Kommunerna kan inte lösa tiggeriet
ORDNING . Runtom på gatorna är tiggeriet ett problem. Hög tid att inse att ett nationellt förbud blir nödvändigt för att komma åt förekomsten här på riktigt.
Tiggeri ställer stora frågor på sin spets. Vad ska vi acceptera i det offentliga rummet och är det medmänskligt att ge några slantar till personerna?
En i sig viktig rörlighet har med åren medfört en situation där många åker hit för att sitta med kopp i handen. Det är klarlagt att både organiserat tiggeri och sådant som sker på egen hand förekommer i Sverige.
I VÅRA KOMMUNER har tiggeriet blivit ett så pass naturligt inslag att många har vant sig och flera ger även pengar.
Som TTELA:S granskning av frågan i lördags (28/4) lyfte verkar det visserligen inte handla om ett oerhört antal personer. Trollhättan stad bedömde att det finns cirka 10–15 som tigger medan varken Mellerud eller Vänersborg hade konkreta siffror till hands. Vänersborg bedömde däremot att tiggeriet har minskat något. Oavsett om det har varit något mer utbrett förr eller inte är frågan nödvändig att ta tag i. Sett till hela landet beräknades i en statlig utredning av Martin Valfridsson från 2015 att tusentals tiggare fanns i landet.
TILLVARON ÄR INTE värdig och det går att känna djup empati med de som befinner sig i situationen. Ingen vill hamna där.
Det är här viktigt att hålla två tankar i huvudet samtidigt: Vi hjälper inte personerna som tigger genom att det i dagsläget tillåts. Den bistra sanningen är att vi genom att inte tydligt säga nej passivt uppmuntrar till ett bevarande av dagens läge.
Tiggare lär fortsätta komma hit och sitta här så länge inga tydliga förbud finns och de får pengar av förbipasserande. Sverige kan inte välvilligt försöka ta sig an en omöjlig uppgift, då skapas aldrig incitament att ta tag i fattigdomen i hemländerna.
Vellinge försökte i september förbjuda tiggeri men fick bakläxa. Länsstyrelsen menade att kommuner inte har den befogenheten och Förvaltningsrätten i Malmö gick på samma linje.
Ännu har inte Högsta förvaltningsdomstolen prövat ett överklagande som gjorts (Sydsvenskan 26/4) men som framgår är det alltså ingen enkel väg för en kommun att komma åt frågan på egen hand.
MODERATERNA PRESENTERADE nyligen (20/4) en konkret modell för det förslag om nationellt tiggeriförbud man tog stämmobeslut på i höstas. I strafflagstiftningen skulle det räknas som ett brott att tigga och poliser kunna avvisa från platsen där det äger rum. Akuta situationer ska inte omfattas.
Detta är ett bra förslag. Kommuner borde inte själva tvingas försöka ta detta ansvar, även om lagrummet skulle visa sig tillåta lokala förbudsvarianter. Risken vore då att tiggarna rör sig mellan olika städer, men att tiggeriet i sig blir bestående.