”Nu har vi verktyg mot omsorgsbrister”
Rapporterna om avvikelser i Trollhättans vård- och omsorgsverksamheter ökade rejält förra året – till 6 220 stycken. Det finns faktiskt något bra med det.
2015 fick omsorgsförvaltningen en särskild modul för avvikelser. Det digitala verktyget har gjort det enklare för personalen att rapportera in olika brister i omsorgen.
Där ligger också förklaringen till att antalet avvikelser ökat 1 700 på två år – det är omsorgsförvaltningen tämligen säker på.
– Vi är inte dugg oroade över ökningen, eftersom vi vill ha bort mörkertalet. Vi jobbar för att all personal ska rapportera och att modulen ska bli ännu enklare att använda, säger Marianne Brattberg, socialt ansvarig samordnare.
Därför räknar förvaltningen med en fortsatt ökning av antalet rapporter.
– Men på några års sikt borde antalet avvikelser plana ut och börja minska.
Att avvikelserna är så många måste också ställas i relationen till att verksamheten är stor, med i runda tal 3 000 omsorgstagare och 2 000 anställda, menar Marianne Brattberg.
VAD ÄR DET då som går snett? Jo, hälften av avvikelserna handlar om att omsorgstagare fallit, en fjärdedel om att de inte fått sin medicin vid rätt tidpunkt, en tiondel om att omsorgsinsatser inte utförts och resten om bemötande, hot med mera.
För brister i läkemedelshanteringen har omsorgen en nollvision, men det är kanske inte möjligt för fall – trots att olyckorna är så många och kan sluta med brutet lår- eller höftben.
– Äldre kommer kanske aldrig hem igen utan hamnar på ett vårdoch omsorgsboende. Fallen innebär mycket lidande och stora kostnader för samhället, säger Ulla Arwidson, medicinskt ansvarig sjuksköterska.
Det borde motivera att fallolyckor behandlas som en folkhälsofråga, som kommun och primärvård jobbar förebyggande med – så att människor inte blir ”ett fall” för omsorgen.
Bland annat kan trottoarkanter och läkemedel ses över och äldre kan uppmuntras att se över hemmiljön, där de flesta fallen inträffar.
ANSVARET FÖR ATT förebygga fallolyckor i kommunens vård- och omsorgsverksamhet är förstås tydligt, men frågan är komplex.
– Oftast vet vi inte orsaken. Elsa låg på golvet när hemtjänsten kom, eller i rummet på gruppboendet. Och det är så mycket som påverkar att någon ramlar – läkemedel, mat, den fysiska miljön. Med det nya avvikelsesystemet kan vi hitta dem som ramlar ofta och sätta in åtgärder, säger Ulla Arwidson och Marianne Brattberg.
En stor vinst vore om vårdcentralerna utför de läkemedelsgenomgångar som avtalats, det fungerar inte som det ska i dag (se faktaruta).
Omsorgsavvikelserna handlar oftast om insatser som inte utförts.
– Tidningsläsning, promenad, träning och tandborstning är sådant som får stryka på foten när det är ont om personal.
DEN NYA MODULEN ger inte bara bättre koll på bristerna, den gör det också enklare att förebygga dem. När en undersköterska eller sjuksköterska gör en avvikelserapport går den till närmaste chef som bedömer vad som behöver göras, sätter in åtgärder och tittar på sannolikheten för att avvikelsen ska inträffa igen. Är risken hög kopplas Ulla Arwidson och Marianne Brattberg in.
– Vi utreder djupare, avslutar eller pekar på åtgärder. Vi avgör också om det ska göras en anmälan om vårdskada eller missförhållande i omsorgen. Antalet Lex Sarah-rapporter har minskat, och vi tror att modulen påverkat – att vi fångar upp saker innan något allvarligt händer.
Det stora förbättringsarbetet görs ute i vård- och omsorgsverksamheterna.
VARJE MÅNAD FÅR enhetscheferna en rapport om avvikelserna, som enheterna sedan använder i utvecklingsarbetet.
Teknikens intåg i omsorgen ger också hopp om färre brister, menar de – som smarta mobiler som påminner personalen om att ge medicin och smarta golv som känner av rörelser.