Plånboken ska inte skapa orättvisor

REPLIK. I TTELA:S ledare 16/3 av Max Eliasson påpekas viktiga aspekter när det gäller utredningen om ”Jämlik tandhälsa”, som regeringen tillsatt.

Tandhälsan är oerhört viktig, det är sant. Problemet är den ojämlika uppdelningen av sjuk och tandvård, där plånboken styr. Unga vuxna med få eller inga fyllningar kan i dag ingå i systemet med kvotgrupper och hålla sina kostnader på en rimlig nivå. Det stora och allvarliga problemet med dagens taxa är att de i befolkningen, som från skolåldern utsattes för massor av amalgamfyllningar ofta i förebyggande syfte, inte får hjälp. Amalgam spräcker tänder genom korrosion.

DET STÄNDIGA LÄCKAGET av kvicksilver innebär att hälsan påverkas, då giftet ansamlas i njurar, hjärna och andra organ. Besluten i Minamata och i EU innebär att man erkänner både påverkan på miljö och människors hälsa. Beslutet omfattar att risker för gravida, foster, barn och exempelvis njursjuka skall minimeras genom förbudet.

Alltför många pensionärer och sjuka kan inte få fram de 60–80 000 kronor som en sanering ofta innebär, trots subvention.

GOTT SÅ ATT man nu inser faran, men de som har tänder med detta gift i uppvisar ett otal sjukdomstillstånd som kopplas till kvicksilvret. Det är inte billigt att bli av med fyllningarna, trots att olika regeringar lagstiftat om förbättringar. Alltför många pensionärer och sjuka, kan inte få fram de 60–80 000 kronor som en sanering ofta innebär, trots viss subvention. Om man däremot måste få en ny njure av de skador som EU:S experter anser kan uppstå, betalar patienten enbart högkostnadsskyddet.

Detta rimmar illa med talet om vård på lika villkor och måste i grunden förändras. Tandvårdsskadeförbundet har i 40 år kämpat för att stoppa kvicksilvret i tandvården. Det har skett, men nu återstår att hjälpa de som skadats.

Vi kan bara hoppas att utredningen beaktar dessa aspekter och föreslår att orättvisorna försvinner.