Absurt utvisa personer som jobbar här
ARBETSKRAFT . 80 000 personer. Så många asylsökande som fått avslag ville Anders Ygeman (S), före detta inrikesminister, utvisa. Men att se till att dessa människor lämnar Sverige är lättare sagt än gjort. I åtta falla av tio har en person som fått utvisningsbeslut, och vars ärende Migrationsverket skickat vidare till polisen, redan avvikit.
Tidigare hade dessa så kallade papperslösa till och med rätt till fri sjukvård. Många kommuner delar fortfarande ut försörjningsstöd till människor som inte har rätt att vistas i landet. Resultatet: Den svarta marknaden växer, handeln med svarta lägenhetskontrakt ökar och staten har ingen koll på vilka som vistas inom landets gränser, vilket är en potentiell säkerhetsrisk.
DET FINNS DOCK en grupp där staten inte visar någon barmhärtighet: De som jobbar lagligt i Sverige men hamnat snett i byråkratin. Med jämna mellanrum kan man läsa i medierna om personer som utbildat sig och skaffat sig ett arbete här, men som tvingas lämna landet för att de tjänat någon hundralapp för lite i månaden.
Ett färskt exempel är Naveed Ur Rahman från Pakistan, som DN rapporterat om (10/6). Han har arbetat och betalat skatt i nio år efter att han läst en utbildning vid Karlstads universitet. Men eftersom timlönen under några perioder inte nått upp till inkomstkraven måste han lämna Sverige. Detta trots att arbetsgivaren justerat lönen i efterhand.
SVERIGE ÄR ETT land där den som inte har uppehållstillstånd kan gå under jorden och samtidigt leva på skattepengar i form av försörjningsstöd. Men har man bott lagligt i landet och betalat skatt ryker man så fort arbetsgivaren betalat några kronor för lite i timlön. Absurt är bara förnamnet.
Människor som utbildar sig, arbetar, betalar skatt och försörjer sig själva och sin familj är en tillgång. Lönedumpning till följd av arbetskraftsinvandring är givetvis inte önskvärt, men det är det inte fråga om här. I stället handlar det om personer som till följd av misstag från arbetsgivaren tvingas rycka upp hela sin tillvaro. Det är motsatsen till “trygghet på arbetsmarknaden för alla”, för att tala Lo-språk.
DEN HÄR ORDNINGEN är vrickad. Den som kan visa att han eller hon har ett stabilt jobb, talar språket och inte har begått brott bör bli erbjuden medborgarskap. Den som däremot inte har tillstånd att vara i landet ska utvisas, och definitivt inte försörjas av skattebetalarna.