Fram­ti­den sta­kas ut för Vä­ners­borgs in­nerstad

Ny­he­ter: Vä­ners­borgs in­nerstad är 375 år gam­mal. Men ut­veck­ling­en fort­sät­ter obön­hör­ligt. Vil­ka de­lar ska då bli kvar, vil­ka ska för­änd­ras och vil­ka ska bort? En plan för hur de frå­gor­na ska lö­sas är nu un­der ar­be­te. Ett av må­len är att be­hål­la sta­dens sj

Ttela - - Sidan 1 - Niklas Jo­hans­son niklas.jo­hans­[email protected]­la.se

Myc­ket har hänt se­dan Vä­ners­borg flyt­ta­de till nu­va­ran­de plats från Brät­te år 1644. Un­der de 375 åren har sta­den för­änd­rats, och för­änd­ring­ar­na fort­sät­ter ound­vik­li­gen. Frå­gan är hur da­gens och mor­gon­da­gens vä­ners­bor­ga­re ser på sa­ken. Vil­ka de­lar ska va­ra kvar, vil­ka ska för­änd­ras och vil­ka ska helt bort?

För att få en struk­tur, nå­got att hål­la sig till, i det­ta ar­be­te har en ar­bets­grupp med bland and­ra stads­ar­ki­tekt Ka­ta­ri­na Fränd­berg, bygg­lovs­hand­läg­ga­re Emma Bönnestig och två in­hyr­da be­byg­gel­se­an­tik­va­ri­er, ta­git fram en be­va­ran­de­och ut­veck­lings­plan för Vä­ners­borgs in­nerstad.

Pla­nen skic­kas in­om kort ut på re­miss och vän­tas bli an­ta­gen till vå­ren. I den slut­li­ga ut­gå­van ska al­la kvar­ter och hus i in­nersta­den be­skri­vas.

I för­or­det kan man lä­sa att må­let är att den ”ska väc­ka stolt­het och in­tres­se hos sta­dens in­vå­na­re, fas­tig­hets­ä­ga­re och hos de myn­dig­he­ter som på oli­ka sätt ar­be­tar med den fy­sis­ka mil­jön”.

Om­rå­det den be­hand­lar sträc­ker sig från nor­ra spet­sen av Skräck­lan till nor­ra Järn­vägs­ga­tan. Från Gam­la hamn­ka­na­len till Re­ge­ments­ga­tan.

Be­byg­gel­sen i in­nersta­den har in­ven­te­rats och vär­de­rats. Trots att det har gått fy­ra år­hund­ra­den se­dan Vä­ners­borg grun­dan­des finns tyd­li­ga kän­ne­tec­ken kvar. Som in­nersta­dens hu­vud­sak­li­ga ka­rak­tärs­drag räk­nas kvar­te­ren i rut­möns­ter från 1600-ta­let, kul­turax­eln från 1800-ta­let och iden­ti­te­ten som re­si­dens­stad. Ock­så när­he­ten till vat­ten har präg­lat Vä­ners­borg.

Så här sä­ger Emma Bönnestig om vad som ut­mär­ker Vä­ners­borg.

– En små­stad, trä­be­byg­gel­se. Det finns få spår från den ti­di­ga 1600-tals­sta­den, men rut­näts­sta­den finns fort­fa­ran­de kvar. Och vis­sa ga­tu­stråk kan man se den be­fäs­ta sta­den, sta­den har brun­nit så många gång­ar att myc­ket av den gam­la be­byg­gel­sen har gått för­lo­rad. Men vi har en stad som vi­sar spår från sent 1700-tal, ti­digt 1800-tal och fram till nu­tid.

”Det finns få spår från den ti­di­ga 1600-tals­sta­den, men rut­näts­sta­den finns fort­fa­ran­de kvar” EMMA BÖNNESTIG

När sta­den se­nast för­stör­des av eld, 1834, och skul­le byg­gas upp igen höll man fast vid rut­näts­sta­den. Men den här gång­en gjor­des ock­så vik­ti­ga för­änd­ring­ar. Det som i dag kal­las Kul­turax­eln är egent­li­gen en brand­ga­ta som skär rakt ige­nom Vä­ners­borg.

– Det som är li­te spe­ci­ellt med Vä­ners­borg och som gör att det lig­ger ett gans­ka tungt be­va­ran­de­in­tres­se här är att det är ett riks­in­tres­se. Och det kom­mer sig av bran­den på 1800-ta­let och att den rå­ka­de sam­man­fal­la med en upp­gång för sta­den eko­no­miskt. Man kun­de bör­ja från bör­jan med en tids­ty­pisk ti­dig plan, sä­ger Ka­ta­ri­na Fränd­berg.

Den stads­pla­nen var först i sitt slag och blev en fö­re­bild runt om i Sve­ri­ge.

