Nya avslöjanden om Kronandådet
NYA AVSLÖJANDEN I BOK OM SKOLMÖRDAREN OCH KRONANDÅDET Två okända vänner – båda transsexuella unga män – som säger sig vara förvånade över att Anton Lundin Pettersson rörde sig i en rasistisk och nazistisk värld. Det upptäckte Åsa Erlandsson i slutskedet
– Det här är inte en Anton-bok utan handlar minst lika mycket om alla de drabbade familjerna. Det är inte heller en tycka–synd– om–anton–bok, utan jag försöker förstå vem han var bakom sin mask. Ingen blir ju massmördare över en natt, deklarerar journalisten och författaren Åsa Erlandsson när vi möter henne på Bokmässan i Göteborg.
Dagen efter vår träff ska reportageboken, som hon kallar ett nutidsdokument som skildrar dådets osminkade brutalitet, släppas.
Men detaljer har sipprat ut och återigen fylls tidningslöpen med rubriker om skolmördaren med intresse för nazism och med invandrare som måltavla
DET SOM STICKER ut mest är, enligt Åsa Erlandsson själv, ett tidigare okänt avskedsbrev. Ett meddelande polis och anhöriga missat och som den då 21-årige Anton Lundin Pettersson ska ha skrivit bara timman före han gick till attack på Kronan.
– Polisens utredning gick inte till botten i den digitala värld där gärningsmannen tillbringade så mycket av sin vakna tid. I min research hittade jag det hemliga avskedsbrevet som var skickat till en 25-årig man i Holland, berättar författaren.
Hon beskriver stunden då hon och Anton Lundin Petterssons bror, Peter kallad i boken, satt tysta bredvid varandra efter upptäckten.
Hur de läser rader om självhat, en bekännelse om ett fruktansvärt dåd som avslutas med orden ”Anyway. I love you” (Hursomhelst. Jag älskar dig). Peter blir den som först bryter tystnaden med orden;
– Det var bra att jag fick se det här. Då hade Anton åtminstone en enda vän.
VIDARE EFTERFORSKNINGAR ska visa att det finns ytterligare en vän, en engelsman. Både han och holländaren rör sig i hbtq-världen. I boken ifrågasätter den sistnämnde Anton Lundin Petterssons kopplingar till
nazism, rasism och fascism. ”Den Anton jag kände var inte alls sån. Och jag har så svårt att tro att en person med såna ideal skulle flirta med andra killar, omge sig med homosexuella och bli vän med dem. Det går inte ihop”. Engelsmannens uppfattning om den unge svensken de aldrig träffat – men ändå upplevde att de kände via nätet – är likartad.
SKOLDÅDET – SOM av polis har klassats som ett hatbrott med rasistiska motiv då gärningsmannen valde offer efter hudfärg – är mer komplext än en ensam galnings verk, menar Åsa Erlandsson.
– Han var djupt isolerad och ensam, en dubbelnatur. En tryckkokare som inombords bubblade som en giftig cocktail av flera olika komponenter. Han brottades med självmordstankar och hade gått arbetslös länge. Men det han brottades med var inte unikt för honom. För på nätet var han långt ifrån ensam. Där finns fler av den nya tidens högerextrema ensamagerande gärningsmän som i hemlighet planerar sin egen och andras undergång. Genom att studera, inspirera och kopiera varandra.
I BOKEN SKRIVER författaren hur hon måste ta luft efter en förmiddag i gärningsmannens digitala värld. Hur han gjort riktade sökningar mot våld, hat och död, ”män med automatvapen som skjuter huvudet av kvinnor, tyska nazister som mejar ner folk, illustrationer där judinnan Anne Frank förvandlas till grillad korv”.
I ”Det som aldrig fick ske” får även mordoffrens anhöriga berätta. Gärningsmannens föräldrar har dock avböjt medverkan. Polis, vård– och skolpersonal, politiker, forskare med flera har också röster bland de närmare 100 personer som Åsa Erlandsson intervjuat.
– Jag är ödmjuk inför alla som ställt upp och gett mig förtroendet att berätta. Samtidigt säger de anhöriga och Kronans rektor Djeno Mahic att ” det som hände på Kronan får aldrig glömmas bort” och där fyller boken en funktion.