Karin Pihl: Är 44 skjutningar det nya normala?

Under det gångna året har Sverige drabbats av drygt fem skjutningar i veckan. 2018 blev ett rekordår sett till antalet skjutningar med dödlig utgång. 44 personer avled förra året. 2017 dödades 43 personer. “Vi har jobbat väldigt hårt i år”, sade rikspolischef Anders Thornberg i en intervju i SVT:S Agenda i slutet av 2018 (16/12). Trots att polisen arbetat hårt för att stoppa våldet går utvecklingen åt fel håll. Sedan 2006 har dödsskjutningarna i Sverige nästan sexdubblats. Enligt Thornberg handlar det inte om att polisen gjort ett dåligt jobb, utan om att den kriminella tillväxten är så pass hög. För varje person som skjuts finns tio-femton personer som är beredda att ta hans plats.

Hur kan det ha blivit så här? En avgörande förklaring är utanförskapet och den misslyckade integrationen. Trots att det skjuts i villaförorter som Enskede i Stockholm och mitt på Möllevångstorget i Malmö är de särskilt utsatta områdena mest drabbade. De senaste 20 årens stora invandring har fyllt på dessa områden, och utanförskapet har tillåtits växa. Samtidigt har lagstiftningen inte hängt med.

Finns det någon ljusning? Inte i dagsläget. “Det här kommer hålla på ett tag”, spår rikspolischefen.

Polisen har skickat en skrivelse till Justitiedepartementet med krav på åtgärder. Framför allt handlar det om att övriga samhällsaktörer måste se till att tillväxten av kriminella stoppas. Att fler gärningsmän lagförs är bra, men så fort någon döms finns andra som står på tur.

Ett långsiktigt perspektiv är alltså nödvändigt. Att tidigt uppvisa ett asocialt beteende måste få konsekvenser. Barn som strular i skolan måste fångas upp så fort det går. Kanske är det rimligt att flytta elever med riskbeteende till en skola på andra sidan av stan? Kriminaliteten kryper ner i åldrarna – inte sällan är det pojkar i yngre tonåren som begår grova brott. Rättssystemet måste hantera detta. Barn ska givetvis inte sättas i fängelse, men ett samtal med socialtjänsten räcker inte. På något sätt måste ickestraffmyndiga unga som hanterar vapen eller droger bort från gatan.

Hur kan det ha blivit så här?

Rikspolischefen Anders Thornberg har framhållit att Sverige är ett tryggt land att leva i. Det är sant. Risken att tredje man drabbas av våldet finns givetvis, men den är låg. Om den politiska viljan inte finns kommer dock utvecklingen med skjutningar och dödligt våld att fortsätta. Det kommer bli det nya “normalläget” och något vi får vänja oss vid.

Moderaterna vill se en kommission mot gängkriminalitet. Det är en bra början. Så fort politikerna har vaknat ur sin regeringsbildningsdimma måste politik mot det dödliga våldet stå högst upp på attgöra-listan.