– Dess­utom har vi präg­lats väl­digt myc­ket av att vi har va­rit en re­si­dens­stad. Re­si­den­set är det man förs­ta tän­ker på men vi har ock­så la­sa­retts­bygg­na­der­na, vi har kyr­kan. Vi har den lil­la trä­be­byg­gel­sen som är så ty­pisk för 1800-tals­sta­den och se­dan sten­sta­dens pam­pi­ga­re hus. Det nog gans­ka ovan­ligt för en så li­ten stad, sä­ger Emma Bönnestig.

Riv­ning­ar­na som drab­ba­de stads­kär­nor runt om i Sve­ri­ge på mit­ten av 1900-ta­let kom ock­så till Vä­ners­borg, även om man gick nå­got för­sik­ti­ga­re fram här än på många and­ra stäl­len.

– Det blev ald­rig de sto­ra sköv­ling­ar­na, sä­ger Ka­ta­ri­na Fränd­berg.

Men det är än­då få bygg­na­der från fö­re 1920-ta­let finns kvar. ”Ut­gångs-

lä­get blir då att des­sa bör be­va­ras”, kan man lä­sa i pla­nen.

Så långt histo­ri­en. Men hur blir det med fram­ti­den? ”Be­va­ra­de och ut­veck­ling är oli­ka si­dor av sam­ma mynt.” Och där­för vill man be­va­ra kul­tur­hi­sto­riskt in­tres­san­ta bygg­na­der. De för­änd­ring­ar som är nöd­vän­di­ga ska gö­ras var­samt och kvar­ters­in­del­ning­en bör ock­så be­vars.

– Vä­ners­borgs själ ska fin­nas kvar, sä­ger Emma Bönnestig.

För att än­då kun­na ut­veck­la cen­tra­la Vä­ners­borg är lös­ning­en att spa­ra gam­la bygg­na­der och byg­ga nytt på den out­nytt­ja­de mark som fak­tiskt finns. I pla­nen pe­kas fler så­da­na om­rå­den ut och den gam­la bad­hustom­ten lyfts fram som ett ex­em­pel. En möj­lig­het är ock­så att byg­ga nya vå­ning­ar på de hus som re­dan finns.

– Vi kan in­te sty­ra det, ut­an det tar and­ra ini­ti­a­tiv över. Men vi hop­pas på att man kan se möj­lig­he­ter­na och bli in­spi­re­ra­de, sä­ger Ka­ta­ri­na Fränd­berg.

För att man ska kun­na ha kvar gam­la bygg­na­der­na mås­te de kun­na för­änd­ra och an­vän­das.

– Man kan in­te ha ett tomt skal stå­en­de, sä­ger Ka­ta­ri­na Fränd­berg.

I Vä­ners­borg finns ex­em­pel bygg­na­der som har byggts om och fort­fa­ran­de an­vänds. Riks­banks­hu­set har bli­vit bo­stä­der och mu­se­et mo­der­ni­se­ra­des med en ny hiss.

Om en bygg­nad är vac­ker el­ler in­te har ing­en be­ty­del­se för om den an­ses va­ra värd att be­va­ra, det hand­lar om and­ra sa­ker.

– Är bygg­na­den tids­ty­pisk, de­tal­jer, den om­sorg som är ned­lagd i ska­pan­det av hu­sen och man ska in­te glöm­ma allt ar­be­te som är ned­lagt för att upp­rätt­hål­la dem, sä­ger Ka­ta­ri­na Fränd­berg.

I pla­nen finns för­slag på vad som bör be­va­ras. Men frå­gan kan va­ra käns­lig rent po­li­tiskt, så hur den slut­gil­ti­ga ver­sio­nen ser ut är in­te klart än. Sam­ti­digt är det vik­tigt att ha i åtan­ke att pla­nen in­te är bin­dan­de, ut­an en väg­led­ning.

– Det finns vis­sa själv­klar­he­ter som jag tror de fles­ta vä­ners­bor­ga­re är över­ens om ska va­ra kvar, sä­ger Emma Bönnestig och näm­ner: dock­mu­se­et, Re­si­den­set och kyr­kan.

– Men när man kom­mer till de pri­va­ta fas­tig­he­ter­na är det in­te li­ka en­kelt att han­te­ra. De of­fent­li­ga bygg­na­der­na är myc­ket lät­ta­re att krä­va att de ska be­va­ras.

Ka­ta­ri­na Fränd­berg tror att många ser på be­va­ran­det av bygg­na­der på ett helt an­nat sätt än förr.

– Det finns en helt an­nan för­stå­el­se runt om­kring oss för hur vär­de­fullt det är.

Kvar­te­ren som är ord­na­de i rut­möns­ter har fun­nits med än­da se­dan Vä­ners­borg grun­da­des 1644. Kar­tan från 1661 vi­sar att det be­fäs­ta Vä­ners­borg var byggd på det sät­tet. Och så ser det fort­fa­ran­de ut i cent­rum.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.