Jonas Helgesson gillar att göra det omöjliga
JUBILAREN: ”LIVET BLEV FAKTISKT BÄTTRE ÄN JAG HADE TÄNKT”
Jonas Helgesson är ståuppare, föreläsare och författare. För fem år sedan spelade han David i Jonas Gardells musikal ”Livet är en schlager”.
– Både rollfiguren David och jag har cp-skada, men framför allt är vi rätt envisa. Vi vill göra allt för att skadan inte ska sätta några hinder för våra liv, säger han.
Hans cp-skada (cerebral pares) uppkom då navelsträngen virade sig fyra varv runt halsen under förlossningen. Under 35 minuter var han utan syre. Skadan innebär förlamning i hjärnan, muskelspänningar, ofrivilliga rörelser (spasmer) och att finmotoriken är kraftigt nedsatt.
– Jag använder de celler och muskler jag har och måste anstränga mig dubbelt så mycket som andra. Jag är som ett gammalt datorspel där grafiken är värdelös och allt hackar. Det blir ganska segt att ladda upp …
Han skrattar.
MED SJÄLVDISTANSEN i prima form väljer han att se det positiva i tillvaron.
– Det är dumt att bara fokusera på det jag inte kan. Jag lägger min energi på det som fungerar hos mig och fokuserar på det möjliga.
”Omöjliga” utmaningar får honom att gå i gång och kämpa med näbbar och klor.
– När jag var liten satte folk mig i ”cp-boxen”. Då föddes ett trots i mig, alla tycker att jag är lite trotsig. Jag gillar inte att andra ska bestämma vad jag kan eller inte kan göra. I mitt liv är det jag som ska bestämma!
ELDDOPET KOM NÄR han var 13 och skulle prova att klara sig utan rullstol.
– Jag ville testa det fullt ut och minns att jag övade mycket. Jag förstörde många par byxor för att jag ramlade och slog mig blodig varje dag. Ändå fortsatte jag. Efter ett tag gick det bättre. Även om jag slog mig ofta gav det en stor frihet att klara mig på egen hand. Jag ramlar fortfarande, men inte så ofta.
Han har även flyttat hemifrån, tagit körkort och startat företag. En av de största utmaningarna kom i hans väg vid fyllda 28. Sökande efter sin roll i livet läste han om en nybörjartävling för ståuppkomiker.
– Jag gillar att göra det omöjliga. Jag hade aldrig testat standup förut så det var verkligen en utmaning. Det svåra var själva grejen – att tala. Jag hade svårt att prata och dessutom måste man vara rolig. Det * * * * * kalas för familj och vänner. * Om att fylla 40: ”Det känns ganska bra. Jag gillar att bli gammal.” * Fritidsintressen: ”Jag har två småbarn så jag är mycket med dem. Om jag ändå får lite tid över spelar jag schack eller läser bok.” * Så börjar en bra dag: ”Med att mitt yngsta barn väcker mig genom att hoppa på min mage.” var många utmaningar där. Innan jag stod på scen var jag jättenervös, men väl där släppte allting. Det var som att komma hem. Jag kände att jag hittade min grej.
Ingenting är omöjligt för bokaktuelle och envise Jonas Helgesson. Som 13-åring stångade han sig blodig tills han kunde gå utan rullstol. Trots medfödd cp-skada har han överträffat alla sina drömmar.
JONAS HELGESSONS ENVISHET är i världsklass, men har han någonsin varit nära att ge upp?
– Jag tror att alla blir sårbara ibland. Jag har haft det jobbigt när min kropp varit extra spastisk eller någon varit taskig mot mig på olika sätt. Som tur är lyfter omgivningen upp mig igen. Jag har många i mitt liv som vet vem jag är och accepterar hela mig. Det är de som ger mig kraft att fortsätta. De betyder allt för mig – de får mitt hopp och min glädje att komma tillbaka. Jag kan inte föreställa mig en tillvaro utan dem.
EN ANNAN KÄLLA till styrka allt sedan uppväxten i Göteborg, med mamma, pappa och två äldre syskon, var drömmar.
– Jag har alltid varit en drömmare och haft stora drömmar och stora mål. Bland annat drömde jag om att skaffa barn och ha ett eget liv. Livet blev faktiskt bättre än jag hade tänkt. Drömmar är viktiga, annars sitter man lätt fast i sina problem. Fantasin är som syre i livets svåra stunder.
Innan syret sinar och Jonas Helgesson tar sin välbehövliga eftermiddagsvila kommer hans fjärde och nyutkomna bok på tal, ”Det är tur att vi i alla fall inte är döda” (Libris förlag).
– Andra går till psykolog, men mitt sätt att bearbeta mitt liv är att skriva om det.