Kritikern är ”löjligt snäll” på hemmaplan
JUBILAREN: ”NÅGON MÅSTE VARA JOBBIG”
Lasse Anrell är den barske och frispråkige sportkrönikören som varit “tyckare” i tv-rutan och fått silkessnöret imponerande ofta.
– Från morgonsoffprogram har jag fått sparken typ 15 gånger och från Aftonbladet tio. Men de har alltid återanställt mig några dagar eller någon vecka senare. Det säger att jag är en jobbig jävel – och oumbärlig, säger han och utbrister i ett ogenerat skratt.
Anledningen till avskedandena varierade, framhåller han. Ibland hånade han annonsörer, ibland chefer.
– Jag tyckte att det ingick i mitt uppdrag att vara sanningssägare. Om kejsaren är naken måste jag säga det, oavsett om det kränker och förolämpar. Någon måste vara jobbig.
på en gnutta
ÄNDÅ BJUDER HAN självrannsakan.
– Jag ångrar en massa recensioner där jag var för taskig, speciellt mot debutanter. Jag förstod inte hur sårade de kunde bli. Så är det i livet, konstaterar han med en suck.
Däremot har medverkan i direktsänd tv, bland annat i TV4:S Sikta mot stjärnorna och SVT:S Gomorron Sverige berett stort nöje. Inte utan att man undrar över hans drivkrafter. Kan den vara makt, pengar, bekräftelsebehov eller – inte minst spännande att veta i våra Metootider – sex? Han skrattar gott. – Sex blir lite svårt i ett grabbigt hockeyomklädningsrum, men i övrigt stämmer nog det mesta på mig. Man får verkligen en ljuvlig bekräftelse av att vara i rutan.
FÖRUTOM SINA ROLIGA timmar i rutan har Lasse Anrell varit sportkrönikör under 17 av sina 30 år på Aftonbladet. Varje söndag återkom han med inslagen Floskeltoppen och Lika som bär. Han om någon vet vilka ingredienser en lyckad krönika bör innehålla.
– Skriv något som gör folk riktigt upprörda, något som berör dem i deras drömmar och vardag.
Denna svårbemästrade konst verkar han kunna på sina fem fingrar. Hans krönika i Nya Wermlands Tidningen om Metoo har delats 10 000 gånger, berättar han. Och i oktober 2016 anklagade han i en annan krönika Norges skidlandslag för att ägna sig åt “statsdoping” genom astmapreparat och krävde två års avstängning av åkarna. Där lyckades han så väl med föresatsen att uppröra att han hotades till livet. * Fyller: 65 år den 5 april. * Gör: Sportjournalist, sportkrönikör och författare. * Aktuell: Med två böcker: ”Mitt Värmland” och ”Min magiska mobil”. * Familj: Fru, tre söner och sex barnbarn. * Bor: I Stockholm. * Så firar han födelsedagen: “Jag bjuder familjen på ett stort kalas. I den här åldern räcker det att fira med familjen.” * Om att fylla 65: “Just nu känns det som en sjukt trevlig period av mitt liv. Jag känner mig inte gammal.”
– Norrmännen älskar att läsa vad svenskar tycker om dem. Man behöver inte ta i så hårt för att de ska vara upprörda. Samtidigt njuter de av att vi bryr oss om dem.
Själva hotet tycks han ta med fattning. Han har varit med om liknande under tiden på Aftonbladet, främst från Aik-supportrar, och fick beskydd då med. Hur är relationen till Norge i dag?
– Den är mycket god! Många norrmän skriver snälla brev och ger mig rätt i sak. Och Norges största tidning Verdens Gang har nyligen kallat mig “svenska käften”. Jag ser det som ett hedersbetyg.
I en annan krönika bedyrar han sin faiblesse för både korv och kvällstidningar. Vad säger det om honom?
– Att jag har många okomplicerade sidor. Som offentlig person är jag barsk och kritisk, men privat är jag sjukt snäll för att inte säga mesig. Hemma är jag löjligt snäll. Jag skulle tröttna på mig själv väldigt fort om jag alltid var barsk.
I sin iver att vara en sanningssägare har Lasse Anrell gjort förolämpningar till sitt signum, både i tv och i sina krönikor. Men hemma är han inte alls så styv i korken.
UNDER UPPVÄXTEN I Stockholm var musik det viktigaste i livet. Han var yngst av tre bröder, rastlös och stökig. En elev som retade upp läraren i skolan och inte hade tålamod att plugga. Däremot tyckte han om tidningar och älskade att läsa. Den stora drömmen var att bli journalist eller åtminstone författare. Han blev bådadera. Men det var på håret. Han kom in när Journalisthögskolan bytte ut betygskravet mot antagningsprov – som nionde reserv.
– Betyg var inget för mig, jag var väldigt dålig på att plugga. Jag är fortfarande dålig på att förbereda mig. Jag mår inte bra av att inte vara förberedd och gruvar mig för det om nätterna. Det är otroligt korkat. Men jag har hankat mig fram ändå, säger han.