Film i Väst firar 25 år på vita duken
FILMJUBILAR: EN TUNGVIKTARE I BRANSCHEN
KULTUR: Sedan starten 1992 har Film i Väst vuxit från en liten uppstickare till en tungviktare i filmbranschen. I helgen blir det födelsedagskalas för jubilaren.
Runt 1000 filmer, internationella framgångar och något enstaka magplask. Den regionala filmfonden Film i Väst har under sina 25 år vuxit från en liten uppstickare till en tung aktör i filmvärlden. Men allt började i Alingsås.
Under andra halvan av 1980-talet slår videon igenom och rörlig bild är hetare än hetast. Morrhår och ärtor, SOS – en segelsällskapsresa och Besökarna har biopremiär. De flesta filmer görs under den här tiden i Stockholm men i Älvsborgs läns landsting frigörs projektpengar för en regional satsning. När Västernfilm startar i Alingsås 1992 är tanken att det ska bli ett resurscentrum för film och video.
– Till en början var syftet att stimulera en verksamhet för unga men med tiden växte idén om att försöka skapa professionella förutsättningar, säger Tomas Eskilsson, i dag strategichef på Film i Väst men fram till förra året vd.
Tillsammans med finanschef Katarina Krave är han den som varit med ända sedan tiden i Alingsås.
VERKSAMHETEN BYTTE GANSKA snart namn till Film i Väst och med hjälp av bland annat Eu-pengar försökte de skapa ett produktionscentrum för långfilmsinspelningar. Målet: att göra fyra långfilmer per år i Västsverige.
1997 flyttade Film i Väst till Nohabområdet i Trollhättan. Kommuner hade fått lägga anbud på verksamheten och Trollhättan hade visat stort intresse.
– Vi tittade också på lokaler på Restad gård. Vi ville ha lokaler som var billiga och enkla att använda. På Nohabområdet hade vi lite tur. I ett av husen hade det funnits en experimentverkstad för vattenturbiner. Där fanns bland annat en mycket liten men naturligt isolerad lokal som vi kunde använda som studio, säger Tomas Eskilsson.
Producenten Lars Jönsson, grundare till bolaget Memfis, hade arbetat tillsammans med Film i Väst i Alingsås. Han minns hur han bjöds in till Trollhättan och det gamla industriområdet där Thomas Eskilsson presenterade sin storslagna plan om en framtida filmproduktionsmiljö.
– Vi vandrade omkring i det här området som då var ganska förfallet och öde. Hela idén kändes egentligen lite tokig men jag visste att Tomas hade mycket kunskap om branschen och att idéerna var uppbackade av visionära lokalpolitiker.
TOMAS ESKILSSON HÅLLER med om att etableringen i Trollhättan väckte reaktioner i branschen och visst fanns det olyckskorpar som mässsade om att hela projektet skulle gå åt skogen. Han skrattar gott åt ett minne av en rubrik i dansk press: ”Filmpionjärer i ödemarken”.
– För oss var det kanske inte riktigt ödemarken... Men många ansåg nog att det var lite galet och utmanande. För vissa var det också oerhört irriterande. Men såhär i backspegeln kan man säga att vi fick en del fördelar genom att etablera oss på ett helt nytt ställe. Det gjorde oss spännande och lite exotiska. I en storstad hade vi kanske riskerat att drunkna i myllret.
Lars Jönsson valde i alla fall att ansluta sig och startade ett dotterbolag med namnet Trollywood AB, som i folkmun snabbt blev synonymt med filmstaden. Han beskriver att arbetet i Trollhättan under de kommande åren genomsyrades av en pionjäranda.
– Det var orörd mark och vi fick uppfinna hela infrastrukturen som krävs för att göra film. Det var inte så storskaligt och de som arbetade var en blandning av superproffs och amatörer. Det gjorde arbetet väldigt lustfyllt.
Med sig hade han flera projekt med nya unga talanger. En av dessa var Lukas Moodysson. Hans lågbudgetprojekt, publiksuccén Fucking Åmål som hade premiär 1998, bidrog starkt till att filmbranschen fick upp ögonen för Trollywood. Film i Väst började samarbeta med danska Zentropa och ganska snart bestämde sig Lars von
Trier för att spela in sin nästa film, Dancer in the dark, i Trollhättan. Filmen vann en Guldpalm i Cannes och satte Film i Väst på den internationella filmkartan.
I DAG ÄR Film i Väst en tungviktare i den nordiska filmbranschen och har samproducerat uppemot 30 filmer per år. Tomas Eskilsson pekar ut några styrkor som han tror har varit avgörande för verksamhetens riktning och som också är viktiga inför framtida utmaningar som branschen står inför.
– Vi var tidigt bra på att skapa långsiktiga samarbeten med aktörer som har befunnit sig i expansiva skeden. Vi byggde också upp ett internationellt nätverk av kontakter. Till svenska ambitiösa filmprojekt är man i dag beroende av att hitta finansiärer utanför Sveriges gränser.
– Förändringar går våldsamt fort i den här branschen. En vanlig risk i stora organisationer är att man blir institutionaliserad och omsprungen. En förutsättning för att klara sig är att förstå omvärlden och hänga med i förändringarna. Där är vi starka! Vi har aldrig trott att världen står still.