När det otänkbara hände
Det är strax efter lunchtid och veckans första arbetsdag för många. I ett konferensrum i Uddevalla stadshus sitter ett gäng rutinerade medarbetare från kommunens socialtjänst och omsorgsförvaltning helt tysta.
Deras uppmärksamhet är riktad mot en faktabaserad grafik om skolattacken på Kronan i Trollhättan. Bilder från övervakningskameror visar hur den beväpnade gärningsmannen patrullerar i korridorerna. Speakerrösten redogör för det brutala händelseförloppet, det makabra utfallet.
– Vi börjar alltid så, det blir som en käftsmäll, tycker Peter Asp.
TILLSAMMANS HAR ASP-HEDMAN föreläst om skolattacken och krishanteringen som följde i dess spår ett tiotal gånger. Minst lika många gånger har de kört dragningar på egen hand. Intresset för att ta del av kommunens erfarenheter är stort, fortfarande två år efter dådet.
– Vi skulle kunna köra det här på halvtid av trycket att döma. Men nu gör vi det i mån av tid. Vi tar ju inget betalt, det är den kommunala välviljan som styr.
Kommuner, länsstyrelser, regioner, försäkringsbolag och större företag finns bland intressenterna. Och i regel är det 150–200 personer vid varje föreläsning som duon valt att kalla När det otänkbara händer ... Oftast kommer de allra flesta av åhörarna ihåg vad de själva gjorde eller var de befann sig just den dagen, den 22 oktober 2015. Kanske är det ett tecken på att dådet kröp innanför skinnet, även hos dem som inte är eller var direkt berörda.
Peter Asp och Kristina Hedman lär heller aldrig glömma.
För Hedman som var ny på jobbet – hon hade bara varit i tjänst i tre veckor – blev det något av en mardrömsstart.
– Informationen var otydlig i början. Jag sökte upp vår tjänsteman i beredskap som inte heller visste. Men så såg jag Peter rusa ut, jag hann möta hans blick och insåg att något allvarligt måste ha hänt.
I DET SKEDET hade presschefen – som suttit och planerat en bilaga till kommunens 100-årsjubileum – blivit avbruten av två telefonsamtal från utbildningsförvaltningens kommunikatör. Första gången lät det ”har hänt något på Kronan, oklart vad”.
– Åk dit då, sa jag. Två minuter senare ringde han igen och sa ”Peter, folk har blivit mördade”. Då kastade jag mig ut.
Där och då var det självklart att ta sig till skolan. I efterhand har han funderat på hur klokt det egentligen var. På plats blev han insläppt via en sidoingång. Och möttes av polisens insatsstyrka med dragna vapen.
– Det var panik. Vi visste inte då att gärningsmannen var skjuten, antalet dödsoffer, att elever och personal var inlåsta. Polisen sökte ju igenom byggnaden i jakt efter eventuell medhjälpare.
Paul (Åkerlund red:s anm.) var också där och vi blev ivägslussade av polis för att sättas i säkerhet, berättar Peter Asp.
”Som en käftsmäll” – så beskrivs föreläsningens start. – Än i dag hugger det till i magen när jag hör och ser film– sekvensen, säger press- och marknadschefen Peter Asp. – Och jag får alltid svälja några gånger extra, konstaterar kommunens säkerhetschef Kristina Hedman.
I ETT LÄRARRUM påbörjades krishanteringsarbetet för att gå in i skarpt läge så fort lokalerna var genomsökta och elever och personal kunde släppas ut. ”Vem tar media?”, ”Vad säger vi?”, ”Ska andra skolor ha öppet eller stängt?”, ”Behövs vakter?”, ”Hur stöttar vi bäst elever,