Hobbyslöjdarna möter unga nyanlända
VÄNERSBORG: HÄR VÄLKOMNAS NYANLÄNDA SOM GILLAR HANDARBETE
När TTELA:S team kliver in i de rymliga och ljusa lokalerna på Hantverkaregatan hörs ett dämpat sorl och de jämna slagen från vävstolar. Mitt på golvet sitter den tibetanske tempelhunden Tyson med pälsen på huvudet i en prydlig tofs.
– Ja, det här är vår ”vakthund” säger Ulla Ekström, som är ordförande i Hobbyslöjden.
Tysons matte Rose-marie Strömberg är glad att hunden kan följa med då hon deltar i verksamheten.
TYVÄRR ÄR VERKSAMHETEN lite under ett hot då man står inför en kraftig hyreshöjning med en lika kraftig höjning av medlemsavgiften som följd.
– Det var då jag tog över som ordförande ”i kris” – vi behövde göra något, berättar Ulla Ekström.
Seniorernas hobbyslöjd har funnits i Vänersborg i många år i lite olika lokaler med vissa uppehåll under årens lopp. I dagens lokal har man varit sedan hösten 2006.
– Vi är uppdelade i grupper där varje grupp har två pass i veckan, en förmiddag och en eftermiddag. Det är roligt att vi har flera medlemmar över 85 år och till och med över 90 år.
ULLA BERÄTTAR ATT i textilslöjden tillverkas det saker med olika svårighetsgrad så att alla ska kunna göra något.
– Vi har vävt plädar som ska lämnas in för beredning och bli mjuka, vi väver trasmattor och löpare som man klarar även som äldre. Här finns alla kunskapsnivåer, som de som vävt i 35–40 år, och andra som aldrig gjort det. Vi stickar och syr kläder – här kan man lära sig och vi hjälps åt.
I varje grupp finns en gruppledare och stämningen är god.
– Det viktigaste är den sociala samvaron, exempelvis för den som blivit ensam.
MEN ÅTER TILL dagens problematik, som ordförande Ulla har tagit tag i sedan i våras, med den eventuellt höjda terminsavgiften. Den skulle kunna innebära att många får sluta för att de inte har råd. Hon tog bland annat kontakt med arbetsförmedlingen angående nyanlända som går på SFI.
– Tanken var om det fanns några nyanlända med en bakgrund eller intresse för textil eller trä. Visst var jag orolig att de äldre skulle sitta fast i gammalt tänk, men när jag tog upp det i styrelsen var det tummen upp. Och nu har vi två killar från Eritrea i träslöjden och två kvinnor från Syrien i textilslöjden – de är så fina och trevliga. Det är bara fördelar då de lär sig hantera olika verktyg, tränar på språket och vi får nya vänner.
Det här ”nya” gänget började i slöjden i mitten av september och kommer inledningsvis att vara här varje dag under tre månader.
Den här dagen var en av kvinnorna sjuk, men Aida Barbartian satt vid symaskinen och sydde för fullt.
– Jag har varit i Sverige i två år, och går på SFI nu, jag har lite svårt med språket ännu, säger Aida och ler.
Passande nog är adressen till den stora och gula tegelbyggnaden Hantverkaregatan, som är fylld av hantverkare, för här håller hobbyslöjdarna i Vänersborg till.
AIDA ÄR FRÅN Aleppo, har en dotter och en son och hon jobbade som franskalärare i hemlandet.
– Jag är glad att barnen får studera här.
Aida tycker det är roligt i slöjden där hon har sytt en mängd kläder som ska ställas ut så småningom på årets utställning. Hon ”mannekängar” också gärna med den fina väskan hon jobbar med som ska fodras.
Hittills har vi befunnit oss i textilavdelningen och nu kliver vi igenom dörren till ”herrarnas” domäner – för just nu är det uppdelat på kvinnor i textil och män
i träslöjden, men det har allt funnits lite blandade grupper också.
Här tar Ingvar Hydrén emot – han har varit pensionär i 13 år och stortrivs.
– I mitt yrkesliv tog det så lång tid att få feedback där det kunde ta tio år innan man visste resultatet – här så ser man direkt, säger Ingvar.
i lokalerna, dels i de lite lugnare och dels de där man måste ha hörselkåpor på då flertal maskiner är igång med hög volym som exempelvis såg, hyvel och svarvar som man köpt in under årens lopp. Det var hobbyslöjdarna som gjorde de jättestora schackpjäserna till schackspelet som står ute i centrala Vänersborg.
– Det var ett stort arbete som tog lång tid, de är gjorda i massivt trä och målade med riktigt bra färg. Annars gör man små, egna grejer här som jag gör pallar och strandskator som är bra presenter. En annan gör en julstjärna åt dottern, vi har gjort flera kanoter och Jan Loman gör knivskaft här nu, berättar Ingvar Hydrén.
– Det ska knäppa till när man sticker i kniven i fodralet, säger Jan Loman.
Vid en hyvelbänk sitter Salh Hussen från Eritrea djupt försjunken med att snida i trä med stämjärn.
– Jag gör inget speciellt utan mest för att träna, jag har inte gjort det här tidigare, säger Salh.
Ykalo Gebrihiwet, även han från Eritrea, jobbar vid en elektrisk svarv där han lägger sista handen vid sitt musikinstrument.
– Det är en slags luta med fem strängar som heter kora, nu har jag bara de här kvar, säger han och visar på stämskruvarna.
mot årets öppet hus där inriktningen kommer att ändras något.
– Tidigare har det varit i första hand försäljning, men nu är fokus en utställning där vi visar upp det vi är mest stolta över. Något kommer också att lottas ut, säger Ulla Ekström.
Nu doftar det gott i lokalerna för kaffet är klart och dags för höjdpunkten fikat och en stunds tjôt med hantverksvännerna.