Stjärnfall och svart sand på bortglömd ö
RESOR: FULLT UPP DYGNET RUNT PÅ DEN LILLA KANARIEÖN
Finns det liv i rymden, så är det troligtvis på La Palma man först får reda på det. Här finns nämligen en av världens största samlingar teleskop. På vägen uppför berget måste vi stanna tre gånger för att återfå balansen, efter de hundratals snäva hårnålskurvorna. Men det är så värt det. När vi når vår slutdestination på 2 396 meters höjd möts vi av en magnifik utsikt. Himlen är intensivt blå, luften klar och krispig. Från vår punkt på Roque de los Muchachos ser vi teleskopen som silverglänsande klot och förvuxna brödrostar längs med bergskammen.
La Palma kallas ”La isla bonita”, den vackra ön. Och nog stämmer det. Jag har sett få platser som så fullständigt exploderar av grönska och samtidigt erbjuder ett varierat landskap. I inlandet avlöser vulkanerna varandra som spritsade toppar på en gigantisk marängpaj. Den tropiska vegetationen som kastar sig ut från bergssluttningarna får mig att tänka på Karibien, och västkustens vingårdar och blommande fält påminner om Frankrike. Ön är genomkorsad av vandringsleder, först upptrampade för att föra ut sockerrör på åsneryggar till kusten, senare tobak, silke och bananer. I dag fylls lederna av vandrare i bjärta färger.
VI HAR VÅRT basläger på resorten Palma Princess, mitt bland bananplantagerna. Det är på La Palmas västkust kvällarna är som vackrast, när solen sänker sig i ett rosaskimrande hav. En bit bort ligger några av öns finaste svarta sandstränder, där de blöta sandkornen i vattenbrynet ser ut som svart kaviar. Nedanför vulkanen Fuencaliente på den sydligaste spetsen ligger El Jardin de la Sal. Från terrassen har vi utsikt över saltträdgårdarna som gett restaurangen dess namn. Här äter vi kall mango- och limesoppa med saltbakade räkor, och spröda små bläckfiskringar som serveras med stekt lök och bacon ovanpå. Med jämna mellanrum kommer grupper med trötta och dammiga vandrare uppifrån branterna. Med njutningsfulla suckar slår de sig ned i sköna fåtöljer för välförtjänta förfriskningar och tapas i väntan på bord.
I LOS TILOS förtrollade skogar hänger dimmolnen tunga från trädens grenar. Det droppar från enorma ormbunkar och i var och varannan bergsskreva plaskar små rännilar när vi vandrar förbi. Vi pausar vid ett vattenfall och äter medhavda smörgåsar. Längst in är bergsväggarna så smala att de nästan viker sig in över oss.
Norrut ligger Charco Azúl som erbjuder ett annorlunda sätt att njuta av havets svalka. I naturliga bassänger skapade av lava och sten sköljer havsvattnet in och blir kvar. Från stenpoolens svala vatten kan vi tryggt se hur vågorna utanför skummar mot klipporna.
La Palmas huvudort Santa Cruz var en gång en viktig hamn för skepp som seglade till Amerika. Det var den sista chansen för proviantering och fast mark under fötterna på länge. Till minne av sjöfararna ligger en fullskalig replika av Columbus skepp Santa Maria i en rondell. Fartyget huserar vid marinmuseet, men den stora be-
En grönskande oas orörd av massturism, långt från sina pråliga systeröar. Kanarieön La Palma varvas med svarta stränder och gula bananplantager i skuggan av stora vulkaner. Högt ovanför Santa Cruz kullriga gränder blickar några av världens mäktigaste teleskop ut i rymden.