Hon tvingades föda barn i bilen
Trots att Sanna Norberg behövt operation efter sina tidigare förlossningar skickades hon hem med värkar och en bokad tid till dagen efter. Ett beslut som innebar att hon fick föda sin son i bilen och därefter förlorade två liter blod.
Nyheter: Sanna Norberg blev hemskickad från förlossningen på Näl och tvingades föda i bilen. I samband med förlossningen förlorade hon två liter blod och fick föras med ambulanshelikopter till Östra sjukhuset.
I december berättade Bohusläningen om 29 åriga Malin från Uddevalla som blev hemskickad från förlossningen på Näl, vilket ledde till att hon födde sin son hemma på toaletten.
När Sanna Norberg, 32 år, från Varekil läste artikeln kände hon att det var dags att träda fram med sin egen berättelse. Om morgonen då hennes son Elton föddes och hon själv var nära att förblöda.
– Jag tänkte direkt att om hon berättar så behöver vi göra det med. Ingen mer ska behöva drabbas av det här, säger hon när hon tar emot tidningen hemma i huset på Orust.
Här bor hon tillsammans med sambon Robert Richter, döttrarna Wilma och Lova, och så klart minstingen Elton. Hon har knappt pratat om pojkens dramatiska födelse med någon men vill nu göra sin röst hörd.
Hennes syster är på besök med sina barn och tillsammans är kusinerna i slutetappen på ett mellanmål. När de är färdiga tar systern med alla barn till övervåningen och vi sätter oss i soffan. Sanna Norberg tar berättelsen från början
Vattnet gick vid lunchtid den 22 maj. Då kändes allt lugnt. Det fanns gott om tid till för paret att packa och ordna med barnvakt till döttrarna. Tillsammans med sambon satte hon sig sedan i bilen för den cirka en timmes långa resan till Näl.
Väl på plats säger Sanna Norberg att hon upplevde sig ifrågasatt av både en At-läkare och en läkare om vattnet verkligen hade gått därhemma. En jobbig känsla, säger hon.
– Jag förstår inte hur de kunde göra så. Kanske fanns det massor av vatten men att det hade gått? Det är ju inget man missar och det här var mitt tredje barn.
Till saken hör att Sanna Norberg behövt opereras efter sina tidigare förlossningar på grund av rester i livmodern. Trots det skickades hon och sambon hem från Näl under kvällen. Hon säger att hon berättade för personalen att hon troligen skulle behövas opereras igen men säger också att hon upplevde att de inte tog henne på allvar.
Vid den här punkten i berättelsen tåras hennes ögon.
Paret fick i stället en tid till förlossningen dagen efter och vid 23:30 var de återigen hemma i Varekil.
– Efter midnatt började värkarna komma allt mer regelbundet. Jag ringde och frågade hur vi skulle göra men de ansåg att de inte var tillräckligt tätt mellan värkarna. Då fick jag fråga om jag kunde äta värktabletter med tanke på att jag antagligen skulle få opereras efter förlossningen, berättar hon.
Fyra timmar senare ringde hon förlossningen igen då smärtorna blev allt värre. Hon fick då svaret att de skulle avvakta till den bokade tiden. Ytterligare 2,5 timme senare var smärtorna så svåra att hon kände att de behövde åka genast. Akut.
Hon och sambon hann till Tjörn- bron innan de fick ringa efter ambulans som skulle möta upp på vägen till Näl. Vid Nösnäsgymnasiet i Stenungsund fick hon säga till sambon att svänga av. Nu hade krystvärkarna startat.
– Vi körde ut över gräsmattor och gångbanor för att stanna. En krystning, av med trosorna, upp med ett ben mot panelen och sen kom han. Vi var skärrade först men sen började han skrika.
”En krystning, av med trosorna, upp med ett ben mot panelen och sen kom han. Vi var skärrade först men sen började han skrika.”
Fem minuter senare anlände ambulansen. Det var först då som Sanna och Robert fick reda på att det blivit en pojke.
Men sedan vände lycka och lättnad till något helt annat.
– Moderkakan kom ut när jag var
i ambulansen och jag slutade inte blöda. Från att vi alla var glada med en nyfödd pojke såg jag på sjuksköterskan att det var ett helt annat läge. Ambulansen satte i stället full sula mot Göteborg.
Precis som Sanna Norberg misstänkt och varnat Näl var hon i behov av operation. Istället för färd mot BB på Näl var läget så pass akut att destinationen ändrades till Östra sjukhuset.
