MATTSSON TRAPPAR INTE NER
Hon lever i nuet och njuter av de små sakerna i livet. Men efter 50 år som journalist kretsar en stor del av tillvaron fortfarande kring jobb. När GP:S Britt-marie Mattsson i dag fyller 70 år gör hon det utan tankar på att sluta arbeta.
Att hon är en person som främst lever i nuet kopplar hon samman med yrkeslivet.
– Man kan gå upp på morgonen och tro att man ska göra en sak som sedan visar sig bli något helt annat.
– Jag är bra på att planera större saker – men mycket handlar om improvisation och flexibilitet.
BRITT-MARIE MATTSSON, SOM började på GP som 20-åring och har bevakat elva amerikanska presidentval, berättar i nästa andetag att hon inte sparat en enda av de över 20 000 artiklar hon skrivit.
– När mitt föräldrahem skulle säljas hittade jag kassar med tidningsurklipp. Mamma hade sparat allt. Men jag har inget behov av att grotta ner mig i det jag själv skrivit. De hamnade på tippen. Det kommer alltid nya spännande grejer, säger hon.
NÄR VI TALAS vid är Britt-marie i Stockholm för att intervjua Carl Bildt till en ny tv-serie. Tidigare i år sändes hennes programserie ”Den svenska välfärden”.
– Jag ska träffa alla nu levande före detta statsministrar, och prata med dem om deras tankar kring demokrati, förklarar Britt-marie Mattsson.
Något pensionärsliv har hon, som man kan ana, inte tid med. Hon nämner sitt uppdrag för GP som kräver att hon ständigt är uppkopplad och på hugget, böcker hon skrivit samt nästkommande bok som flåsar henne i nacken men som inte är riktigt färdigtänkt ännu.
– Jag har lite olika saker jag pysslar med. Jag drömmer inte om att arbeta hur mycket som helst, men det här är en bra nivå.
BRITT-MARIE VISSTE REDAN som barn att hon ville bli journalist. Hon var duktig på att skriva och hennes pappas intresse för nyheter och politik smittade av sig.
– Jag ville vara med och se själv, med egna ögon, säger hon.
Denna önskan skulle senare ta Britt-marie till såväl Nordkorea som Tibet och Kambodja. Resor hon beskriver som omskakande men också avgörande för hennes syn på journalistiken. Bland de mest intressanta uppdragen lyfter Britt-marie fram de amerikanska presidentvalen.
– TOPPMÖTET PÅ Island mellan Gorbatjov och Reagan var också roligt att vara med vid. Man kunde komma så otroligt nära. I dag, vid de stora toppmötena, får journalister inte tillträde överhuvudtaget. Ibland är det så illa att man inte ens är i samma stad, utan sitter på ett presscenter någon annanstans, säger hon.
Britt-marie, som utöver journalist och mamma även kan titulera sig mormor, föredrar att göra absolut ingenting – när hon väl är ledig.
– Ärligt talat så har jag inte några intressen. Jag spelar inte golf eller
så. Men jag promenerar kanske lite eller läser. Mina dagar är rätt fullpackade som det är. Jag har inget behov av att slänga in fritidssysslor.
Men de fullpackade dagarna till trots tar hon sig ändå tid att njuta av de små sakerna i livet, vilket kan vara att gå på kafé med barnbarnen.
– Eller att se växtligheten en fantastisk försommardag då allt slår ut! Det behöver inte vara så märkvärdigt. Ett snabbt möte med någon man inte sett på länge kan vara hur kul som helst! Det är de små sakerna som fogar samman den stora helheten.
TIDIGARE UNDER SAMTALET
har Britt-marie berättat att hon mellan intervjun med Carl Bildt och sin födelsedag ska hinna med en tur till Öland.
En resa som, även om man skulle kunna tro annat, ej handlar om jobb. Tillsammans med ytterligare tre par har Britt-marie och maken Sören som tradition att en gång om året göra en resa i Sverige. Paren turas om att välja resmål och planera upplägg med ordentliga guidade turer. I år vankas 20-årsjubileum.
– Man lär sig en hel del och får uppleva spännande saker i sitt eget land, säger Brittmarie.
Man kan ana ett leende i rösten när hon fortsätter:
– Och själv behöver man inte tänka på någonting – under tre år i alla fall.
Utöver 70-årsdag, och 20-årsjubileum på resefronten, firar Britt-marie i år även 50 år som journalist med flera utmärkelser och en kungamedalj i bagaget. Själv tonar hon gärna ned sina insatser.
– Jag har haft tur i livet måste jag säga. Jag är tacksam. Jag växte upp under hyfsade omständigheter, folk trodde på mig och gav mig möjligheter. Jag har sett många duktiga människor som aldrig fått chansen. Jag är inte alls min egen lyckas smed. Andra har pushat mig och hjälpt mig framåt. Så många har trott på mig under min karriär. Kollegor och chefer har uppmuntrat och stöttat, säger hon.
Och fortsätter:
– DET SÄGER jag inte för att det ska låta bra. Det är så. Man kan inte vara helt talanglös kanske, men mycket handlar om att ges möjligheter.
Britt-marie gör en kortare paus innan hon lägger till:
– Jag känner en stark ödmjukhet inför det jag uppnått. Man ska inte inbilla sig att man är så otroligt mycket bättre än andra.