Erdogans Turkiet töms på kapital och kunskap
Ekonomin krisar, akademiker har blivit måltavlor och presidenten allt mer auktoritär. I kölvattnet av kuppförsök och Recep Tayyip Erdogans tillslag lämnar allt fler medborgare Turkiet. Med sig tar de pengar och kompetens – något som kan få långvariga konsekvenser för samhället.
Professorn Bülent Somay packade ner sitt liv i kartonger, tog farväl av studenterna på Bilgiuniversitetet i Istanbul och skaffade nytt jobb i Bryssel. Han upplever det som om att Turkiet har tvingat bort honom.
– Vi känner oss inte säkra ens under våra föreläsningar längre, sade han till BBC efter beslutet.
– Vi måste hela tiden vakta våra tungor. Vissa studenter spelar in vad vi säger och sedan kan det stå i regeringsvänliga medier att vi har förolämpat presidenten.
Kuppförsöket 2016 följdes av tillslag där president Recep Tayyip Erdogan slog ner mot meningsmotståndare i bred bemärkelse. Sedan dess har 60000 personer gripits och 150 000 fått lämna sina jobb, varav många akademiker och lärare. Därtill har landet tagit allt större auktoritära kliv samtidigt som ekonomin blöder av inflation, arbetslöshet och valutakris.
Situationen har fått många att ge sig av. 2017 emigrerade över en kvarts miljon turkiska medborgare. Det var en ökning med 42,5 procent jämfört med 2016, enligt statliga Turkish Statistical Institute.
– Det som nu lämnar Turkiet är kompetens och pengar. Och det är en konsekvens av Erdogans agerande, säger Jenny White, professor vid Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet, till TT.
Många som ger sig av är eller har varit anhängare till Fethullah Gülen, som Ankara beskyller för kuppförsöket – vilket den Usabaserade predikanten nekar till. Andra har stämplats som förrädare genom de svepande anklagelser som kan drabba den som inte agerar som regeringen önskar.
– Numera kan du gripas av alla möjliga olika anledningar, det är väldigt oförutsägbart. Det är inte längre bara gülenister som jagas, utan vem som helst kan bli måltavla. I synnerhet unga, säger White.
– Regeringen ser universitet som en grogrund för motstånd, där studenter lär sig att tänka kritiskt. Det är inte önskvärt i ett enmansstyre och regeringen har i stor utsträckning tagit kontroll över utbildningssystemet.
Omkring hälften av Turkiets befolkning är under 30 år och en stor del av de som lämnar landet är unga och välutbildade. De har svårt att hitta arbete – i synnerhet om de är sekulära och inte känner rätt personer, enligt White.
– Om du inte har kontakter inom (det styrande islamistiska) AKP spelar det ingen roll vad du har studerat, du får ändå inget jobb. Så fungerar Turkiets svågerpolitik. Och om du eller dina föräldrar har en egen verksamhet så är risken stor att den förstörs av ekonomin, säger hon.
– I kombination med den ständiga risken att gripas ser många ingen annan utväg än att lämna landet.
Att meningsmotståndare försvinner är positivt ur Erdogans synvinkel. Mer bekymmersamt är det med företag och kapital. 2016 och 2017 flyttade runt 12 000 av Turkiets dollarmiljonärer sina tillgångar utanför landet, enligt den årliga rapporten Global Wealth Migration Review från Afrasia Bank.
– Regeringen har själv orsakat detta. Företag som anklagas för att vara gülenister har tagits över och hotbilden är så pass bred att den som inte befinner sig i Erdogans nätverk ständigt måste oroa sig över att gripas eller få sitt företag konfiskerat, säger White.
– Dessutom gör den totala avsaknaden av en rättstatsprincip att företagare inte längre kan lita på att rättsliga instanser kommer att skydda deras intressen.
Utvandringen ser ut att fortsätta och kommer att få långtgående konsekvenser för Turkiet.
– Det är ett fruktansvärt slag för de ekonomiska framtidsutsikterna och utvecklingen i samhället. Många ser inte heller hur situationen skulle förändras och har därför inget större intresse av att någonsin återvända.