Cybergenerationen utan space

Stackars dig om du är tonåring idag. Jag tycker synd om dig, som jag dagligen rör mig omkring, pratar med och observerar i mitt arbete som lärare. Vad jag ser? Vilsna människor som inte har tid att vägledas, som ingen har tid att vägleda. Inte jag heller.

DAGENS UNGDOMAR VÄXER upp i en värld där utrymmet för självreflektion är alldeles för litet. Den ensamtid de har fyller de snabbt med cybervärldens alla måsten: Facebook, Instagram, Snapchat, Ask, Tinder… Vad är det denna värld lär ungdomar? Dick Pics, till exempel. Att skicka en bild på din penis till någon annan, varför inte? Alla gör det. Skicka bild på dig i bara trosor, det är väl ingen grej? Lägga upp en video när du onanerar, där kanske några börjar känna att gränsen går.

För att vara någon måste du ta bort allt du är. Spela spelet, annars blir du spelad. Och spelreglerna är fruktansvärt tydliga.

Ungdomarna ställs inte bara inför dessa cyberkrav, dessa helt förvrängda värderingar, denna helt sjuka moral. De ställs även inför de samhällsnormer som sakta växt fram, från låttexter och musikvideos, filmer och serier, porr och dokumentärer, Youtubers och annan media.

Vilken världsbild de får uppmålad framför sig! Vilken fruktansvärt sexistisk, respektlös, könsfixerad, reflektionslös, ytlig och kall världsbild de tvingar in sig själva i. Helt omedvetna om hur brutalt vilsna de faktiskt är.

Om jag skalade av din image, tvättade av din yttre mask, skakade om dig och stängde ner alla länkar till den cybervärld du tror är den sanna, vem är du då? Vad tycker du? Vilka är dina tankar, åsikter, värderingar? Vilken är din moral?

Hur fasen ska du veta det? Du är vilsen. Du har inte fått något utrymme att tänka efter. Du är upptagen av en värld som inte finns.

VARFÖR LÄGGER VI så otroligt mycket tid på andra, på att redigera foton och finslipa kommentarer, och så lite tid på oss själva, med oss själva? Vad har du om du inte har dig själv? Är inte du det viktigaste i ditt liv? Jag menar, finns inte du finns ju inte ditt liv.

Hur ska du någonsin kunna lära känna någon annan människa på riktigt, om du inte lärt känna dig själv? Hur ska du kunna bry dig om någon annan om du inte bryr dig om dig själv? Lita på och älska någon annan?

VAKNA. TITTA UPP från den förvirrade stig du går på med nedböjt huvud. Se dig om omkring. Upptäck och forma dig själv till ditt bästa möjliga jag. Livets äkthet, djup och sanna skönhet hittar du inte i cyberspace, den hittar du när du loggar ut. När det bara är du och dina tankar. När du tar dig space.

Du är slav för en värld som kräver att du klär av dig, att du står med naket sinne och naken kropp inför alla som vill se. En värld som intalar dig att du också vill se. Ja, stackars dig om du är tonåring idag.