänget, regissören Pär Nymark. Han har, i olika konstellationer, själv stått på scen ihop med såväl Annika och Thomas som Robin och handplockades till sitt första riktigt stora regiuppdrag av just Annika Andersson.
– Vi är SÅ glada att det är just HAN som är regissör, säger hon och får direkt medhåll av Thomas Petersson.
– Han har bra öga och är tålmodig med oss – han har inte blivit arg på oss en enda gång.
– Det finns stora fördelar med att ha en regissör som själv är skådespelare. Ibland stämmer inte replikerna riktigt överens med den bild vi ser framför oss och då förstår Pär hur vi ska gå vidare, fortsätter de båda komikerrävarna.
Regissören själv ler när Annika skickar passningen vidare till honom med en talande gest. ”Nu är det din tur att säga något snällt om oss!” Och Pär har inga problem att bjuda tillbaka.
– Det är ett väldigt smidigt gäng att jobba med och vi har varit ganska överens om allt hela vägen, säger han.
– Dessutom är det en fördel att det bara är fyra skådespelare i pjäsen. Det betyder att vi har haft tid att sätta oss ner och prata igenom hur vi vill ha det.
PJÄSEN DE SKA spela i höst är ”Minns du mig?” av Sam Bobrick, en komedi om relationer i varda- gen. Det handlar om Stefan och Karin, som varit gifta länge och som nu ska gå vidare i livet efter att barnen flugit ur boet. De har det bra och saknar egentligen ingenting. Eller ... gör de det? Uppdykandet av Karins gamla ungdomskärlek, spelad av Robin Stegmar, ställer plötsligt allt på sin spets.
Det var Annika som, tillsammans med Christoffer Bendixen, valde pjäsen bland ett antal andra som fanns på förslag.
– Det är en annorlunda föreställning mot vad vi är vana vid när det gäller spelsätt och det är en liten ensemble. Det fanns mycket som lockade, säger hon.
PÄR FÖRKLARAR VARI det annorlunda ligger när det gäller spelsättet.
– Det här är en amerikansk komedi, inte en brittisk fars med allt vad det innebär av förvecklingar, en massa spring och att slå i dörrar. Här är dialogen viktig, det är mer av en sitcom.
Och roligt är det, det försäkrar de allihop.
– Det är många repliker som kanske inte är roliga i sig själva om man plockar ut dem en och en, men i sammanhanget BLIR de roliga, säger Annika.
Det är inte bara pjäsen som är rolig – de har roligt ihop också.
– Det var så HIMLA fantastiskt att träffa er första gången vi sågs! Det är så lätt att komma in i den här gruppen, säger Joanna, som är yngst i gänget.
– Det var så HIMLA fantastiskt att träffa en Stockholms-90-talist som är uppväxt med Stefan och Krister, kontrar Thomas med en blinkning och fortsätter:
– De första gångerna vi träffades var det HON som pratade mest halländsk dialekt.
NÄR VI HÄLSAR på under repetitionerna är de en man kort. Robin har ett filmuppdrag han varvar teaterjobbet med och dessutom har han dagen innan blivit pappa för tredje gången. Men det funkar att repa på tre också eftersom det finns scener där Robin inte är med.
Trots att det inte har varit premiär än har det varit snudd på rusning efter biljetter till föreställningen. Kanske väntat med tanke på rollbesättningen.
– Nej, sånt där vet man aldrig, det är nåt magiskt med det, men vi är självklart jätteglada för att det har sålt så bra, säger Annika.
– Det känns fantastiskt att folk har det förtroendet, att de vill se pjäsen – och oss! lägger Thomas till.
Pär tror att det faktum att handlingen också kan bidra till det stora intresset.
– Relationer är alltid aktuellt och det finns mycket igenkänning. Jag tror det kommer att bli många armbågar i sidan till bänkgrannen, säger han.
Att han har en poäng där märks redan, berättar Annika.
– Jag har aldrig varit med om det tidigare, att folk kommer fram och pratar om vad pjäsen faktiskt HANDLAR om.
KAFFERASTEN ÄR ÖVER och gänget reser sig för att fortsätta repa. De konstaterar att det börjar likna något nu, så här en dryg vecka före premiären, även om Annika haft en liten ”kris” tidigare under dagen.
– Ja, hade du frågat mig i förmiddags ... då kändes det som att det här aldrig kommer att gå. Jag sa till mig själv att ”för fan, Annika, det är nog dags att skaffa ett annat jobb!”, haha! Men nu känns det mycket bättre!