SD förenklar kring åldersfrågan
UPPSKRIVNINGAR. Sd-idén om polisanmälan för uppskrivna i Lilla Edet är ett symboliskt slag i luften. Kommunen bör anmäla tydliga fall och inte i största allmänhet.
Hur vet man att någon känner till sin ålder? Och hur tillförlitlig är en bedömning av någons ålder? Åldersuppskrivningar, och själva bedömningarna, inom asylprocesser är en komplex fråga.
Precis som vid andra myndighetsbeslut får åldersuppskrivningar konsekvenser och påverkar ärenden kring sökande. Inte minst handlar det om i vilken utsträckning man har rätt till offentliga förmåner: Bedöms man vara myndig finns inte längre rätt till samma typ av boende och tillgång till en hjälpande god man.
SÅ BÖR DET också vara, en åtskillnad måste finnas och i brist på bättre, tillgängliga alternativ måste vi fortsättningsvis lita till nya åldersbedömningar som görs. Att kommuner däremot skulle gå starkt in för att sätta dit personerna som plötsligt ses som vuxna lär däremot bli ett slag i luften. Dessutom läggs en svårutredd pappershög hos polisen.
På gårdagens kommunstyrelsemöte i Lilla Edet behandlades ett förslag från Sverigedemokraterna om att kommunen just ska börja polisanmäla åldersuppskrivna systematiskt. ”Asylsökande som ljuger om sin ålder för att framstå som yngre än vad de är, kan innebära stora extrakostnader för Lilla Edets kommun”, skriver Frej Dristig (SD). Inspirationen kommer från Mariestad, som förra sommaren tog ett beslut som sedan drogs tillbaka.
DET HÄNVISAS I SD:S skrivelse även till hur det som misstänks vara bidragsbrott generellt anmäls av kommunen i andra fall.
Då ansvaret för god man ligger på kommunen används, även om visst statsbidrag ges, alltså åtminstone vissa resurser på detta. Men det mesta kring processen är rent statligt ansvar och inte ett kommunalt område.
Den stora frågan är däremot inte om, och i så fall hur mycket, kommuner tappar på detta. I centrum står hur ineffektiv åtgärd det skulle vara med systematiska anmälningar för uppskrivna.
Symboliskt skulle det se ut som att hårdare, kraftfulla tag tas mot bidragsfusk men i praktiken vore effekterna av allt att döma mycket små. Det ska sägas att det absolut förekommer att en felaktig ålder uppges medvetet. Hur det ska kunna beläggas juridiskt är den stora frågan.
KOMMUNEN BÖR POLISANMÄLA alla tydligt misstänkta fall av bidragsbrott och det finns inget som principiellt hindrar en kommun från att göra anmälan om det anses befogat, även i fall som dessa. Tilltaget om stort grepp mot alla berörda i frågan skulle däremot inte ha någon märkbar effekt. Många känner dessutom inte till sin egen ålder och i fall där man medvetet ljugit skulle ett sådant uppsåt trots allt svårt att bevisa.
Det kan inte räcka att en ny bedömning om ålder görs för att en polisiär behandling, som med stor sannolikhet inte leder någonstans, ska behöva ta vid.