Fyra års väntetid för spermiedonation
I Västra Götalandsregionen får patienter vänta över fyra år på en spermiedonation – längre tid än för ett nytt hjärta. Anledningen är ett ökat patientunderlag och otillräckliga resurser. – Det är hemskt synd om patienterna som känner sig väldigt övergivna, säger Ann Thurin-kjellberg, överläkare i reproduktionsmedicin.
På sju kliniker i Sverige kan man donera sperma. Och förutsättningarna ser olika ut beroende på var man bor. I Stockholm, Malmö och Lund är tillgången stabil. Desto glesare är det bland annat i Uppsala, Umeå och framför allt i Göteborg, vilket Ekot rapporterat om. Det påverkar patienter från hela Vg-regionen.
I nuläget står omkring 600 patienter i kö. Väntetiden ligger på drygt fyra år.
Det rör sig om tre patientgrupper:
Olikkönade par – kontakten med sjukvården föregås ofta av en lång period av försök hemma. Det innebär ofta ett trauma över det faktum att mannen inte kan bli genetisk förälder till sitt barn.
Samkönade kvinnliga par – processen är ofta inte lika känslomässigt laddad då man från start ofta är inställd på att detta är enda vägen att få barn.
Ensamstående kvinnor – har sedan 2016 rätt till assisterad befruktning. Denna grupp är huvudanledningen till att efterfrågan på donerad sperma närmast fördubblats de senaste åren.
Samtidigt ligger vårdens resurser på en nära oförändrad nivå. Från dess sida är lösningen enkel: mer pengar.
att nå ut med information till fler presumtiva donatorer. Att män i Västra Götaland skulle vara mindre benägna att donera sperma ses inte som troligt.
– Vi behöver nå ut till lämpliga grupperingar. Jag tror att det finns hyggliga killar därute som skulle kunna tänka sig att hjälpa till om det visste om att problemet fanns och hur man ska bära sig åt. En donator är färskvara. Den som får en tid om ett halvår har ju tröttnat för länge sedan.
Man är alltså inte i en situation där man behöver säga nej till donatorer. Men en stor tillströmning skulle inte heller lösa problemet.
– Utan det är en fråga om vilka resurser vi har. Vi behöver göra en utredning av donatorn, ta hand om materialet och frysa in det.
– Det är hemskt synd om patienterna som känner sig väldigt övergivna. De har känt sig förespeglade att få göra det här. Sedan får de inte sin behandling och åren går. De blir äldre och äldre och till slut blir man desperat.
GP har utan resultat sökt Jonas Andersson (L), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Västra Götalandsregionen. Han säger dock till Ekot att han inte vill lova mer pengar, utan istället utreda frågan vidare.
Något som inte övertygar Ann Thurin-kjellberg.
– Det är lite sorgligt att säga att man ska utreda det när vi i tre år har försökt förklara läget. Det behöver inte utredas. På andra ställen har man fått mer pengar och där funkar det bättre.
I Malmö kommer 20 procent av kvinnorna som genomför insemination från Västra Götaland.