Framtiden stakas ut för Vänersborgs innerstad
Nyheter: Vänersborgs innerstad är 375 år gammal. Men utvecklingen fortsätter obönhörligt. Vilka delar ska då bli kvar, vilka ska förändras och vilka ska bort? En plan för hur de frågorna ska lösas är nu under arbete. Ett av målen är att behålla stadens sj
Mycket har hänt sedan Vänersborg flyttade till nuvarande plats från Brätte år 1644. Under de 375 åren har staden förändrats, och förändringarna fortsätter oundvikligen. Frågan är hur dagens och morgondagens vänersborgare ser på saken. Vilka delar ska vara kvar, vilka ska förändras och vilka ska helt bort?
För att få en struktur, något att hålla sig till, i detta arbete har en arbetsgrupp med bland andra stadsarkitekt Katarina Frändberg, bygglovshandläggare Emma Bönnestig och två inhyrda bebyggelseantikvarier, tagit fram en bevarandeoch utvecklingsplan för Vänersborgs innerstad.
Planen skickas inom kort ut på remiss och väntas bli antagen till våren. I den slutliga utgåvan ska alla kvarter och hus i innerstaden beskrivas.
I förordet kan man läsa att målet är att den ”ska väcka stolthet och intresse hos stadens invånare, fastighetsägare och hos de myndigheter som på olika sätt arbetar med den fysiska miljön”.
Området den behandlar sträcker sig från norra spetsen av Skräcklan till norra Järnvägsgatan. Från Gamla hamnkanalen till Regementsgatan.
Bebyggelsen i innerstaden har inventerats och värderats. Trots att det har gått fyra århundraden sedan Vänersborg grundandes finns tydliga kännetecken kvar. Som innerstadens huvudsakliga karaktärsdrag räknas kvarteren i rutmönster från 1600-talet, kulturaxeln från 1800-talet och identiteten som residensstad. Också närheten till vatten har präglat Vänersborg.
Så här säger Emma Bönnestig om vad som utmärker Vänersborg.
– En småstad, träbebyggelse. Det finns få spår från den tidiga 1600-talsstaden, men rutnätsstaden finns fortfarande kvar. Och vissa gatustråk kan man se den befästa staden, staden har brunnit så många gångar att mycket av den gamla bebyggelsen har gått förlorad. Men vi har en stad som visar spår från sent 1700-tal, tidigt 1800-tal och fram till nutid.
”Det finns få spår från den tidiga 1600-talsstaden, men rutnätsstaden finns fortfarande kvar” EMMA BÖNNESTIG
När staden senast förstördes av eld, 1834, och skulle byggas upp igen höll man fast vid rutnätsstaden. Men den här gången gjordes också viktiga förändringar. Det som i dag kallas Kulturaxeln är egentligen en brandgata som skär rakt igenom Vänersborg.
– Det som är lite speciellt med Vänersborg och som gör att det ligger ett ganska tungt bevarandeintresse här är att det är ett riksintresse. Och det kommer sig av branden på 1800-talet och att den råkade sammanfalla med en uppgång för staden ekonomiskt. Man kunde börja från början med en tidstypisk tidig plan, säger Katarina Frändberg.
Den stadsplanen var först i sitt slag och blev en förebild runt om i Sverige.
– Dessutom har vi präglats väldigt mycket av att vi har varit en residensstad. Residenset är det man första tänker på men vi har också lasarettsbyggnaderna, vi har kyrkan. Vi har den lilla träbebyggelsen som är så typisk för 1800-talsstaden och sedan stenstadens pampigare hus. Det nog ganska ovanligt för en så liten stad, säger Emma Bönnestig.
Rivningarna som drabbade stadskärnor runt om i Sverige på mitten av 1900-talet kom också till Vänersborg, även om man gick något försiktigare fram här än på många andra ställen.
– Det blev aldrig de stora skövlingarna, säger Katarina Frändberg.
Men det är ändå få byggnader från före 1920-talet finns kvar. ”Utgångs-
läget blir då att dessa bör bevaras”, kan man läsa i planen.
Så långt historien. Men hur blir det med framtiden? ”Bevarade och utveckling är olika sidor av samma mynt.” Och därför vill man bevara kulturhistoriskt intressanta byggnader. De förändringar som är nödvändiga ska göras varsamt och kvartersindelningen bör också bevars.
– Vänersborgs själ ska finnas kvar, säger Emma Bönnestig.
För att ändå kunna utveckla centrala Vänersborg är lösningen att spara gamla byggnader och bygga nytt på den outnyttjade mark som faktiskt finns. I planen pekas fler sådana områden ut och den gamla badhustomten lyfts fram som ett exempel. En möjlighet är också att bygga nya våningar på de hus som redan finns.
– Vi kan inte styra det, utan det tar andra initiativ över. Men vi hoppas på att man kan se möjligheterna och bli inspirerade, säger Katarina Frändberg.
För att man ska kunna ha kvar gamla byggnaderna måste de kunna förändra och användas.
– Man kan inte ha ett tomt skal stående, säger Katarina Frändberg.
I Vänersborg finns exempel byggnader som har byggts om och fortfarande används. Riksbankshuset har blivit bostäder och museet moderniserades med en ny hiss.
Om en byggnad är vacker eller inte har ingen betydelse för om den anses vara värd att bevara, det handlar om andra saker.
– Är byggnaden tidstypisk, detaljer, den omsorg som är nedlagd i skapandet av husen och man ska inte glömma allt arbete som är nedlagt för att upprätthålla dem, säger Katarina Frändberg.
I planen finns förslag på vad som bör bevaras. Men frågan kan vara känslig rent politiskt, så hur den slutgiltiga versionen ser ut är inte klart än. Samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att planen inte är bindande, utan en vägledning.
– Det finns vissa självklarheter som jag tror de flesta vänersborgare är överens om ska vara kvar, säger Emma Bönnestig och nämner: dockmuseet, Residenset och kyrkan.
– Men när man kommer till de privata fastigheterna är det inte lika enkelt att hantera. De offentliga byggnaderna är mycket lättare att kräva att de ska bevaras.
Katarina Frändberg tror att många ser på bevarandet av byggnader på ett helt annat sätt än förr.
– Det finns en helt annan förståelse runt omkring oss för hur värdefullt det är.