På tur­né med störs­ta ut­ma­ning­en

MA­RIA LUN­DQVIST: ”LJUVLIGT ATT MÖ­TA MÄN­NI­SKOR PÅ OLI­KA PLAT­SER!”

Ttela - - Nöje - MIA THORNBERG 0520-42 26 02 [email protected]

”Shirley Valentine” är hennes störs­ta scenut­ma­ning nå­gon­sin, men Ma­ria Lun­dqvist har stän­digt nya pla­ner, stän­digt nya dröm­mar. – Min dröm är en egen scenshow, men jag har minst sju pa­ral­lel­la spår på gång he­la ti­den, sä­ger den hyl­la­de skå­de­spe­lers­kan.

När man ser den gö­te­borgs­ka stjär­nan på scen, film el­ler tv slås man stän­digt av vil­ken vär­me hon ut­strå­lar. Oav­sett om det hand­lar om ko­mis­ka rol­ler, om dra­ma­tis­ka rol­ler el­ler om show med flabb och ap­plåd. Ma­ria Lun­dqvist be­rör, helt en­kelt. I allt hon fö­re­tar sig.

I WILLY RUSSELLS mo­no­log om den uttrå­ka­de och fru­stre­ra­de hem­ma­frun Shirley Valentine, som står med ena be­net på grän­sen till en okänd fram­tid men in­te vet om hon ska vå­ga ta kli­vet, har hon fått nå­got att bi­ta i. I tre tim­mar står hon en­sam på sce­nen och publi­ken är med hen­ne på re­san mel­lan skratt och gråt, mel­lan grått var­dags­liv och färg­star­ka även­tyr. På tis­dag kom­mer fö­re­ställ­ning­en till He­be­te­a­tern och av­slu­tar där­med höst­sä­song­en för Troll­hät­tans Rikste­a­ter­för­e­ning.

– Det är en väl­dig ut­ma­ning för mig som skå­de­spe­la­re att gö­ra den här fö­re­ställ­ning­en, en­sam på sce­nen. Jag mås­te va­ra oer­hört ly­hörd he­la ti­den. Jag mås­te lyss­na och publi­ken mås­te lyss­na. Jag är helt tömd ef­teråt och blir trött i bå­de stäm­ban­den och hu­vu­det, sä­ger hon.

– Sam­ti­digt har jag ald­rig haft så ro­ligt hel­ler, det här är den ro­li­gas­te scen­fö­re­ställ­ning jag har gjort. Shirley Valentine är ett hjär­te­pro­jekt.

EF­TER ATT FÖRST ha spe­lat fö­re­ställ­ning­en på Max­im­te­a­tern i Stock­holm och se­na­re gäst­spe­lat på Lo­rens­bergs­te­a­tern i Gö­te­borg, har hon gett sig ut på en lång tur­né med Shirley.

– Det är en sån fin pjäs med sån un­der­bar text, den be­rör så myc­ket och så många. Män och kvin­nor, äld­re och yng­re – ibland rik­tigt unga kil­lar och tje­jer. En ung kil­le kom fram ef­ter en fö­re­ställ­ning och sa: ”Nu vet jag hur jag IN­TE ska tän­ka!”. Där­för vill jag sä­ga till al­la för­äld­rar: säg * Född: i Gö­te­borg 14 oktober 1963, upp­växt på Häl­sö i Gö­te­borgs nor­ra skär­gård * Ut­bild­ning: Te­a­ter­hög­sko­lan i Gö­te­borg 1983-86 * Jobb: har va­rit an­ställd vid Gö­te­borgs Stads­tea­ter, Folk­te­a­tern och Bac­ka­te­a­tern i Gö­te­borg samt vid Stock­holms Stads­tea­ter och Kung­li­ga Dra­ma­tis­ka Te­a­tern i Stock­holm * Ge­nom­brott: i Po­vel Ra­mel-re­vyn ”Kol­la klo­tet” på Lo­rens­bergs­te­a­tern i Gö­te­borg 1996 och se­na­re på Cir­kus i Stock­holm samt med suc­cétv-se­ri­en ”Sal­ly” (av Ulf Malm­ros) som följ­des av mil­jon­publik och där hon spe­la­de bib­li­o­te­ka­ri­en Sal­ly San­tes­son * Kar­riär i kort­het: Har gjort mäng­der av rol­ler, så­väl ko­mis­ka som dra­ma­tis­ka, på te­a­ter, film och i tv och har även fått många ut­mär­kel­ser för många av dem samt för sin kar­riär i stort. Med­ver­kar bland annat i ”He­art­bre­ak Ho­tel”, ”Ral­ly­bru­dar”, ”Den bäs­ta av möd­rar”, ”Fa­mil­je­hem­lig­he­ter”, ”Spräng­a­ren”, ”Singin’ in the rain”, ”30 gra­der i feb­ru­a­ri”, ”Åsa-nisse – Wäl­kom to Kno­hult”, ”Him­lens hjär­ta” och ”En un­der­bar jäv­la jul”. * Ak­tu­ell: spe­lar mo­no­lo­gen ”Shirley Valentine” i He­be­te­a­tern, Troll­hät­tan, tis­dag 11 de­cem­ber till di­na barn att de ska vå­ga va­ra ny­fik­na he­la ti­den!

