Max Eskilsson: Ett motigt valår
Vid årsskiftet går Max Eskilsson igenom partiernas förutsättningar kommunpolitiskt, med bakgrund i de senaste tre valen. Serien består av åtta delar och detta är fjärde delen.
Valåret 2018 blev motigt för Liberalerna. I samtliga fyra bevakningskommuner gick partiet bakåt. Trösten i sammanhanget är att det inte i något av fallen handlade om en massiv förändring.
Det förenande är att det rörde sig om omkring en procentenhets fall jämfört med 2014 i respektive kommun.
Varför ligger L just nu still?
Att Liberalerna i grunden ofta är något mer stadsorienterat blir en tydlig kontrast till liberalismkonkurrenten Centerpartiet. Det är i Mellerud och Lilla Edet som L ligger särskilt illa till. I Mellerud nådde man i år 2,65 procent och i Lilla Edet hamnade resultatet stabilt på tre procent.
Men inte heller i våra större kommuner är stödet påfallande starkt. Lustigt nog landade L närapå precis likadant i Vänersborg respektive Trollhättan: På fem procent. I Vänersborg blir nivån ögonbrynshöjande framför allt med en tillbakablick på 2010. Då kammade L i kommunen hem nästan tio procent.
Varför ligger L just nu still? Det lär inte finnas ett enkelt svar. En enkel lösning kan stavas den självklara partikonkurrensen. Centerpartiet försöker profilera sig som ett mittenliberalt parti medan Moderaterna ofta gör anspråk på att vara ett högerliberalt. I ett politiskt
landskap med flera partier har Liberalerna en stor utmaning i att hitta en tydlig roll. I exempelvis Vänersborg görs försök att verkligen förknippas med klassiska kärnfrågorna utbildning och kultur. I ett sådant sökande lär det ligga mycket.
Identitetsmässigt har kommunpolitiska året 2018 varit omtumlande för Liberalerna. I Lilla Edet slet man sig glädjande nog bort från V- och S-styret för att i stället vara med och styra under borgerlig flagg. Det sägs ofta att kommunpolitiken till sin natur är pragmatisk men att ett parti som gör anspråk på att vara liberalt lierade sig med självaste V i formellt samarbete var minst sagt problematiskt.
I Trollhättan låg det dramatiska i hur L bröt sig ut ur Alliansen. Man ska ha all respekt för överväganden och processer som ledde dit men det skapar inte optimism inför ett maktövertagande om fyra år. Kommer de att lyftas in inför själva valet? Uppgiften att hantera en oppositionsroll där man som fristående inslag blir ett av tre oppositionsblock kommer inte bli enkel.
Överlag kommer L i kommunerna behöva sträva efter att vara agendasättande: Visa att ett mindre parti kan vara både ideologiskt och pragmatiskt.