Stängda dörrar till Sverige otänkbart när världen brinner

Ofta beskrivs integrationen som ett misslyckade och att det är en ödesfråga för Sverige. Jag anser att den bilden är orättvis och överdriven. En nyligen utgiven forskningsrapport från ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) som kom ut i år, visar att flyktingarnas andel av den förvärvsarbetande befolkningen mer än tredubblats den senaste tiden. Även Arbetsförmedlingens tillväxtrapport visar att inom industrin stod utrikesfödda för hela förra årets tillväxt. År 2018 och 2019 beräknas 7 av 10 jobb gå till den gruppen.

TROTS DENNA POSITIVA trend finns det kommuner som har svårigheter med integrationen, exempelvis Malmö och Trollhättan. En av orsakerna till detta är att den kommunala vetorätten försvårar integrationen i Sverige.

Jag anser att samtliga svenska kommuner ska vara med och ta proportionerligt ansvar för det svenska flyktingmottagandet. Det är dags för en statlig flyktingpolitik utan ett kommunalt veto. Kommuner ska inte kunna tacka nej till att ta sitt ansvar. Även inom EU anser jag att alla länder måste dela på ansvaret för flyktingströmmarna till Europa.

De svenska integrationsproblemen grundas i kombinationen av ett öppet flyktingmottagande och en mer eller mindre stängd arbetsmarknad för vissa grupper. Svensk arbetsmarknad präglas av både höga trösklar och en omfattande diskriminering mot utrikesfödda.

Arbetsmarknaden måste öppnas upp för människor med låg utbildning samtidigt som det inte är hållbart att exempelvis ingenjörer och läkare med invandrarbakgrund får sitta i myndigheternas väntrum i åratal innan de får sina utbildningar godkända i Sverige. DET KRÄVS REFORMER för att underlätta för kommunerna. Flyktingpolitiken är ett statligt ansvar och staten måste ta en betydligt större andel av kostnaden. När staten lägger över stora kostnader på kommunerna minskar både viljan och möjligheten för kommuner att vara solidariska mot människor som flyr från en ”värld som brinner”.