HON SÄ­GER ATT fö­re­ställ­ning­en går hem över­allt, men att publi­kens re­ak­tio­ner va­ri­e­rar från plats till plats. I hennes gam­la hemstad är det, så att sä­ga, öp­pet mål. Där är hon in­ne i publi­kens med­ve­tan­de di­rekt, myc­ket just tack va­re att hon kom­mer från Gö­te­borg och för att di­a­lek­ten sit­ter som en smäck där, tror hon.

– Där är al­la med från förs­ta se­kun­den, det skrat­tas och re­a­ge­ras märk­bart di­rekt. När jag spe­la­de i Häss­le­holm var det pre­cis tvärtom. Det var helt tyst! Då är det lätt att bör­ja tän­ka att man in­te når fram, men de var li­ka myc­ket med som Gö­te­borgs­publi­ken – de var ba­ra på ett annat sätt.

– Publi­ken lyss­nar och skrat­tar över­hu­vud­ta­get på ett li­te tys­ta­re sätt vid en fö­re­ställ­ning som den här. Det är helt ljuvligt att mö­ta män­ni­skor på oli­ka plat­ser!

NÄR HON IN­TE spe­lar ”Shirley Valentine”, som är re­gis­se­rad av Ed­ward af Sil­lén, hål­ler hon på med li­te oli­ka sa­ker, sä­ger hon och näm­ner bland annat se­ri­en ”Bröl­lop, be­grav­ning och dop”, som hon har spe­lat in för C Mo­re ihop med Co­lin Nut­ley och He­le­na Berg­ström.

– Änt­li­gen fick jag job­ba med He­le­na igen! Vi fun­ge­rar så him­la bra ihop och har så kul till­sam­mans. An­nars rör det på sig gans­ka myc­ket och jag har bland annat ett re­gi­pro­jekt på gång. Jag har minst sju pa­ral­lel­la spår på gång he­la ti­den.

– Skå­de­spe­lar­mäs­sigt kanske jag in­te kan ut­ma­na mig stör­re i en scen­pro­duk­tion än i Shirley, men min dröm är en egen scenshow.

ÄVEN PRIVAT HÄN­DER det myc­ket i Ma­ria Lun­dqvists liv. Fy­ra­barns­mam­man, vars yngs­ta dot­ter är 15, kon­sta­te­rar med ett skratt att bar­nen in­te tar mind­re plats för att de blir sto­ra. ”Det är ex­i­sten­ti­el­la frå­gor som dy­ker upp”, förklarar hon.

– Jag har haft någ­ra år när jag har byggt nya re­la­tio­ner, jag har ju bland annat träf­fat en ny man. Al­la re­la­tio­ner tar myc­ket tid i mitt liv och jag tyc­ker om det.

– Och om allt går som det ska blir jag far­mor i mars när min älds­te son An­ton och hans Lau­ra ska få barn. Det blir verk­li­gen en ny roll för mig!

Bild: JO­NAS EKSTRÖMER/TT

FÖ­RE­BILD. Ma­ria Lun­dqvist är in­te rädd för att sä­ga vad hon tyc­ker och går of­ta i brä­schen för kvin­nors rätt, som här, i samband med Me Too-upp­ro­pet.

DRÖMROLL. I ”Shirley Valentine” har Ma­ria Lun­dqvist fått en ut­ma­ning som he­ter se­kun­den till sista.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.