Samarbete grejen för Stefania
Hon tillhörde de unga uppstickarna i 90-talets kultur och medielandskap. Nu är Stefania Malmsten ett av de tunga namnen inom grafisk formgivning. Och liv och arbete fortsätter hon att blanda ihop, på gott och ont.
Nu är hon tillbaka där det började. En gång student, nu lektor vid Beckmans designhögskola i Stockholm där hon undervisar studenter som i vissa fall är barn till hennes gamla studiekamrater. Tiderna har förändrats och klipp- och klistrametoder har ersatts av datorer. Men den gamla själen sitter kvar i väggarna.
– Det finns något i den skolan som fick mig att söka dit som student, och sedan har jag återkommit då och då genom åren som gästlärare, säger Stefania. Ursprungsidén om en designutbildning på konstnärlig grund med en tydlig förankring i samtiden finns kvar.
Den konstnärliga kopplingen till yrket pratar hon gärna med studenterna om. Själv har hon i alla år utövat sitt yrke som art director (AD) och grafisk formgivare inom just mode, konst, musik och litteratur.
STEFANIA MALMSTEN HAR formgivit magasin som musiktidningen Pop och modetidskriften Bibel. På senare år har hon drivit designbyrån Malmsten Hellberg, som bland annat jobbat med kampanjer för modeskaparen Ann-sofie Back, och gjort utställningskatalog för konstnären Annika von Hausswolff på Hasselblad Center.
Dessutom har hon hunnit bo i New York i fem år, varit AD för modetidningen Rodeo Magazine och Vogue
Hommes International i Paris, och gjort grafik för dokumentärfilmer som den prisbelönta ”The Black Power Mixtape 1967-1975”.
Stefania Malmsten kom in i branschen tidigt, men är också uppvuxen i en miljö där berättandet i ord och bild var ett levebröd. Pappa var barnboksillustratören Peter Csihas, mamma författaren Bodil Malmsten. Det var ett annorlunda Stockholm, inte så prydligt och välordnat som i dag. Stefania talar om ett ”slummigt” Vasastan och ett hem med enkel standard, men med mycket frihet och kreativitet, och föräldrar som arbetade hemifrån.
– Vi hade inte så mycket pengar när jag var liten. Men vi klarade oss och jag växte upp med idén att det var självklart att man kan försörja sig på det man gillar och tror på.
SJÄLV HADE HON bråttom vidare. Stefania Malmsten hoppade över en klass i skolan och hade inte ens fyllt 18 när hon kom in på reklamlinjen på Beckmans. Det var lite väl ungt, tycker hon i dag, men samtidigt roligt att så tidigt komma in på det hon ville göra.
Hon arbetade och hängde med folk som hade koppling till Beckmans och Stockholms musikscen, däribland formgivaren Lasse Sundh och musikjournalisten Andres Lokko. Med folk i detta gäng var hon med och startade två av 1990-talets mest stilbildande tidskrifter, Pop och Bibel, där Maria Ben Saad kom med som moderedaktör. Pop påverkade musikintresserade från norr till söder och provocerade likaså. Redaktionen beskylldes ibland för att vara både elitister och smakpoliser.
– Vi blev anklagade för att vara ’hippa’, men det var ju inget självändamål. Vi lyfte fram saker som vi tyckte förtjänade att lyftas fram och gestaltade det på vårt eget sätt, utan tanke på så kallade målgrupper. Jag har alltid tyckt att den där kritiken är orättvis, och den fick det vi gjorde att framstå som ytligt, vilket det inte var. Det fanns ett starkt engagemang och ett djupt intresse för samtiden. Och en massa hårt arbete.
Hon har fortsatt på samma spår, arbetar med sina vänner och blir vän med dem hon arbetar med. Hon har aldrig haft en hobby, för gränsen mellan jobb och intressen är så flytande. Läser hon en bok kan hon inte låta bli att titta på typografin. Det kan vara stressande, medger hon.
– Men jag gillar att gå på restaurang och jag tycker jättemycket om att hänga med min son. Han tycker fortfarande att det är okej att spela basket med mig fast jag inte är så bra.
INSPIRATION HÄMTAR HON främst från samarbeten med andra människor.
– Allt som jag kan vara stolt över har jag gjort tillsammans med andra. När rätt människor är med, blir det något mer än summan av de inblandade.