Samir & Viktor är 2010-talets nya schlagerartister
När Melodifestivalen startade 1958 kallades den Schlagertävling, för att året efter döpas om till det väldigt smidiga namnet ”Säg det med musik: Stora Schlagertävlingen”. Sedan har det blivit flera namnbyten, men ordet schlager har försvunnit i de officiella sammanhangen, men det har levt kvar i folkmun.
Och det finns en anledning. Gamla klassiska schlagers passar inte i tävlingen längre. Några tafatta försök görs varje år att återuppväcka genren, men de blir färre och färre. Musikstilen schlager är (tack och lov) i stort sett utdöd i dag.
Eller är den det?
MÅNGA HAR EN klar bild av vad en schlager är. Kikki Danielssons ”Bra vibrationer” från 1985 brukar vara en måttstock som många känner igen. Men faktum är att om man jämför med låtarna som var med i tävlingens begynnelse, som Alice Babs ”Lilla stjärna” eller Siw Malmkvists ”Augustin” så är de så långt man kan komma från rosa glitter och glamour som definierade ordet på 80-talet. För att inte tala om den typ av musik från 1800-talet som är ursprunget.
”Hur sjukt det än kan låta så är de några av tävlingens veteraner i år.”
Så kanske är det dags för en ny definition, eller åtminstone att bredda begreppet? Och där kommer Samir & Viktor in. Hur sjukt det än kan låta så är de några av tävlingens veteraner i år. Endast två artister, tidigare nämnda Kikki samt Jessica Andersson, har varit med och tävlat fler gånger. Alla dessa gör glad, enkel, medryckande musik som man vill dansa till. Och är inte det vad begreppet schlager handlar om? När bidrag på 1960-talet gjordes för att svänga loss till på dansbanorna så är en låt som ”Shuffla” gjord för nattklubben. Men det är dans som dans, så som folk dansar när man går ut en lördagskväll. Det handlar bara om olika tidsepoker, men konceptet är det samma, även om varje generation kanske tittar frågande på den andra i hur man valsar runt.
Så kanske är det därför Samir & Viktor går till final varje år de deltar. De gör glada, svängiga dängor som går att sjunga med i. De gör schlager, á la 2010-talets andra hälft.
MÅNGA SOM OGILLAR Samir & Viktor har nog fortfarande bilden av dem som deltagare i sexuella dokusåpor (där dock bara den ena har varit med). Men faktum är att de gör musik som går hem och som många gillar, oavsett hur banala texter man kan tycka det är. Återigen, allt känns igen från 1950- och 1960-talen, men i en annan förpackning.
Bland lördagens övriga bidrag var Liamoos det som var mest modernt och den låt som bäst förtjänade en finalplats. Annars mycket som var okej. Jag gillade Margaret och hoppas att hon klarar sig vidare i andra chansen. Mimi Werner och Ida Redig var också… okej. De två bottenskrapen vill jag helst inte nämna.
Vi har nu hört hälften av årets bidrag. Jag hoppas att det är den bättre halvan som återstår, men är trots allt helt till freds med de hittills finalklara låtarna. Inklusive en schlager som uppmanar oss att Shuffla.