Styret för och emot samtidigt
Vad är synen på M-v-motion?
På Vänersborgs kommunfullmäktige för en vecka sedan skedde något politiskt sett ovanligt. En motion från Moderaterna och Vänsterpartiet antogs. I fokus stod sponsring och marknadsföring av andras evenemang.
Det var rätt, att det för medborgarna inte i dag framgår vad för kriterier som gäller är ett problem. Stefan Kärvling (V) och Jonathan Axelsson (M), som skrivit motionen, lyfte bland annat att det är otydligt på vilka grunder bidrag ges när det gäller sponsring och evenemangsbidrag.
Dessutom togs upp att det inte är någon självklarhet vad för grunder som gäller om en lokal förening ska få delningar på sociala medier. Konkret sett föreslogs i beslutspunkterna specificering av vilka sorters evenemang som kan få bidrag, rutiner och årlig budget för detta, samt ”tydlig policy” när det gäller sociala medier. Sistnämnda biten kan tyckas bagatellartad men med tanke på att kommunen är offentlig är offentlig verksamhet och därmed har stor tyngd som avsändare var inkluderingen av den punkten minst lika viktig som övriga delar.
DEN SPECIELLA avsändarkonstellationen i kombination med att motionen som sådan gick igenom kan ge bilden av en fråga med partimässigt närmast full, bred enighet i fullmäktige.
Faktum är dock att den styrande minoriteten – Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet – motsatte sig två av fyra att-satser i motionen men på plats på fullmäktige ändå inte tog strid för detta. Inte ens ett motyrkande mot att bifalla motionen lades, vilket förvirrande nog kunde ge bilden av att en politisk motsättning inte ens fanns.
När ärendet togs upp i kommunstyrelsen gick stadens styre i stället på förvaltningens förslag om att visserligen gå till mötes om mediespridning och formaliserandet av rutiner om bidragens handläggning och beslutsgång.
Däremot avfärdade man punkten om en märkt budgetpost och att tydliggöra vilka typer av evenemang som ska gå att söka medel för.
PÅ FULLMÄKTIGE BLEV det tydligt att det är en minoritet som styr Vänersborg. Utan förankring och trovärdiga sätt att motivera ställningstaganden blir förlust utgången.
Det intressanta i sammanhanget är dock inte bakslaget för styret i sig, utan sättet det skedde på. Att det på fullmäktige aldrig lades något motyrkande mot motionen när det gällde de skiljaktiga punkterna är inte enkeltydigt. Ändrade man sig?
När Marie Dahlin (S) gick upp var det själva processen för motionen, som först återemitterats, hon fokuserade på. Det framstår som att vi har en minoritet som går mot oppositionen i viktig fråga men samtidigt inte helt vågar stå för det.