Kaffepaus hemligt fredsvapen

Noggranna förberedelser har krävts för att få Jemens stridande parter till Sverige. Nu gäller det att få dem att känna sig så trygga att de tar åtminstone ett litet steg mot fred. I sådana känsliga lägen är allt från bordsplacering till kaffepauser av största vikt.

– Det handlar om att bygga upp trygga rum, säger freds- och konfliktforskaren Isak Svensson.

Tidigare försök till förhandlingar mellan Huthirebellerna och den jemenitiska regeringen har kollapsat. Senast, i Genève i september, dök rebellerna aldrig upp.

De ansåg sig bland annat inte ha fått tillräckliga garantier för sin säkerhet.

DEN HÄR GÅNGEN har de fått personlig eskort till Stockholm av FN:S medlare Martin Griffiths, Sveriges Jemensändebud och Kuwaits ambassadör i Sanaa.

– Att få resa med de här dignitärerna visar på ett visst mått av erkännande som just rebeller brukar se som särskilt viktigt, säger Svensson, professor vid Uppsala universitet.

Att Sverige denna gång står värd för de så kallade konsultationerna om Jemen kan dels bero på det historiska engagemanget i fredsdiplomati och medling, dels på att Sverige har varit drivande i frågor gällande Jemenkonflikten under tiden i FN:S säkerhetsråd, tror Svensson.

– Sedan är vi ett neutralt land som har relationer med alla parter och som inte uppfattas ha några särskilda intressen i konflikten.

Det långa avståndet från konflikten kan också vara en fördel. Förhandlingarna kommer att äga rum på Johannesbergs slott, i en lugn miljö utanför Rimbo norr om Stockholm.

Avgörande för att fredsförhandlingar ska lyckas är en genuin vilja från parterna att nå en lösning, påpekar Isak Svensson.

Men om man har nått ett sådant moget ögonblick kan detaljerna under själva medlingen ge en viktig sista knuff.

I det läget läggs fokus på detaljer som var de olika deltagarna sitter i rummet, i vilken ordning de ska prata, hur de tituleras – till och med vem som får gå in först i rummet.

En medlare kan även passa på att utnyttja pauserna för att få till informella samtal.

ETT EXEMPEL ÄR fredsförhandlingarna 1988 mellan Iran och Irak. Där placerades kaffebordet mitt emellan de båda sidornas bord, vilket till slut ledde fram till att direkta kontakter uppstod, enligt förhandlaren och FN:S tidigare vice generalsekreterare Jan Eliasson.