Varför pratar vi så lite om vattnet?
ALMEDALEN . Det är dags att sätta Va-frågan i ett större perspektiv. Frågan, och nya utredningen, får inte falla mellan stolarna.
Varje dag dricker vi vatten och besöker toaletten. Ändå pratar vi inte så mycket om själva vattnets infrastruktur som vi borde. Frågan om vattenförsörjningen verkar ha blivit ett så självklart och löpande inslag att den inte i någon högre grad ens diskuteras i stora politiska debatten. När såg vi egentligen senast en partiledare göra ett uppmärksammat Va-utspel? Med tanke på att VA, det kommunala ansvaret för förutsättningarna för dricks- och avloppsvatten, har enorm betydelse är tystheten ett problem. Stora kostnader är inblandade och helt olika förutsättningar finns mellan kommuner.
I VÄNERSBORG HAR visserligen frågan om familjen Solvarms försök att ställa sig utanför kommunens Vasystem under lång tid uppmärksammats. Huruvida det ska vara möjligt eller inte är också en intressant aspekt, men när det gäller själva stora frågan måste ett större grepp tas.
Under ett rundabordssamtal i Almedalen, som modererades av Göteborgs-postens ledarskribent Jenny Sonesson, lyftes frågan om VA och dess möjligheter att kunna ta större plats i debatten. Med under samtalet, där en United Mindsrapport beställd av branschsammanslutningen Va-fakta presenterades, medverkade en initierad skara. Bland annat fanns Anders Grönvall, som så sent som 28 maj överlämnade sin statliga utredning, på plats.
I SJÄLVA RAPPORTEN Frågan som gick under jorden har United Minds utifrån 1 001 respondenter undersökt svenska folkets syn och uppfattningar relaterade till frågan. För att lyfta fram några intressanta, och rätt allvarliga, siffror visste endast 13 procent av de tillfrågade exakt vad de betalar för avlopp och vatten – och hela 76 procent tror att det kan finnas en risk att ”något allvarligt fel i systemet skulle kunna inträffa i deras kommun”.
Ett återkommande perspektiv som lyftes under samtalets gång var behovet av just ett mer samlat grepp om frågan. När kommuner har så pass geografiskt och demografiskt olika förutsättningar aktualiseras det nationellas ansvar. Bland annat föreslog Grönvall i sin utredning en nationell plattform för frågan, och här under samtalet uppkom även idéer om än mer formaliserade åtaganden. Det skulle kunna handla om en nationell samordnare och en ministerpost med tydligt portföljansvar för Va-frågan, för att nämna två konkreta tankar.
DETTA FÅR INTE falla mellan stolarna utan förtjänar tvärtom en större roll på agendan. Nationella samordnare som principiell åtgärd riskerar lätt att utmynna i symboliska uppvisningar. I detta fall lär ett sådant instiftande dock krävas. Mer kunskapsutbyte och en bredare överblick behövs. Vattenförsörjning är om något en offentlig kärnuppgift.