Även studenter måste kunna reklamera
Hösten 2011 började amerikanskan Connie Dickinson läsa en kandidatexamen vid Mälardalens högskola i Västerås. Eftersom hon inte är medborgare i ett EU/EES-LAND betalade hon 200 000 kronor för sin utbildning i matematik.
Den som reser till en annan kontinent och dessutom betalar hundratusentals kronor har antagligen höga förväntningar på sin utbildning. Men i stället för högklassiga kurser möttes hon av lärare utan rätt kompetens, studiematerial som inte höll måttet och olämpliga lokaler.
Connie Dickinson hoppade av studierna. Med hjälp av organisationen Centrum för rättvisa krävde hon tillbaka avgiften av högskolan, som i sin tur hävdade att något fel inte har förekommit. Såväl tingsrätt som hovrätt ställde sig på Dickinsons sida, men domen överklagades till Högsta domstolen.
PÅ TISDAGSFÖRMIDDAGEN FÖR en vecka kom HD:S avgörande. Mälardalens högskola ska betala tillbaka merparten av kostnaderna för den undermåliga utbildningen. Domen blir prejudicerande, vilket betyder att en ny rättspraxis inrättas. Den som i framtiden betalar för en utbildning i Sverige kan alltså få pengarna tillbaka om kvaliteten brister.
HD:S beslut är en stor seger. Att man ska få pengarna tillbaka om något man köpt inte lever upp till rimliga kvalitetskrav är en självklarhet.
En fördel med att betala för sin utbildning är att man kan ställa högre krav. Nackdelen är givetvis att avgiftsbelagd högre utbildning går emot principen om att högskolorna och universiteten ska vara öppna för alla, oavsett ekonomiska förutsättningar.
Men att svenska studenter inte behöver lägga ut tusentals kronor varje termin betyder inte att de får sin examen gratis.
Man betalar med tid – åren på högskolan innebär utebliven arbetsinkomst. De flesta tar studielån som ska betalas tillbaka. Men framför allt betalar man senare i livet via skattsedeln.
ÄVEN SVENSKA STUDENTER borde därför ha möjlighet att få ersättning när utbildningskvaliteten visat sig vara usel. Detta skulle kunna ske genom att lärosätet tvingas betala det studielån studenten dragit på sig under studietiden. Sådant skulle givetvis bara ske i undantagsfall. Allmänt gnäll från studenter som inte orkar skriva ut kursmaterial själva är en helt annan sak.
Det är ändå rimligt att även studenter ställer sig den numera klassiska frågan: Vad fan får jag för pengarna?