Trollhättetränare lämnar sina poster
Såväl IFK Trollhättans tränare Ali Mohammadian som Trollhättan Syrianskas dito Amin Faily har meddelat sin avgång från sitt uppdrag i respektive klubb.
2017 blev ett år med två olika ansikten för Syrianska. Under våren och sommaren var man länge med i kampen om seriesegern, dessutom med ett stadigt grepp om den andraplats som gav kval uppåt. Efter uppehållet försämrades dock resultaten drastiskt, och man slutade därför trea i division 5, en poäng bakom Trollhättans FK.
SÅ HÄR KOMMENTERAR Amin Faily säsongen:
– Om jag summerar det hela om några veckor så är jag säkert jättenöjd, men nu känns det som att vi föll på eget grepp. Samtidigt ljuger aldrig en tabell och vi är ändå nykomlingar och kommer trea, det är jag stolt över.
Efter fyra år i klubben, varav två som huvudtränare, tackar han nu för sig. Vid årsskiftet väntar en flytt till fästmön i Stockholm.
– Det blev verkligen ett tårfyllt och känslosamt farväl efter sista matchen (mot Edet). Vi är inte ett fotbollslag, utan en familj. Det känns vemodigt, men ett nytt äventyr och kapitel väntar för mig, säger Faily, som under sina fyra säsonger i klubben lyfte Syrianska från mitten av division 6 till toppen av division 5. Vad tror du om Syrianskas framtid?
– Jag önskar dem all lycka till. Många av killarna kommer få anbud från andra klubbar och det kanske blir svårt att behålla alla, men jag hoppas att de stannar kvar och gör det ännu bättre nästa år.
EFTER LÖRDAGENS SERIEEPILOG hemma mot Krokäng (0-3-förlust) kom även beskedet att IFK Trollhättans tränare Ali Mohammadian lämnar sitt uppdrag efter endast en säsong.
– Föreningen har inget uttalat mål att gå upp, ner eller stanna, och då är det lite svårt för mig som ändå har tävlingsinstinkt att förhålla mig till det. Nej, då är det kanske bäst att låta någon annan komma in med ny energi, säger Mohammadian, som medger att en anledning till avgången är att han haft svårt att anpassa sig till nivån.
– Om man gör samma saker varje år, och om spelarna beter sig på samma sätt, så går det inte bättre i division 4. I vissa matcher har vi höjt oss ett snäpp och slagit bra lag, men jag har hela tiden haft sju, åtta man borta på grund av att spelarna exempelvis prioriterat att åka till Liseberg eller jobba på Mcdonald’s i stället. Det är svårt för mig att förstå som inte varit på den här nivån sedan jag var 17. Jag får vara psykolog snarare än fotbollstränare.
IFK Trollhättan slutade för tredje året i rad på sjunde plats i fyran.