Från toppen till botten på mindre än en sekund

”Det är aldrig dött på torget i Mellerud” konstaterar flera personer som jag möter och det stämmer nog. Köpmantorget är litet och kompakt och oftast är parkeringen full med tillresande, som ska handla och äta. För sin storlek är centrumhandeln mångfacetterad och livlig och företagsklimatet upplevs som gott. Var finns orosmolnen...

Många orter leder bort trafik och parkeringar från centrumkärnorna och det är både på gott och ont. Det är skönt med ett bilfritt centrum men samtidigt ligger irritationen ofta nära till hands när man ska leta parkering och tiden är knapp. Och när medborgardialogen gjordes rankades parkeringsplatserna på Köpmantorget högt men ett trevligt och mysigt torg värdesattes också mycket.

En helg om året försvinner all trafik och ersätts av ett sjudande nöjesliv med människor, aktiviteter, uppträdanden och öltält. Jag talar förstås om Kanalyran, detta fenomen som pågått i 50 år, och som Mellerudsbor i förskingringen återvänder till år efter år. För 40 år sedan var det Sille-måns som drog folk, de senaste 20-25 åren har starke man-tävlingen varit en central del av yran.

De flesta Mellerudsbor kan relatera till Kanalyran på något sätt och så är det också för mig, som upplevt många upplagor genom åren. Med skräck minns jag fortfarande en yra i mitten av 1990-talet. Arrangörerna hade släpat dit en gigantisk kran för bungyjump och eftersom jag är höjdrädd var det nödvändigt att testa detta. På väg mot toppen började jag ångra mitt beslut och 40 meter upp i luften stannade korgen och började gunga lätt fram och tillbaka. Belöningen var en fantastisk utsikt men jag övervägde om det gick att dra sig ur med hedern i behåll. Jag kom på att det inte gick... och när min följeslagare började skruva på sig förstod jag att det var dags att ta steget ut i det okända. Jag blundande och hoppade och när ögonen öppnades rusade asfalten emot mig med oroväckande hastighet.

”Jag övervägde om det gick att dra sig ur med hedern i behåll”

Några meter från marken vände det upp igen och först då blev upplevelsen angenäm. Det har dock aldrig blivit något mer hopp för min del.

När sjöbodarna började byggas för många år sedan i Sunnanå blev det startskottet på en mörk period i kommunens historia men när krutröken lagt sig tycker många att det har blivit väldigt bra. Och utvecklingen av hamnområdet fortsätter med nya satsningar på boenden.

Ett nytt köpcentrum på Västerråda har mötts med mycket skepticism och där har vi ännu inget facit hur det går. En nyckel till framgång är självklart att få ett välkomponerat utbud av butiker och upplevelser, det senare en allt viktigare del för ett köpcentrums välmåga.

Ett av de orosmoln som jag antydde i början är utflyttning. I budgetramen för 2019 och planen för kommande år, pekas på en i allt högre grad äldre befolkning och i Mellerud går utvecklingen ännu snabbare, främst på grund av att yngre flyttar. Nyckeln till en fortsatt välfärd är därför att kommunen lyckas skapa de förutsättningar som krävs för att välja att bo kvar i kommunen, och helst få nya invånare att flytta dit.

Har du tips på något som du vill att vi ska bevaka eller skriva om i Mellerud, kontakta mig!

Fotnot: Karl Johansson var rallare och deltog i bygget av bron i Köpmannebro. Han köpte och sålde fisk, främst sill, på torget i Mellerud, och det gav honom smeknamnet Sille-måns. Sille-måns ska inte förväxlas med Georg Harnell, även han fiskhandlare som i Kanalyresammanhang klädde ut sig till Sille-måns.