Att våga prata var Magyars nyckel
planen styrde hans värdesättning av sig själv som människa.
Magyar vittnar också om en jargong inom både manlig och idrottslig kultur där psykisk ohälsa är ett långt ifrån ett självklart samtalsämne.
– Jag vågar påstå att det finns en viss machokultur och att det är något som inte pratas om mycket alls. Även om jag ser mig som en öppen människa hade jag väldigt svårt att öppna upp om det, säger Magyar, som vittnar om att han träffat flera andra i sin bransch som gått igenom liknande tunga perioder i sina karriärer utan att våga prata om det.
Magyar vågade till slut – och hittade tack vare det ljuset i slutet av tunneln.
– I mitt fall kom vändningen när jag öppet vågade prata om hur jag faktiskt mådde. När jag vågade acceptera det och sluta ljuga för mig själv. Jag började på ett sätt äga situationen genom att öppna upp mig för lagkamrater och vänner.
LITE MINDRE ÄN tio år tidigare hade han träffat en person som tragiskt nog aldrig hittade sitt ljus.
Under en semester i USA under julen träffade en då tonårig Magyar samt hans vänner, under ett besök på en skjutbana, en för dem okänd ung, amerikansk man. Han pratade och skämtade med dem först. Men väl inne på banan avfyrade den unge mannen bara ett skott. Det träffade hans eget huvud. – Man tänker på det i efterhand, om man då hade haft mer vetskap om problemen med psykisk ohälsa. Hade man kunnat höra något? Hade man kunnat se något varningstecken?
Hans egna frågor kommer aldrig få ett svar.
Han och organisationens ambition är dock att liknande frågor aldrig kommer behövas ställas igen.
– Det är därför Suicide Zeros arbete är så viktigt. För att kunna se tecknen och för att kunna finnas där för de som behöver det.