Mer valfrihet även för tänderna
TANDUTÖKNING. Det är rätt att röra sig mot valfrihet även inom specialisttandvård. Oppositionens motvilja haltar.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet försöker gärna föra fram bilden av att en ogenomtänkt privatiseringsiver står för dörren när nya valfrihetsreformer tas fram. Det är märkligt och antar rimligen formen av en ren, trött principsak. Tvärtom borde ambitionen att ta fram lösningar på hur även fler delar av vården kan skötas av andra aktörer tydligt vara något som kan gynna såväl patienter som personal.
TISDAGENS MÖTE MED regionfullmäktige präglades tydligt av att det är valår. Det märktes genom rappa debatter med flera repliker. Ekonomin för regionen presenterades och diskuterades, men de ideologiska skiljelinjerna framkom kanske allra tydligast under en interpellationsdebatt under förmiddagen.
Den långa debatten gällde en fråga som Jim Aleberg (S) ställde till Jonas Andersson (L), ordförande för Hälsooch sjukvårdsstyrelsen i regionen, om - med Alebergs formulering - ”att göra ett affärsområde av tandreglering”.
BAKGRUNDEN ÄR ETT principiellt beslut i slutet av förra året som går ut på att den blågröna majoriteten vill införa valfrihetsinslag även inom specialisttandvården.
Trots att hållningen i grunden politiskt stått utstakad redan sedan 2012 anklagade Aleberg processen nu för att vara förhastad och menade att risker för smidigheten i vårdkedjan kan uppstå. Det socialdemokratiska narrativet går vidare ut på att landsbygden kan påverkas negativt och att det viktiga måste vara säkra behandlingar. Som om detta vare problem som uppstår med nya aktörer.
Tandreglering, som även kalllas ortodonti, omfattar situationer där ingrepp behövs för att tänders struktur ska rättas till eller där problem med tandkött förekommer. När stora delar av övrig vårdsektor, med tandvård inräknat, sköts av även andra aktörer är det svårt att se något tala för att just tandreglering statiskt borde stanna kvar inom strikt offentlig driftform. Dessutom blir inte denna övergång något unikt där Västra Götaland gör något oprövat, inom andra landsting och regioner som Uppsala, Stockholm, Västmanland och Sörmland har detta införts.
DET HANDLAR INTE bara om att det blir mer konsekvent i relation till hur det ser ut inom övriga regionala ansvarsområden. Som Cecilia Andersson (C) i ett inlägg tog upp kan förändringen öka möjligheterna att locka unga att söka sig till branschen när det finns fler arbetsplatser att välja mellan från början.
Karriärvägen blir mer attraktiv, en aspekt som i sig är viktig. Samtidigt får vårdtagarna själva olika alternativ.