Max Eskilsson: När vad som helst kan kallas kupp

Tråkigt att e nav Sveriges skickligaste försvarspolitiker, Allan Widman, kuppades bort från Liberalernas 2:a plats till Eu-valet. Tillåts inga borgerliga företrädare på toppositioner längre?” Muf-ordföranden Benjamin Dousa var snabb att skriva på Twitter. Så snart Liberalernas beslut om topplaceringar på E p-listanstod klart i fredagsifrågasatte ungdomsförbunds ordföranden förriksdagen snäst största parti Moderaterna riktigheten i L-beslutet. Det råder ingen tvekan om att det var Said Abdu (L) från Trollhättan som allvarligt anklagades för listmygel.

För all del, ungdomsförbund har en friare roll än moderpartierna. De är i all sin rätt att ha en något mer rå och direkt ton. Till skillnad från moderpartierna hör det också till den politiska kulturen att de säger sådant som de högre företrädarna inte ”kan”. Tuffa åsiktsutspel om andra partiers vägval är ett typexempel.

Var inte det då fallet här? Viktigt här är att kommentaren inte var renodlat politisk. Den ifrågasatte rentav om ett annat, etablerat partis val till en demokratisk lista verkligen gått rätt till. Visserligen låg också en politisk spekulation i luften. I Dousas ögon verkar det handla om att liberalaktiva som föredrog Ulf Kristersson (M) som statsminister nu utan tvekan börjat straffas hårt internt.

Slaget stod om andraplatsen på listan och den av valberedningen föreslagne Allan Widman, som tidigare tagit ställning för en borgerlig regering, förlorade mot Abdu. Nog hade Abdu också förespråkat Stefan Löfven (S) i samband med Liberalernas förra partiråd i januari (TTELA 13/1). Men på vilka grunder slår egentligen Dousa fast ett otvivelaktigt samband? Det är klart att politikers ställningstaganden kan påverka interna sympatier. Men det var inte tal om en from spekulation. Uttrycket kupp användes – ett begrepp som syftar på när något hemlighetsfullt, organiserat plötsligt träder i kraft under dramatiska former.

Dousa var inte ensam om att ana L-märkt fuffens bakom kulisserna. Moderata bloggaren Rebecca Weidmo Uvell gav sig in. ”Alldeles nyss petades välrenommerade Allan Widman från Folkpartiets Ep-lista. Och ersattes av doldisen Said Abdu. Widman är en av de mest namnkunniga i partiet och var en av de åtta som öppet förordade Kristersson. Detta kan inte tolkas på något annat sätt än att han straffas för det”. (15/2)

Som om det hade handlat om en helt okänd person och inte en etablerad och aktiv politiker. Abdu har ett aktivt kommunpolitiskt engagemang i Trollhättan bakom sig och har därefter varit riksdagsledamot. I den rollen agerade han förra mandatperioden talesperson för en så politiskt tung portfölj som arbetsmarknadsfrågor. För att bara ta exempel på hans politiska meriter. Efter att ha tappat sin riksdagsplats aviserade Abdu tidigt i höstas sin Eu-ambition. En kuppdoldis som måste ha förts in av politiska bekvämlighetsskäl?

Ordmärkande, invänder någon här. Visst. En del ord är helt enkelt olämpliga att utan grund dra till med. Med starka plattformar – vilket både Dousa och Weidmo Uvell har – följer ett ansvar för hur man uttrycker sig. Man kan självklart i princip tycka vad man vill, det är däremot inte vidare snyggt att hävda eller antyda vad som helst.

Det är såklart dramaturgiskt tacksamt att i en berättelse ställa en väldigt profilerad politiker mot en, för stora publiken, något mindre känd. Men med all respekt för Widman är det ingen kupp att partiaktiva väljer en kandidat med färre år i riksdagen framför en med fler.