En kejsare av teatern som älskar att jobba
NIKLAS FALK: ”JAG HAR INTE SNÖRAT AV MIG FOTBOLLSSKORNA ÄN”
Han har mer än 50 år i teaterns tjänst bakom sig och har inga planer på att sluta än. – Nej, men nu ska jag snart gå en kurs som jag ska hålla i själv. Att försöka jobba mindre heter den, säger Niklas Falk med ett skratt.
Han är en av landets mest framstående och mest erfarna skådespelare. Ändå är det sällan han har synts i medierna eller i rampljuset utanför scenen.
– Jag har inga problem att bli exponerad inom mitt yrke, men det är en helt annan sak att stå i fokus som privatperson.
– Så att jag sitter så här och pratar med dig om mig själv och mitt liv hör till ovanligheterna, förklarar han på telefon från sitt eget lilla paradis på Orust.
FÖR ÄVEN OM han sedan många år bor och mestadels verkar i Stockholm, så går de västkustska ränderna aldrig ur. Dem har han med sig sedan uppväxten i Göteborg, som han delade med mor, far och fem bröder. En av dem var den tre år äldre Jonas, även han en mycket framstående skådespelare fram till sin bortgång 2010.
– Det skilde 20 år på min äldste bror Per och mig, men det var han som blev min och Jonas introduktion till teatervärlden. Per var scenograf och målare och jag minns hur Jonas och jag fick åka tåget ner till Malmö och följa med honom till teatern.
– Det var 1956 och han jobbade ihop med Ingmar Bergman i en uppsättning av Strindbergs ”Erik XIV”. Vi fick följa med in bakom scenen och hälsa på skådespelarna – Max von Sydow, Ingrid Thulin och Toivo Pawlo bland annat.
STOREBROR JONAS BÖRJADE som 16-åring hos Atelierteatern i Göteborg och Niklas hängde där för jämnan tills han var redo att själv ge sig in i branschen. Han kom redan som 17-åring in på Teaterhögskolan i hemstaden, något han fortfarande är lite extra nöjd med eftersom han därmed kom in ett år tidigare än sin storebror, som var upptagen av att göra lumpen.
Niklas klass bestod av fem killar och fem tjejer som efter examen alla direkt fick anställning vid Göteborgs stadsteater. i klassen fanns namn som Göran Stangertz, Lars Green och Lars-erik Berenett.
Bröderna Falk fick sedan vara med och starta landets första institutionella skolteater som fick både framgång och mycket uppmärk- Född: i Göteborg 1947
Bor: i Stockholm och på Orust
Karriär i korthet: teaterutbildad i Göteborg 1964-67, anställd vid Göteborgs Stadsteater fram till 1988, var 1978 med och startade Angereds teater, anställd vid Stockholms Stadsteater sedan 1990, har gjort massor av minnesvärda rollprestationer på scen, på film och i tv, var bland annat kyrkoherde i Kay Pollaks succéfilm ”Så som i himmelen” och obehaglig skurk i en av Beck-filmerna, spelade Hamlet i en uppmärksammad uppsättning på Göteborgs stadsteater 1977, har läst in mängder av ljudböcker, spelade häromåret huvudrollen i ”Tjuvjägaren” som producerades av Affektfilm i Trollhättan
Aktuell: spelar Jan i Skrolycka i Riksteaterns uppsättning av Selma Lagerlöfs ”Kejsarn av Portugallien” som fredag 6/4 gästar Trollhättans Riksteaterförening och Hebeteatern samhet. Det fick även nästa projekt.
– 1978 startade vi Angereds teater och spelade ”Vi betalar inte, vi betalar inte” av Dario Fo innan teatern ens var byggd. Vi spelade i ett tält på Hammarkullens fotbollsplan, berättar han med ett skratt.
EFTER 22 ÅR på Göteborgs Stadsteater flyttade både Niklas och Jonas i slutet av 80-talet till Stockholms motsvarighet och där blev de kvar.
– Jag är fortfarande kvar men som något slags pensionär. Senast spelade jag i ”Vintermusik”, en nyskriven pjäs av Lars Norén. Och längre fram ska jag vara med i en bearbetning av ”Snövit”. Vi är sju gubbar – bland andra Sten-olof Ljunggren, Göran Ragnerstam och Lennart Jähkel – som ska spela de sju dvärgarna, så då ska man väl ner i gruvan igen, haha!
Nu är det dock en riktig klassiker som står på menyn, fast i en helt ny bearbetning. Niklas axlar rollen som Jan i Skrolycka i Selma Lagerlöfs ”Kejsarn av Portugallien”, som fått ny skrud av Lucas Svensson och regissören Carl Johan Karlson. Allt i form av en turné med Riksteatern och på fredag gästar de Trollhättan.
Att komma hit är lite extra roligt tycker Niklas. Anledningen är hans samarbete med Affektfilm som för ett par år sedan bad honom vara med i den historiska filmen ”Tjuvjägaren”.
– Det var smickrande att bli tillfrågad och ett väldigt roligt projekt. Jag såg det som en kulturgärning att vara med och berätta historien om människorna som bodde i berget. Det är som att ta vara på ett gammalt recept eller gamla jordbruksredskap.
NIKLAS SÄGER ATT han har varit en privilegierad skådespelare sedan dag ett. Färdigutbildad och fast anställd redan vid 20 och aldrig arbetslös en dag sedan dess.
– Jag vill gärna tro att det har att göra med att jag har varit lämpad för yrket, säger han ödmjukt.
Och han må vara pensionär enligt prästbetyget, men att dra sig tillbaka är inte aktuellt.
– Jag har inte snörat av mig fotbollsskorna än, varken kroppsligt eller mentalt!
Däremot har han en plan för den närmaste framtiden: att FÖRSÖKA bli bättre på att jobba mindre.
– Jag gillar att jobba men det kan ju finnas gränser! Och man blir ju inte yngre heller ... Men jag ser fram emot maj – då ska jag vara ledig!
LEDIG FRÅN TEATERN, vill säga. För i maj blir det fokus på ett annat stort projekt: ladugårdsbygget på Orust, där han har sitt sommarhus.
– Jag gillar att jobba med händerna, allt från att bygga fågelholkar med barnen när de var små och nu finns det ju barnbarn, så ... Sedan har jag faktiskt material för att bygga två gitarrer också. Det gjorde jag även när jag bodde i Kålltorp för länge sen.
– Jag ser fram emot att få ladan klar. Det är roligt att ha en verkstad och där kan man ju också få plats med båtar och bilar man inte vill göra sig av med. Jag behöver yta helt enkelt! (skratt)