Isande ångest bakom Annika Norlins musik

de inte är jättepolitiska, utan mer baserade på känslor och historier.

Hon är noga med att påpeka att hon egentligen inte är någon klimatexpert.

– Det är bara baserat på ett slags isande ångestkänsla.

I LÅTEN WASHINGTON sjunger hon om hur naturen säger ifrån på ett kraftigt och tydligt sätt. I Arktiska oceanen berättar hon om två personer som kliver på en ark och åker iväg längst älven mot nordligare breddgrader, tillsammans med djur av olika arter. Låten skrevs samtidigt som hon kollade på Netflix-serien Manhunt där Unabombaren ger sig på sina meningsmotståndare. Hon började då fundera på vad som skulle hända om hon själv spårade ur. Så om du flippar skulle du alltså hoppa på en ark och åka iväg?

– Jag tror bara att jag väldigt gärna vill hitta en utväg som går fort. Det är extremt jobbigt att de utvägar man har nu tar så fruktansvärt lång tid och kräver så mycket. Vilket är som det måste vara. Men egentligen vill man bara att det ska komma en superhjälte och rädda oss från allt det här, säger hon.

En av textraderna går: ”Det här kommer inte att spelas på din radio eller ditt dansgolv”, och hon menar att klimathotet fortfarande är ett ämne som man inte pratar om.

– Så fort man hör talas om miljön stänger man av för det känns inte bara deppigt, utan även väldigt långsiktigt och vagt.

I SAMBAND MED tidigare skivsläpp har Annika Norlin åkt iväg på charter för att undvika all typ av hetluft. Det gör hon inte den här gången.

– Eftersom att jag helt plötsligt har blivit en miljötok måste jag vara mycket mer sparsmakad med mina charterresor. Jag får typ låsa in mig i stället, säger hon och skrattar.