Frans Jeppson Wall om sin paus: ”Allt blev komplicerat”
Frans sade nej till grejer som andra tonåringar skulle ropa ja till – i stället valde han skolan, att hitta riktningen och att mogna efter sin succé i Melodifestivalen. Nu är han redo för sin andra comeback och siktar på att nå långt i decennier.
– Jag har haft låga stunder under den här perioden, men det har gått upp och ner, säger Frans Jeppsson Wall.
– Tiden gav mig chansen att tänka efter vad jag ville, det var inte självklart efter If I were sorry att fortsätta rakt av genom det spåret. Det hade jag kunnat, men jag ville experimentera.
Who’s da man – det som kallas Zlatan-låten – gjorde honom känd som sjuåring och tio år senare slutade han på en femteplats i Eurovision Song Contest med sparsmakade If I were sorry. Sedan dess har det inte hörts så mycket från den i dag 20-årige Ystadsonen. Omgiven av skivbolagets råa tegelväggar vid Stortorget i hemstaden har han under åren suttit med gitarren i soffan – tillsammans med managern, vännen och producenten Fredrik Andersson vid pianot – för att jobba fram ny musik. I helgen släpptes den nya singeln One floor down.
– Under två år har vi gått en musikväg genom så många olika genrer, så många olika sätt att göra musik. Mixen har varit allt från r’n’b till hiphop, EDM och jazzstuk. Vi kom in på ett spår där vi vet exakt vilken sorts låt jag vill göra, säger Frans Jeppsson Wall och beskriver sin nya musik som en blandning av olika genrer med fokus på texter och berättande.
Musikpausen efter Melodifestivalen 2016 var inplanerad redan innan Frans ställde sig på scenen i deltävlingen i Gavlerinken. Oavsett utgång i musiktävlingen var såväl managern som Frans på det klara med att det naturvetenskapliga programmet i Ystad skulle fullföljas hela vägen till studenten.
– Inte bara för studierna och för att ha det som en backup, utan också för en social mognad med folk runtomkring mig. Jag märker att det har varit otroligt viktigt för de låtar vi skriver nu, säger han.
Att stå fast vid planen på en rejäl paus har samtidigt kantats av påtryckningar och inviter utifrån. If I were sorry blev en hit utanför landets gränser och med det öppnades dörrar.
– När maskineriet drar i gång och man har en etta i Tyskland så började många att rycka i Frans. De som sitter med i maskineriet tyckte det var frustrerande att han inte kunde hoppa av skolan, säger Fredrik Andersson.
Artistlivet, framför allt spelningarna, gav också mersmak för Frans själv. Men han beskriver ändå att den andra känslan, att fokusera mer långsiktigt och mogna, var starkare.
– Vi siktar på en karriär på förhoppningsvis 50 år. Det hade varit fantastiskt. Och för att göra det behövs bra musik, bra förberedelser och bra utgångspunkt, säger Frans Jeppsson Wall.
Kniviga beslut som många andra 17-åringar slipper var samtidigt något som skulle tacklas, förklarar han.
– Allt blev så komplicerat, under låtskrivandet, om vilken väg jag skulle gå. Jag ville en sak, trodde jag, men var inte säker. Och från andra håll drog folk i mig och hade åsikter, säger Frans Jeppsson Wall.
Här är ett exempel på hur ett vägval kunde se ut för Frans för några år sedan.
– ”Om du har en till frånvarodag får du gå om tvåan” säger skolan och samtidigt ringer det från Tyskland och någon säger ”vi vill att du spelar på Idol-finalen och vi vet hur det kan lyfta” och så står jag där och ska välja.
Vänner, managern och familjen har varit stöttepelare under åren där Frans lagt tid på att hitta sin musikaliska riktning. En person som betyder extra mycket när det känns pressande är tvillingsystern Filippa.
– Min syster har jag haft i alla lägen och hon har haft mig. Vi är tvillingar som aldrig bråkat och knappt behöver prata, för allt är så otroligt självklart. Min syster har varit en utmärkt rådgivare, säger han.