Hur mycket visste S?

Bilden av Marie Dahlins (S) avgång ger ett splittrat intryck. Hur har egentligen Socialdemokraterna hanterat situationen, under åren fram till nu? Partiet förtjänar ett erkännande för att man vid det kritiska läget inte drog historien i långbänk. Lokala styrelseordföranden Gunilla Nilsson (S) visade på handlingskraft.

Även det uttalande Dan Nyberg (S), socialnämndens ordförande, gjorde visade på klarspråk. ”Det är så omfattande anklagelser, ingen har hittat på allt detta” (TTELA 29/11).

SAMTIDIGT FINNS EN annan bild som väcker frågor. Hur ser egentligen acceptansen för den bild som framträtt ut när det gäller partiet – betraktat bortom den övre toppen?

I veckan gick Birgitta Persson (S) ut och avsade sig att, som först tänkt, sitta i en nämnd. Avhoppet gjordes i tydlig utspelsanda. Motivet var att göra en markering för att backa Dahlin och en kritik mot att hon fick lämna. ”Jag stöttar Marie Dahlin till hundra procent”, slog hon trotsigt fast för P4 Väst (4/12). I sig är själva beskedet förvirrande.

PERSSON TÄNKER SITTA kvar som ersättare i fullmäktige, en post det trots allt går att betrakta som tyngre än en nämndplats. En inte helt begriplig halvmesyr alltså. Ett försök att säga ifrån är det hursomhelst. Frågan är från vad.

Som medmänniska går det såklart att känna empati med en partikollega under press. Men att på detta sätt protestera mot att Dahlin ens ansågs behöva kliva av är desto mer ögonbrynshöjande. Vagheten gör det dessutom svårt att förstå om allt som lyftes upp var rena lögner enligt Persson. Eller menar hon att det, även om det låg något i berättelserna, borde ha varit rimligt att ånga på som vanligt?

KANSKE ÄR PERSSON ensam i sin linje, kanske framträder fler snart. Dessutom kan en intern, men tyst fotfolksopposition finnas. Oavsett vilka eventuella fraktioner som finns går det inte blunda för det faktum att Dahlin befann sig på en hög position i flera år. Vad visste egentligen S i Vänersborg och försökte man göra något innan det stormade loss?

MAX ESKILSSON