Merkel visar faran med samling
REGERINGSFRÅGAN . Hon har beskrivits som Europas faktiska ledare och världens mäktigaste kvinna. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har varit ordförande för det kristdemokratiska CDU sedan 2000. På måndagsmorgonen (29/10) meddelade hon att hon avgår.
ATT HON AVGÅR som Cdu-ordförande kan betraktas som en konsekvens av två stora valförluster på kort tid, och en långsiktig negativ trend. För två veckor sedan gjorde systerpartiet CSU ett katastrofval i Bayern. I söndags kom nästa bakslag, när delstaten Hessen gick till val. Även där åkte kristdemokraterna på en storsmäll.
CDU är i kris. Det är även det socialdemokratiska partiet SPD, som också backade kraftigt i valen i Bayern och Hessen. Samma tendens finns på nationell nivå. I en opinionsmätning från slutet av september fick SPD 17 procent, och är därmed en procentenhet mindre än det högerextrema AFD. Tyskland värdesätter stabilitet och ordning och reda.
Fjolårets förbundsdagsval resulterade i långdragna förhandlingar mellan CDU och SPD. Tillslut kom man dock överens om att fortsätta regera ihop, vilket partierna gjort under majoriteten av Merkels dagar som förbundskansler.
ANTAGLIGEN KAN SVENSKA politiker lära sig något av vad som hänt i Tyskland. Ungefär samtidigt som nyheten om Merkels avgång briserade höll Stefan Löfven (S) presskonferens. Det sonderingsuppdrag han fått av talmannen har misslyckats. Det låsta läget har lett till att en del börjar fundera över en regering med S och M. Både Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) har yttrat sådana tankar.
På måndagseftermiddagen meddelade talmannen att han nu går vidare med gruppsamtal med partiledarna. Det första alternativet är en ”samlingsregering” med alla partier utom SD och V. En sådan regering skulle spreta rejält. Risken med en samlingsregering är också att S och M skulle gå samma öde till mötes som sina tyska partikollegor.
Väljarna kanske inte alls ser det som att de stora politiska partierna tar ansvar, utan i stället misstänker att partierna försöker finta bort svåra problem genom att låsa politiken.
S OCH M har avvisat en samarbetsregering. Den hållningen bör de hålla fast vid. En regering av detta slag skulle inte innebära att stabila regeringspartier stärks. Snarare skulle det vara ett tecken på att att de ”ger upp” och på sikt riskerar att tappa ännu mer väljarstöd åt radikala partier.