Kommer hela styret få ta plats?
VAL 2018. Det är ett lovande och brett styre som verkar ta över Lilla Edet. En utmaning blir att även låta de mindre partierna ta plats när Färjhage (C) blir ordförande.
På ett sätt blev det som väntat. Två av partierna i vänsterstyret, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, backade i valet. Att ny, frisk politisk luft var att vänta i Lilla Edet stod i praktiken klart.
Osäkerhetsfaktorn låg däremot i frågan om vilket håll Liberalerna, som varit en del av senaste mandatperiodens styre, skulle gå åt och om Miljöpartiet verkligen skulle komma in.
UNDER MÅNDAGEN STOD troliga styret klart. En minoritetssamverkan med C, M, KD, MP och L går fram med Julia Färjhage (C) som förslag till ny kommunstyrelseordförande.
Partikonstellationen innebär att det förmodligen tillträdande styret består av den så att säga typ av utvidgade allians som styr regionen. Liberalernas roll är intressant. Efter att under två mandatperioder ha varit med och styrt kommunen med S och V tar partiet alltså nu det glädjande steget över till borgerligheten. Förutom L:s omsvängning innebär det kristdemokratiska återintåget i kommunen ytterligare ett stabilitetstecken.
DE FEM PARTIERNAS underlag är nu större än det S och V utgör. Det enda sättet för vänstern att försöka behålla makten vore därmed att göra gemensam sak med Sverigedemokraterna.
Rent tekniskt är det fullt möjligt, men bara det faktum att Carlos Rebelo da Silva (S) redan lämnar ordförandestolen tyder på att partiet gjort sig beredda på att fyra oppositionsår nu väntar.
På pressträffen stakade Färjhage ut en första föraning om politisk inriktning och pekade på skolresultaten och ekonomin. Det är en lovande ingång som knyter an till ett välbehövligt fokus på kommunal kärna. Även miljöarbetet lyftes fram.
Färjhage menade att Lilla Edet har ”åtta förlorade år” bakom sig. Miljösatsningarna har också påfallande ofta kört fast mot glad symbolik snarare än offensiv politik. Att trycka på miljön är också naturligt när kommunens styre hela två mandatperioder saknat båda de partier som kallar sig gröna.
Däremot går det inte att undgå att Färjhages uttalande vid tillfället blev förvånande hårt. Liberalerna kan inte ha känt sig bekväma. På samma sätt blir hela kommunikationen nu en utmaning: skarp kritik mot förra styret riskerar hela tiden att slå mot L.
MAKTSKIFTET BÅDAR GOTT. Det är en minoritet som ger ett engagerat intryck. Mandatförhållandena innebär att förankring och ödmjukhet blir viktiga politiska hörnstenar framöver. Även internt kommer lyssnande att krävas. Under pressträffen tog Färjhage en klart dominerande roll och övriga partier gick knappt in på sakpolitik.
Som ledare är det naturligt att föra, men det blir intressant att se hur mycket prägel övriga fyra partierna kommer att lyckas sätta.