Läggs boenden ner av ekonomiska skäl?
När jag läser socialchef K Hallbergs förklaring till nedläggning av servicehusen blir jag stum av förvåning. Min mamma har under flera år blivit nekad bostad på grund av köerna!
Behov av trygghet och social gemenskap väger inte lika tungt som fysiska/ praktiska. Är de gamlas psykiska hälsa så oviktig att man helt bortser från detta?
Efter år av negativa besked från handläggare lämnades en skriftlig ansökan in som också följdes av ett överklagande. Mamma fick då en lägenhet, en lägenhet hon nu tvingas lämna eller eventuellt bo kvar i utan trygghet och gemenskap.
Frågan är om detta att olika handläggare vidhållit omöjligheten att få en servicebostad har varit ett led i den pågående processen att lägga ner alla servicehem? Hur många gamla orkar med ansökningar och överklaganden för att ens få rätten att stå i kö till en servicebostad? Det förklarar ju i så fall att det i dag inte sägs finnas någon kö.
Är det helt enkelt så att nedläggningarna görs av ekonomiska skäl? Som vanligt är det då en av de svagaste grupperna i samhället som får betala priset av kommunens besparingar.
”Jag tycker att processen gick relativt bra”, sa K Hallberg när man stängde ner två tidigare servicehus, frågan är vad de drabbade tyckte, de som återigen blev hänvisade till ensamhet och isolering.
Birgitta Peterson