Situationens allvar krävde att en helikopterambulans fick tillkallas.
– Jag minns inte så mycket men den mötte upp oss någonstans vid motorvägen. De fick ruska mig för att se om jag var med. Det fanns ingen tid att få med bebisen så han fick åka vidare med sin pappa i ambulansen.
Hon minns hur hon anlände på akutmottagningen. En läkare hängde över hennes mage med båda händer i ett försök på att få stopp på blödningen.
– Jag höll mig vid medvetande, men jag tappade över två liter blod. Helikoptern hade blod, vilket hejdade läget. Hade den inte funnits tillgänglig ... då hade det blivit annat.
Efter ett tag kommer barnen och systern ned till vardagsrummet. Elton får sätta sig i mammas knä medan systrarna och den äldsta kusinen vill leka upptäckare.
Först på uppvaket, efter operationen, fick Sanna Norberg träffa sin nyfödda pojke igen. Då kom alla känslorna.
– Han mådde bra och det gick ju fint. Det var det viktigaste, säger hon, samtidigt som hon stryker pojken över kinden.
De närmaste veckorna efter födseln fick Sanna Norberg pendla mellan hemmet i Varekil och Östra sjukhuset för kontroller och järntillförsel. Hon berättar att hon var helt slut och att hon är tacksam över att både hennes och sambon släkt fanns till som stöd.
Samtidigt säger hon att familjen lämnade den dramatiska förlossningen bakom sig där och då. Hon har inte orkat prata om händelsen och inte heller haft energin till att anmäla det hela till patientnämnden än.
Men så läste hon artikeln om Malin från Uddevalla. Nu delar hon med sig av sin upplevelse med ett syfte.
– Det får inte hända någon mer. Vi har vänner som är gravida och jag har sagt till dem att inte åka hem från förlossningen. Sitt i korridoren och vänta om det krävs.
Sjukvården kommenterar inte enskilda patientfall som Sanna Norbergs. Men Anna Hagman, verksamhetschef på kvinnokliniken på Näl, säger att det senaste uppmärksammade fallet med en hemskickad förstföderska som födde sitt barn i toaletten har lett till en dialog på sjukhuset om de här frågorna.
– Vi ska inte köra hem någon. Det vore ingen bra vård, säger hon.
Vid kvinnokliniken på Näl menar man att det inte är lätt att veta hur långt det är kvar till förlossning. Därför får många blivande föräldrar vända om hemåt igen från BB, för att förlossningsarbetet inte kommer igång eller avstannar. Anna Hagman tror ändå att det handlar om mindre än hälften av förlossningarna.
– Vi gör inga standardbedömningar att man ska åka hem, utan ska alltid ta hänsyn till individuella faktorer, säger hon.
När man konstaterat att värkarbetet inte har kommit igång ska personalen väga in hur tidigare förlossningar har gått. Finns det risk för komplikationer ska man kunna få stanna några timmar längre eller en hel natt.
– Kvinnorna måste känna sig trygga med att åka hem annars ska de inte göra det. Vi har nästan alltid plats för dem att vara på här på BB, forsätter Anna Hagman.
Avståndet från hemmet till BB är också en faktor som ska vägas in när personalen rekommenderar hemresa. Om man exempelvis bor i Strömstadstrakten eller ute på öarna. Beslutet ska tas i dialog mellan personal och föräldrar.
Trots allt är det inte ovanligt att värkarna sätter igång ganska snart efter att man kommit hem från BB.
– Vi vet inte vad det beror på. Det kan vara att man befinner sig hemma i den miljö man är van vid.
Därför tror hon att patienthotell, liknande dem som finns på en del sjukhus, kan vara ett framtida alternativ för Näl. Där skulle man kunna avvakta en förlossning om man inte vill lämna sjukhusområdet.
Ordföranden i regionens hälso- och sjukvårdsnämnd tror att patienthotell kan vara ett stöd för förlossningsvården.
– Det skulle absolut vara möjligt att skaffa till Näl. Sjukhusledningen kan besluta om det själv utan politikernas medverkan, förklarar Jonas Andersson (L).
Att återgå till fler Bb-avdelningar ute i regionen för att korta restiderna tror dock inte Jonas Andersson på. Några få större förlossningssjukhus ger en säkrare vård, menar sjukvårdspolitikern.
– Vi vill inte ha någon återgång till fler BB. Man ska känna trygg med att vården fungerar men också med att man inte måste åka hem i förtid.