Har M gett upp om migrationen?
BESKED. Tanken stabilitet i migrationspolitiken är god. Risken med Alliansens plan är att väljare inte känner att det spelar stor roll vilket borgerligt parti man röstar på.
Alliansen har en kluven relation till migrationspolitiken. Å ena sidan blottlägger den en oenighet inför den regeringsbildning man vill åstadkomma. Samtidigt innebär den möjligheter till profilering, med restriktiva Moderaternas hållning och Centerpartiets mer optimistiskt tillbakablickande som de tydligaste skiljelinjerna.
BÅDE KRISTDEMOKRATERNA OCH Liberalerna verkar ha försökt hitta socialliberala mittenpositioner med utökad anhöriginvandring som principfråga för att visa att man minsann inte skulle vara lika hårda som Moderaterna.
Hittills har man sett ut att ha skjutit frågan på framtiden för att under valåret kunna fånga upp olika väljargrupper till det borgerliga blocket. Ett nytt besked verkar vara tänkt att underminera migrationsfrågans sprängkraft. Problemet är att Alliansens hållning lär skapa förvirring och också ge bilden av att en inriktning om tillbakagång till dåtiden vore klar.
När allianspartiledarna torgförde debattartikel i veckan (DN Debatt 28/2) var nyheterna få, det bestående intrycket är att det var dags att synas tillsammans på nationell plattform. Ett reformprogram ska släppas i augusti och viktiga personer ska utbildas tillsammans. Inga konstigheter.
Passagen mot slutet var det principiellt intressanta. ”Den tillfälliga lagen bör när den löper ut 2019 ersättas av en ny blocköverskridande överenskommelse, med bas i den överenskommelse som slöts mellan Alliansen och regeringen hösten 2015, för att säkerställa stabila spelregler som håller över tid.”
MODERATERNA HAR PÅ sistone talat om att försöka göra upp om migrationen med Socialdemokraterna.
Nu har alltså hela Alliansen enats om att vilja göra upp med S, och möjligen fler. Mest iögonfallande är att den parlamentariska överenskommelse som gjordes 2015 ska utgöra basen.
Värt att minnas är att överenskommelsen 2015 visserligen innebar tillfälliga uppehållstillstånds om huvudregel men att de stora förändringarna ägde rum några veckor därefter på initiativ av regeringen själva. Det var först då dåvarande miljöpartistiska språkröret Åsa Romson (MP) grät på presskonferens.
DET ÄR NU lätt att få uppfattningen att Alliansen samlat vill ha generellt mildare förhållningssätt som utgångspunkt.
Frågan är om Sveriges välfärdssystem, med stort integrationsarbete framför sig, är redo att börja backa bandet bakåt.
Ståndpunkten är säkert medvetet väldigt vagt formulerad. En tolkning är att de inte syftar på det politiska innehållet, utan det faktum att flera gjorde upp tillsammans.
I ett sådant tungt besked är orden däremot viktiga och Alliansen måste vara medvetna om signalerna.