En av få kvinnor som styr
IDROTT
Endast var femte idrottsförening i TTELA:S fyra bevakningskommuner har en kvinnlig ordförande. En av dem är SMK Trollhättan där Cathrine Eriksson har varit ordförande i två decennier. – Från början var jag lite orolig för att jag inte riktigt skulle bli tagen på allvar, säger hon.
Cathrine Eriksson var bara 25 år gammal när hon blev ordförande för en av Trollhättans största idrottsföreningar – Svenska motorklubben Trollhättan.
– Jag dök upp i klubben som en glad sambo till en folkraceförare och började köra lite själv. Jag har viss fallenhet för administration och när mannen som varit ordförande under många år ville lägga av så ställde de frågan till mig, säger hon och fortsätter:
– Jag var inte helt övertygad att som 25-åring gå in som ordförande i den stora klubben.
Men efter en viss tvekan bestämde Cathrine sig för att tacka ja och klev därmed in som ordförande i en mansdominerad värld.
NU HAR DET gått 20 år och Cathrine Eriksson har slutat köra folkrace, men sitter fortfarande stabilt på ordförandestolen.
– Från början var jag lite orolig för att jag inte riktigt skulle bli tagen på allvar, säger hon.
Men det skulle visa sig att den oron inte var befogad.
– Jag har inte stött på några fördomar inom sporten. Men däremot har det varit folk utifrån som undrat hur jag kunnat hamna här. Tittar man på motorsporten så finns det ändå ganska många kvinnor som är aktiva och som är styrelseordförande så jag är inte på något sätt ensam kvinna.
Det är hon däremot när SMK Trollhättans styrelse har möte. Av klubbens nio ordinarie ledamöter är det bara Cathrine som är kvinna.
Men det är inte på något vis en unik situation. TTELA:S kartläggning av fördelningen mellan män och kvinnor i de lokala idrottsföreningarna visar att endast 33 procent av styrelseledamöterna är kvinnor.
– Om jag ska spekulera om varför det ser ut så skulle jag tro att det kan handla om familjelivet. Att det kan vara svårt att få ihop pusslet och att det då blir familjen som drar det längsta strået. Nu hade jag inga barn när jag började, annars hade jag kanske också valt annorlunda.
I SIN ROLL som ordförande har Cathrine ännu färre kvinnliga kollegor, bara var femte förening styrs av en kvinna.
– Det kan ha med hur valberedningarna ser ut. För precis som i bolagsstyrelser så är det valberedningen som letar efter folk och då kanske man letar bland sina kompisar.
Tror du något behöver ändras för att locka fler kvinnor till styrelserna?
– Jag tror det handlar om att avdramatisera det hela. En styrelse är ett team som ska jobba ihop, man är ju inte själv. Och den största tröskeln är nog ofta att man bygger upp något som man inte har någon grund för, att man låter fördomarna ta över, säger Eriksson.
Vad är det bästa med styrelsearbetet?
– Det är roligt med sammanhållningen och gemenskapen som skapas när man arbetar för en gemensam sak.